Komplexitet och motsägelser hos den höggradigt kreativa individen

Psykologiprofessorn och kreativitetsforskaren Mihály Csikszentmihályi har studerat närmare hundra höggradigt kreativa individer, som varit banbrytande inom sina områden, för att försöka förstå vad det är som gör att de lyckas komma upp med och genomföra så många nya och revolutionära idéer.

Det han kom fram till var att den gemensamma faktorn inte är en viss specifik egenskap eller en viss personlighet utan en rad motsatta eller motstridiga personlighetsdrag som hos de flesta människor är separerade men som kan kombineras och rymmas inom en och samma kreativa individ. Denna komplexitet och dessa motsatser är ofta nödvändiga för kreativ framgång eftersom de olika faserna av den kreativa processen kräver helt olika egenskaper och förmågor. I sin bok ”Creativity: The work and lives of 91 eminent people” ger Csikszentmihályi en rad exempel på motsägelser inom dessa höggradigt kreativa individerna.

De höggradigt kreativa personerna kan uppbåda stora mått av fysisk energi. I de skapande perioderna kan de arbeta fokuserat under långa dagar och med lite sömn. Men mellan dessa skapande perioder har de ofta intervall då de slappnar av och tar igen sig för att ladda batterierna. Uthålligheten under de aktiva perioderna verkar komma inifrån genom koncentration och viljestyrka snarare än att de har starkare fysik än andra. Många av dem upplever det här böljande flödet mellan aktivitet och vila som väsentligt för deras skapargärning. Den fysiska energin yttrar sig också ofta som sexuell energi som periodvis kan komma till kraftfulla uttryck omväxlande av mer asketiska perioder då skapandet kommer i första rummet.

Kreativa personer kan samtidigt vara både smarta och naiva. I delar av den kreativa processen, särskilt i förberedelsefasen och verifieringsfasen krävs det ett konvergent och analytiskt tänkande som är starkt kopplat till de förmågor som vi mäter med intelligenstest. Däremot är sambandet mellan intelligens och divergent tänkande mycket svagt. Man kan alltså vara höggradigt intelligent utan att vara särskilt kreativ och omvänt ha förmåga att komma fram till många nya idéer trots att man har förhållandevis lägre intelligens. När det gäller tänkandet har de kreativa individerna förmågan att kombinera divergent och konvergent tänkande. Det divergenta tänkandet behövs för att komma upp med de banbrytande idéerna medan det konvergenta tänkandet behövs för att förverkliga dem. Intressant nog så har en del individer som betraktas som höggradigt kreativa endast ett fåtal omvälvande idéer under sin livstid. Resten av tiden går åt till att utveckla och finputsa dem. Men samtidigt har många höggradigt kreativa individer, t.ex. Mozart, också barnsliga och omogna drag.

Kreativa människor förenar lekfullhet med ansvar och disciplin. Lekfullheten och det öppna sinnet är nödvändigt i den initiala delen av den kreativa processen, när tankarna ska studsa runt i huvudet och de tokiga och galna idéerna flöda. Lekfullheten gör också att bojorna kan sprängas och de normala mentala hindren som sätts av konventionen kan övervinnas. Men därefter kommer långa perioder av fokusering och hårt arbete som kräver ett stort mått av inbundenhet, uthållighet och envishet. Det krävs också disciplin och hårt arbete för att lära sig sin domän. Konstnären behöver kunna behärska sina uttrycksmedel. Musikern behöver behärska både sitt instrument och ha notkunskap. Forskaren behöver ha koll på alla resultaten inom sitt forskningsfält och fullt ut behärska instrumenten i sitt laboratorium.

Höggradigt kreativa individer pendlar mellan fantasifullhet och en förmåga att inse realiteter. Med sin fantasi kan de se nya möjligheter och föreställa sig en framtid som ingen annan ser. I fantasin kan de också föreställa sig hur de hoppar över hinder som andra hade funnit oöverstigliga och därför gett upp projektet. Inte sällan bemöts de med skepsis och misstro, men i slutändan när idén är utvecklad och accepterad visar det sig att det var innovatörerna och nyskaparna som bäst kunde förutse möjligheterna i den framtida verkligheten. De har med andra ord med sin fantasi skapat en ny realitet. På resan dit behövs kanske också många tuffa avstämningar med verkligheten. Fungerar idén i praktiken? Kan den omsättas i en ny produkt? Går det att göra den tillräckligt billig och resurssnål?

Medan de flesta människor antingen är introverta (inåtvända) eller extroverta (utåtriktade) som fasta karaktärsdrag som sällan ändras, så har många kreativa personer båda dessa egenskaper inom sig samtidigt. I sitt skapande kan de vända sig helt inåt och vara både omedvetna om och ointresserade av sin omgivning och ibland också sitt eget utseende. Samtidigt kan de i andra perioder vara kraftfullt utåtriktade i sitt engagemang och försvar av sina idéer. Många stora scenpersonligheter kan vara kraftigt utåtagerande på scenen, medan de i sitt privatliv är inbundna och fåordiga.

