Creative leadership: Encouraging risk taking

Risk-taking

Being the first with something new means by definition to take a risk. Will it work? Will it be accepted? Will it hit big? Will there be a payback on the investment?

Never daring to take these risks, means always moving within well-known and already-explored areas and thus slipping in the competition. This applies irrespective of which area one works; in research, business, medicine, agriculture, societal transformation.

Julius Caesar could not have taken control of the Roman Empire if he in 49 AD had not decided to cross the Rubicon river and march to Rome with his army. The discovery of America had had to wait if Christopher Columbus in 1492 had not dared to sail unknown waters to find a new maritime road to India. Man had not landed on the moon if John F Kennedy had not had a vision and dared to invest both his prestige and the necessary resources.

Starting a business often requires a very large measure of risk taking and no company can survive and grow without a long range of decisions that all imply risks. Nevertheless, risk taking is not something that comes naturally to us. On the contrary, most people have a strong inherent aversion against taking risks. Taking a risk means losing control over the future. We do not want that. Instead, we want to be safe by knowing what’s going to happen in a week, a month, a year…

We want to know what the weather will be like. We want to know how the stock market will evolve. We want to know if the competitor is going to hit. And we definitely want to know if that angry bull will turn around and set after us as we enter the meadow? Feeling that you have a grip on the future, often gives a calm and internal sense of safety and reassuarance, while the uncertainty about what is going to happen and the risk of failure instead can be deeply distressing (unless we belong to the minority living for the adrenaline kicks).

Risk-taking is therefore necessary for survival and growth, but risk-taking can also mean the end. Had there not been a danger of taking risks, there would have been no drama in it. It is therefore important to be smart when taking risks. The better you know yourself and the outside world, the better you are predicting the future, and the more you can calculate the risk, the greater the likelihood that it will be a successful conclusion.

It is also important to always have a plan B. Before the launch of Windows 98, Microsoft had hundreds of different detailed scenarios to fall back on unless something went wrong.

It is important that risk-taking is built into the organisation, i.e. that there is room to invest in the more crazy projects and to have the opportunity to test many of the creative ideas that come from the employees.

However, you should only exceptionally risk more than you can afford to lose. The American investment bank Lehman Brothers took too many and excessive risks in relation to its capital, which led to the world’s biggest bankruptcy in 2008 after the collapse of the US housing mortgages market. Had the bank not taken these big risks, perhaps the subsequent global financial crisis could have been prevented or at least significantly mitigated.

It is therefore a good idea to spread the risks and, for example, never bet more than 10% of the development budget on a single risky new project. The better overview you have on the innovation budget and the clearer the principles are for how much risk you are willing to take, the less anxiety for the risk taking you will have. In addition, the more ideas you have in the company, the less dependent you are on any single idea.

This blog post has been inspired by:

Sloane Paul (2006). The leaders guide to lateral thinking skills. London: Kogan Page.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska

Kreativt ledarskap: Uppmuntra risktagande

Risk-taking

Att vara först med något nytt innebär per definition att ta en risk. Kommer det att fungera? Kommer det att accepteras? Kommer det att slå stort? Kommer investeringen att löna sig?

Att aldrig våga ta dessa risker innebär att endast röra sig inom välkända och redan utforskade områden och att därmed halka efter i konkurrensen. Detta gäller oavsett vilken bransch man verkar i forskning, företagande, medicin, jordbruk, samhällsomvandling.

Julius Caesar hade inte kunnat ta kontrollen över Romarriket om han inte år 49 f.Kr. hade tagit beslutet att med sin armé korsa floden Rubicon och vandra mot Rom. Upptäckten av Amerika hade fått vänta om inte Christoffer Columbus 1492 hade vågat ge sig ut på okända vatten för att hitta en ny sjöväg till Indien. Människan hade inte landat på månen om inte John F Kennedy hade haft en vision och vågat satsa både sin prestige och nödvändiga resurser.

Att starta ett företag kräver ofta ett mycket stort mått av risktagande och inget företag kan i längden överleva och växa utan en lång rad beslut som alla innebär risker. Trots detta så är risktagande inte något som kommer naturligt för oss. Tvärtom så har de flesta människor en stark inneboende aversion mot att ta risker. Att ta en risk betyder att man tappar kontrollen över framtiden. Det vill vi inte. I stället vill vi skapa trygghet genom att ha så god koll som möjligt på vad som ska hända om en vecka, en månad, ett år…

Vi vill veta hur vädret kommer att bli. Vi vill veta hur aktiekurserna ska utvecklas. Vi vill veta om konkurrenten ska slå till. Och vi vill definitivt veta om den där ilskna tjuren ska vända sig om och sätta efter oss när vi går in i hagen? Att känna att man har grepp om framtiden ger ofta ett lugn och en inre säkerhet, medan osäkerheten om vad som ska hända och risken att misslyckas i stället kan vara djupt ångestskapande (såvida vi inte tillhör den minoritet som lever för osäkerhetens adrenalinkickar).

