Har du någonsin funderat på dina vanor och allt som du gör automatiskt med ryggmärgen eller autopiloten påslagen utan att ens vara medveten om det? Vi är som människor biologiskt konstruerade för att spara energi genom att automatisera alla processer som vi dagligen utför rutinmässigt. På det sättet behöver vi inte använda värdefulla tankeresurser på hur vi rör oss eller hur vi genomför alla de hundratals vardagliga rutiner vi har.
Inför ett nytt problem så börjar alltid hjärnan med att gå igenom likartade erfarenheter och hur vi hanterat dessa tidigare. Att angripa ett nytt problem på samma sätt som vi tidigare löst liknande problem är ofta en vettig strategi, men samtidigt förhindrar vanans makt oss från att hitta nya lösningar och att utforska nya områden som kan göra våra liv rikare och mer meningsfulla.
Hjärnan är konstruerad för att vårt tänkande ska bli så effektivt som möjligt genom att automatisera alla de processer som inte behöver hanteras av vårt medvetna tankearbete. Våra tankar, minnen och vanor befästs och förstärks alltså genom upprepad aktivering av vissa neurala nätverk som efterhand blir allt mer omfattande och effektiva. Detta sker i ett självorganiserande system som hela tiden förstärker våra tidigare beteenden. Varje gång ett specifikt neuralt nätverk aktiveras så blir signalerna i just det nätverket snabbare och starkare både genom att fler nervceller engageras och att varje enskild nervcell utvecklar fler kontakter med omgivande nervceller – engångshändelsen utvecklas till en vana. Sådana självförstärkande system är grunden för allt lärande (t.ex. att jonglera eller att lära sig ett nytt språk) och alla våra vanor. Om den första tanken är en svårgenomtränglig skogsstig så blir snart den återkommande signalen som en sexfilig motorväg.
Det lilla barnet som håller på att lära sig att gå eller det lite äldre barnet som håller på att lära sig cykla behöver lägga hela sin fokuserade uppmärksamhet på uppgiften. Men efter ett tag så går det helt automatiskt och snart utan någon medveten tanke alls – autopiloten är påkopplad. Du kan lätt se det här fenomenet också hos dig själv. Dessa färdigheter har då hamnat som mönster i ett implicit minne i våra undermedvetna associationsområden, som fungerar utan vare sig volymsbegränsningar eller svårigheter att plocka fram dem.
Om du är som de allra flesta människor så har du fasta morgonritualer. Du klär på dig, tvättar dig, äter frukost, borstar tänderna på samma sätt varje morgon (åtminstone de dagar du ska till jobbet). När du klär på dig tar du sannolikt alltid på dig skorna i samma ordning (höger eller vänster först). Antagligen så varierar inte din frukost särskilt mycket från dag till dag. Och om du knäpper händerna så är det alltid samma tumme som hamnar överst (testa att byta så märker du hur konstigt det känns).
Med hjärnan i autopilotläge kan vi alltså utföra många vardagliga handlingar utan medveten ansträngning. Men som för allting annat här i världen så betalar vi också ett pris för denna förmåga att skala bort impulser som når oss. När vi går genom världen med autopiloten påkopplad och filtren på max-läge så berövar vi oss samtidigt många sinnesintryck som både hade kunnat berika vår vardag och öka vår kreativitet. I stället fylls detta tomrum upp av ett ändlöst brus av tankar som styr oss lika mycket som vi styr dem. Ibland kan detta vara bra för kreativiteten, men lika ofta är det ovälkomna tankar som fokuserar på problem och negativa saker.
Tips: Ett bra sätt att berika ditt liv är att medvetandegöra dina inrutade vanor, och sedan försöka göra tvärtom. Inte för att det sätt du gör dem på är fel, utan för att få nya upplevelser och berika ditt liv. Variera din frukost, ta en ny väg hem från jobbet, variera din garderob, prova en ny lunchrestaurang, byt till en annan tidning, köp hem en kokbok och arbeta dig igenom recepten, hitta nya promenadvägar, bada i stället för att duscha, lyssna på nya radiokanaler… Genom att konsekvent försöka utmana dina vanor får du både nya impulser och så småningom en livsstil där du har lättare att se nya möjligheter.
Creativity boost 
One thought on “Dina vanor – från skogsstig till motorväg”