Många kreativa personer förenar ödmjukhet med stolthet. De är väl medvetna om de stora insatser som deras föregångare inom fältet gjort och de är tacksamma över möjligheten att bygga vidare på deras idéer och kunskaper. Men samtidigt uppfylls de starkt av känslan av sitt eget värde och insikten att de åstadkommit mer än de flesta i sin omgivning. De är också mer fokuserade på framtiden och vad de själva kan åstadkomma än att se bakåt för att beundra andra.

De flesta kreativa personer är både passionerade för sin sak och för sitt arbete. De är villiga att övervinna många hinder och det starka intresset gör att de är beredda till stora uppoffringar både professionellt och i privatlivet. Passionen kan också behövas när de bemöts av skepsis och oförstående från sin omgivning. Samtidigt behöver de vara djupt självkritiska och de första att objektivt se bristerna i vad de håller på att skapa. Denna objektiva självkritik kan sedan användas för att förbättra idén eller verket.

Kreativa personer kan samtidigt vara konservativa och rebeller. De måste först gå in i en tradition och lära sig att förstå, respektera och behärska sitt område innan de med sin kreativitet och sina egna idéer kan bryta sig loss och bana ny mark. Detta gäller såväl konstnärer som vetenskapsmän. Picasso lärde sig först att behärska de då traditionella konstformerna innan han blev banbrytande i den helt nya kubistiska traditionen. Einstein tog redan under tonåren till sig och kom att behärska den traditionella Newtonska fysiken innan han 1905 kunde ta steget vidare och utveckla den speciella relativitetsteorin. Trots respekten för det traditionella kunnandet så präglas den kreativa individen ofta av ett starkt ifrågasättande och en djup misstro till auktoriteter. Rådande kunskaper och insikter respekteras utifrån en inre övertygelse av dess värde och inte för att någon annan säger att så är det. Kreativa individer är därför inte alltid uppskattade av sin omgivning.

Känslomässigt är det inte ovanligt att höggradigt kreativa personer pendlar mellan upprymd glädje och smärtsamt lidande. Harmoni och glädje är en bra grogrund för lekfullhet och kreativitet. Det kreativa skapandet ger också upphov till positiva känslor och självtillfredsställelse. Samtidigt så har ofta den kreativa individen en låg smärttröskel och kan drabbas hårt av motgångar att förverkliga sin idé. Divergent tänkande uppskattas sällan av omgivningen. Förmågan att se möjligheterna gör det extra svårt att acceptera det mediokra. Att vara nyskapande är också att utsätta sig för risker. Att bli hånad eller missförstådd för något man skapat och är passionerad för kan vara djupt smärtsamt. Ibland kan det negativa dock användas i skapandeprocessen. Många stora konstnärer har använt sin brustna kärlek, besvikelse eller melankoli som inspiration i ett storartat skapande. Frida Kahlo, den mexikanska konstnärinnan som kanske är mest berömd för sina färgstarka självporträtt, fick bestående skador och svåra smärtor efter en trafikolycka i tonåren. Sviterna efter olyckan gjorde att hon under perioder av sitt liv var ensam och isolerad med hela sin uppmärksamhet riktad mot sig själv, vilket var en förutsättning för hennes stora konst.

De kreativa individerna tenderar också att bryta de stereotypa könsrollerna. Kreativa och talangfulla kvinnor tenderar att vara mer dominanta än sina medsystrar, medan de kreativa männen ofta är mer känsliga och mindre aggressiva än andra män. Denna androgyna tendens hos kreativa individer av båda könen gör att det har lättare än andra att utnyttja hela repertoaren av manlighet och kvinnlighet, vilket ger dem en klar fördel när det kommer till de skapande processerna.

Dessa komplexiteter och motsägelser i den höggradigt kreativa individen manifesterar själva essensen i kreativiteten, vilken är att omfamna och välkomna dualism, förändringar, paradoxer, motsägelser och osäkerhet. De lyckas navigera och i en föränderlig värld genom att odla och utveckla sina motsägelsefulla egenskaper och resultatet blir inte bara summan utan produkten av dessa egenskaper. En sant kreativ person behöver kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt utan att desperat behöva famla efter stabilitet, fakta och förnuft. Vi kan inte skapa med endast yin eller endast yang. De två måste finnas jämsides i harmoni.

Ett illustrativt exempel på en sådan ytterligt kreativ men våldsamt komplex person är den ikoniska jazzsångerskan Josephine Baker som på 1920 talet i Paris dansade endast iförd en bananklänning i La Revue Nègre. Baker var sångerska och dansare, emotionellt labil och med en glupande sexuell aptit, men också fransk spion under andra världskriget, engagerad i medborgarrättsrörelsen och adoptivmamma till 12 ”regnbågsbarn” från hela världen. Hennes adoptivson Jean-Claude Baker skrev i sin biografi över henne ” Jag älskade henne, jag hatade henne och ville desperat försöka förstå henne”. 

 This blog post in English

Author: Karl Ekdahl

International public health leader and creativity blogger. View all posts by Karl Ekdahl