Risktagande är alltså nödvändigt för överlevnad och tillväxt, men risktagande kan också betyda slutet. Hade det inte funnits en fara i att ta risker så hade det inte legat någon dramatik i det. Det gäller alltså att vara smart i sitt risktagande. Ju mer man kan om sig själv och omvärlden, ju bättre man är på att förutse framtiden, och ju mer man kan kalkylera risken desto större är sannolikheten att det blir ett lyckat avslut.

Det är också viktigt att hela tiden ha en plan B. Microsoft hade inför lanseringen av Windows 98 hundra olika i detalj planerade scenarier att falla tillbaka på utifall något skulle gå snett.

Det är viktigt att risktagande är inbyggt i organisationen, d.v.s. att det finns utrymme att satsa också på de lite mer galna projekten och att ha möjlighet att testa många av de kreativa idéer som kommer från de anställda.

Man ska dock inte, mer än i absoluta undantagsfall, riskera mer än man har råd att förlora. Den amerikanska investeringsbanken Lehman Brothers tog alldeles för många och för stora risker i förhållande till sitt kapital, vilket ledde till världshistoriens största konkurs 2008 efter att marknaden för bostadslån fallit. Hade banken inte tagit dessa stora risker hade kanske den efterföljande globala finanskrisen kunnat förhindras eller åtminstone väsentligt mildras.

Det är därför en god idé att sprida sina risker och t.ex. aldrig satsa mer än 10 % av utvecklingsbudgeten på ett enstaka riskfyllt nytt projekt. Ju bättre koll man har på sin innovationsbudget och klara principer för hur mycket risk man är villig att ta desto mindre ångest för risktagandet med sig. Dessutom är det ju så att ju fler idéer man har i företaget desto mindre beroende är man av varje enstaka idé.

Detta blogginlägg har inspirerats av:

Sloane Paul (2006). The leaders guide to lateral thinking skills. London: Kogan Page.

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

The moon and your creativity

Moon 1000x667
“Super moon”, 3 December, 2017

Is the moon and its cycle affecting our creativity? This question is especially pertinent tonight, when there is a “super moon“.

This full moon has a larger-than-usual apparent size of the lunar disk as seen from Earth, coinciding with the closest distance that the Moon reaches to Earth in its elliptic orbit.

I was thrilled to have coincidentally just received my new telephoto lens today, and had a splendid opportunity to test it on the moon (result as above).

The time of the full moon has a specific significance in many cultures, and it’s not unusual among highly sensitive persons that they have special bodily and emotional feelings during the full moon, including insomnia.

It seems however that the correlation between the full moon and various mental disorders and disturbances, “lunacy” could account for less than 1% of these conditions, which should be a comforting thought.

So what about creativity? Getting the million dollar idea, may depend on how easily you could access all the myriads of associative connections happening in the subconscious parts of your brain every single moment.

What normally keeps all these new combinations of concepts from popping up in your conscious mind as new ideas, is the effective filter mechanisms you have in order to reserve your limited conscious thought capacity (one thought at a time) for the more mundane but necessary tasks of your daily life.

A way of toning down these filters is through regular meditation, and some people regularly into spiritual meditation note an easier access to normally subconsious thoughts when meditating at the time of the full moon, and especially during a super moon.

Is this true? I don’t know. Next time to find out for yourself will be on the night of the 2nd January, 2018. If you are not yet into meditation, then perhaps time to start now.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska

 

 

Månen och din kreativitet

Moon 1000x667
Supermåne, 3 december, 2017

Kan månen och dess cykel påverka vår kreativitet? Denna fråga är särskilt relevant just i kväll när vi kan glädjas åt en “supermåne“.

Denna fullmåne har en större än vanlig skenbar storlek på månskivan sett från jorden, som sammanfaller med det närmaste avståndet som månen når till jorden i sin elliptiska omloppsbana.

Jag var därför tacksam att det nya teleobjektivet jag beställt kom just i dag, vilket gav mig ett utmärkt tillfälle att testa det på månen (resultat som ovan).

Fullmånen har en särskild betydelse i många kulturer, och det är inte ovanligt bland högkänsliga personer att de känner av speciella kroppsliga och känslomässiga sensationer, inklusive sömnlöshet, just under fullmånen.

Det verkar emellertid som att korrelationen mellan fullmånen och olika psykiska störningar och störningar, “mångalen” kan svara för mindre än 1% av dessa tillstånd, vilket borde vara en tröstande tanke med tanke på så regelbundet vi har en full måne.

Så hur är det med månen och kreativiteten? Att få den där briljanta idén kan bero på hur lätt du har att få tillgång till alla de myriader av associativa kopplingar som händer i de undermedvetna delarna av din hjärna varje ögonblick.

Vad som normalt förhindrar alla dessa nya kombinationer av olika tankar och koncept att dyka upp i ditt medvetna sinne som nya idéer är de effektiva filtermekanismerna du har som tjänar att spara din begränsade medvetna tankekapacitet (en tanke i taget) för de mer vardagliga men nödvändiga uppgifterna i ditt dagliga liv.

