Vi människor har som art vårt ursprung på savannen, i skogen och nära vattnet. Det är i dessa miljöer vi utvecklats under årmiljonerna till de kreativa varelser vi äri dag, och som, på gott och ont, småningom lyckats behärska den planet som vi här delar med allt annat biologiskt liv.
Kreativiteten får utan tvekan mycket av sin näring från kontakten med andra människor; de oväntade mötena, åsikterna som bryts och de nya impulserna, men åtminstone för mig måste detta konstrateras med intryck och upplevelser från skog och vatten.
Det är i skogens stillhet som jag kan stanna upp och varva ner. Naturen följer sin egen rytm. Den låter sig inte stressas eller anpassas till någons schema. Vitsipporna kommer på våren och rönnbären mognar på sensommaren oavsett vad som i övrigt händer i världen.
Detta lugn och ro ger tid för tankar och reflektion. Jag växte upp i Skåne nära havet men långt från skogen och jag tror att jag då gick miste om något viktigt som jag bara kunnat hitta fram till som vuxen.
Vi har som människor ett behov av att då och då landa i stillhet och för mig finns det få aktiviter som då slår en långsam skogspromenad. Möjligen skulle det vara att en stilla skymningskväll sitta och titta ut över en sjö och sakta se solen gå ner över vattnet och färga molnen därovan i hundratals olika nyanser, eller en långsam strandpromenad längs havet en höstdag, ensam med måsarna, ilandsköljda snäckor och med saltlukten i näsborrarna.
När vi går och grunnar på ett problem och söker en lösning som hittills undsluppit oss så måste vi först lämna problemet från vårt medvetande och låta det inkuberas i de lägre associativa delarna av våra hjärnor. Sedan helt utan föraning dyker det bara upp i våra hjärnor som en insikt, en aha-upplevelse, ett Evrekaögonblick, utan att vi riktigt vet hur det har gått till.
Detta sker inte på jobbet när vi har som mest att göra, utan i stället i situationer när vi kan koppla bort alla störande intryck.
I stället är naturen en perfekt plats för detta och svenskarnas kärlek till naturen är kanske en delförklaring till att vi år för år toppar världslistan i Global Innovation Index, enbart slagna av Schweiz med sina berg och alpskogar.
Naturen är en oslagbar innovatör. Årmiljoner av evolution har lett till otaliga unika lösningar och anpassningar som är en utmärkt inspirationskälla för våra egna innovativa sätt att angripa problem vi står inför.
Det gröna bladets förmåga att omvandla solljus till kemisk energi genom fotosyntes, adaptiva mekanismer hur man överlever i havsdjupen eller på höga höjder eller en rad farmakologiskt aktiva substanser som finns i våra regnskogars flora, är bara några exempel.
Naturen är också en svårslagen konstnärlig inspirationskälla. En lugn skogs promenad är full av intryck; unika färger, former och mönster som ständigt ändrar karaktär, alltefter tid på dagen, vinden och solljuset, väntar bara på att tas upp av en uppmärksam observatör.
Schuberts Die Forelle är en porlande vårbäck transponerad till musik och Strindbergs skärgårdsmålningar återger havets fulla kraft i all sin enastående vildhet.
Själv har jag och min livskamrat för ett år sedan flyttat några mil ut från Stockholm till en liten gård på en av Mälaröarna. Med sjön framför huset (profilbilden är tagen från vårt sovrumsfönster) och skog och hagar bakom det har vi nu naturen helt in på knuten.
En rådjurshona med två kid bor på ängen nedanför och ger sig till känna flera gånger om dagen, och i vintras kivades två stora hackspettar med ett 20-tal småfågelarter om fröna vid fågelbordet.
Denna miljö har varit en inspiration både för mitt eget kreativa skrivande och min amatörfotografi.
Creativity boost 