Ett sätt att tona ner dessa filter är genom regelbunden meditation, och vissa människor som regelbundet praktiserar andlig meditation, upplever sig ha lättare tillgång till vanligen undermedvetna tankar när de mediterar under tiden för fullmånen och särskilt då under en supermåne.

Är detta sant? Inte vet jag, men nästa gång du kan ta reda på det själv kommer att vara natten 2-3 januari 2018. Om du ännu inte börjat meditera regelbundet, så är det kanske dags att börja nu.

united-kingdom-flag-1-  This blog post in English

To do or to talk about doing

Donald Trump

Sometimes our ego gets in our way of actually doing things!

The creative process often begins with a first brilliant idea, and then in our inner dialogue we paint in brilliant colors the amazing things we want to achieve. This is an important part of creativity, because if we fail to formulate our intention to ourselves, we have little chance to realise our dreams.

Often this is the easiest part of the creative process, but it feels so good! Because with this, we have actually left the starting blocks and are out on the track – at least that’s what we think. The “feel-good hormones” are flooding in our body and we feel at our creative peak.

The feeling of being on the way and the need for confirmation (that inner ego that has to be nurtured and watered all the time), means that we immediately begin to share with others what great deeds we have ahead of us.

Say that we have an idea for the plot of a new novel. A Facebook posting about our new author ambition immediately gets a lot of “likes” and encouraged by this, we continue to describe in detail our masterpiece to be. The confirmation we receive encourages us to continue – but not to do, but to talk about doing.

Eventually however, comes the moment of truth, when we actually sit down to get started with the actual creative work. But panic! Nothing comes out! That amazing plot for our novel suddenly feels quite thin, and the words are not flowing as we had expected.

Well, we can always go back to our social media and continue sharing our author efforts, because then we have achieved something. Our self-esteem is restored!

PS. Sometimes it is not a bad thing though that ideas remain as words and do not materialise. 🙂


This blog post was inspired by Cory Arcangel’s book “Working on my novel“.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska.

Att göra eller prata om att göra

Donald Trump

Den kreativa processen börjar ofta med att vi får en första briljant idé och sedan i vår  inre dialog i lysande färger målar upp det fantastiska vi vill åstadkomma. Detta är en viktig del av skapandet för om vi inte lyckas formulera vår intention inför oss själva så har vi liten möjlighet att kunna gå vidare.

Ofta är detta den lättaste delen av skaparprocessen, men den känns ju så bra för i och med detta så har vi ju faktiskt kommit ut ur startblocken och är ute på banan – tror vi. “Må-bra-hormonen” pytsas ut i kroppen och vi känner oss på vår kreativa topp.

Känslan av att vara på väg och behovet av bekräftelse (det där inre egot som hela tiden måste vårdas och vattnas) gör att vi direkt börjar dela med oss till andra om vilka stordåd vi har framför oss.

Vi har kanske fått en idé till en roman. Ett Facebook-inlägg om vår nya författarambition får genast en massa “likes” och uppmuntrade av detta så fortsätter vi att beskriva det kommande storverket. Den bekräftelse vi får sporrar oss att fortsätta – men inte att göra, utan att tala om vad vi ska göra.

Så småningom kommer dock sanningens ögonblick då vi faktiskt sätter oss ner för att göra slag i saken och påbörja själva skapandet. Men panik. Det vill sig inte! Det där fantastiska romanuppslaget känns plötsligt ganska tunt, och orden vill inte riktigt komma fram.

Nåja, vi kan ju alltid gå tillbaka till våra sociala medier och dela med oss av våra författarmödor, för då har vi ju i alla fall åstadkommit något. Självkänslan är återställd!

PS. Ibland är det inte alltigenom negativt att idéer (romaner eller andra) stannar vid ord och inte övergår i handling. 🙂


Detta blogginlägg har inspirerats av Cory Arcangels bok “Working on my novel.

united-kingdom-flag-1-  This blog post in English

Take help to find your blind spots

blind spot

We all have a point deep inside our eyes, just where the optic nerve reaches the retina, where we do not have the ability to “see”. This is our “blind spot”. Also as humans, we carry blind spots in our personalities. These are peculiarities and behaviours that exist and prevent us from fully developing ourselves.

Although these blind spots can be completely obvious to the surroundings, it is meaningless to expect the persons in question to be able to to cope with them and adjust their behavious without help because they are actually blind to them.

You, like everyone else, have your own blind spots, and these can put obstacles in your way, not least if it is a behavior that other people find annoying. Knowing their existence, you should therefore take every effort to identify them. But as you don’t see them yourself, you have to rely on the help of others. If you are driven by an effort to constantly develop yourself and grow as a human being, you need to be prepared to open yourself to constructive criticism.

If you honestly and openly can listen to what others can tell about you, without immediately going into defense mode, you can gradually increase your self-awareness and eventually erase your blind spots.

But this requires courage to acknowledge your shortcomings both to yourself and others, and be prepared to work with them. And I can from my own experience certify that this could be a painful process.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska