Den kanske mest nyfikne av alla genom historien var universalgeniet Leonardo da Vinci, som förkroppsligade renässansen ideal. Da Vinci var inte bara en av sin tids allra största konstnärer och sannolikt världshistoriens störste uppfinnare. Han var också vetenskapsman, anatom, matematiker, skulptör, botanist, musiker, författare och mycket mer.
Då han hade en mycket kort formell skolgång var han i stort självlärd. Han var enormt nyfiken och hämtade inspiration både från naturen och från omgivningen runt omkring sig. För att kunna måla människor på ett så korrekt sätt som möjligt bedrev han anatomiska studier som också hjälpte honom att förstå en del av den mekanik som låg bakom många av hans maskiner. Da Vinci nöjde sig aldrig med att betrakta något från en enda vinkel. Han vände och vred, skruvade isär och dissekerade för att få den största möjliga förståelsen för de problem han brottades med.
Michael J Gelb som fascinerats av da Vinci har i sin bok ”How to think like Leonardo da Vinci: Seven steps to genious every day” försökt komma fram till vad det var som gjorde honom så stor. Gelb har identifierat sju olika principer som sammanfattar da Vincis mångsidighet. Den första och viktigaste av dessa är nyfikenhet (curiosita).
Da Vinci bar alltid med sig en anteckningsbok i vilken han skrev ner allt han såg i sin omgivning, tankar som for genom hans huvud, intryck, teckningar, skämt, observationer och information från personer som han beundrade, reflektioner kring aktuella problem, filosofiska funderingar och mycket annat. Cirka 7 000 sidor finns bevarade för eftervärlden, sannolikt ungefär hälften av det han lämnade efter sig. Allt är skrivet med hans väldigt speciella spegelvända handstil.
Ett klassiskt utdrag från hans bevarade anteckningar är en att-göra-lista med nedanstående punkter:
- Beräkna ytan av Milano och dess förorter.
- Hitta en bok som behandlar Milanos kyrkor, som kan fås hos bokhandlaren på vägen mot Cordusio.
- Beräkna måtten på Corte Vecchio.
- Beräkna måtten på castello.
- Få artimetikmästaren att visa hur man kvadrerar en triangel.
- Få Messer Fazio att visa om proportioner.
- Få Breramunken att visa De Ponderibus
- Fråga Benedetto Portinari hur man går på is i Flandern.
- Rita Milano.
- Fråga Mäster Antonio hur mörsarna är placerade på bastionerna på dagen och natten.
- Undersöka armborstet hos Mäster Gianetto.
- Leta rätt på en hydraulikmästare som kan förklara hur man reparerar en sluss, kanal och kvarn på det lombardiska sättet.
- Fråga om solens mått som utlovats av Mäster Giovanni Francese.
- Försöka att få tag på Vitolone.
Punkterna spretar åt alla håll och är också en blandning av saker som Leonardo behövde göra själv, information från böcker, men framför allt att fråga personer med specialkunskaper. Leonardo var tydligen inte rädd för att fråga, vilket blixtbelyser en av nyfikenhetens grundbultar, vilket är konsten att lyssna.
Att lyssna och att höra är två helt olika saker. Att höra kräver hörselorgan som kan omvandla ljudvågor till sensoriska hörselimpulser som går till vår hjärnas hörselcentrum. Men att lyssna kräver dessutom en koncentrerad uppmärksamhet – att lägga alla andra tankar åt sidan och fokusera helt på den som talar.
I anställningsintervjuer premieras ofta förmågan att tala och att uttrycka sig, men för den kreativa personen är en utvecklad förmåga att lyssna mycket mer värdefull än förmågan att tala. Genom att lyssna på andra så lär vi oss nya saker, upptäcker nya trender och får reda på vad som verkligen händer inom vårt affärsområde och på kuppen formar vi starka förtroendeband för det är få handlingar som är viktigare för människor än att någon lyssnar på dem med genuint och verkligt intresse. Om det är vi som hela tiden pratar så missar vi både tillfällena att lära oss av och att lära känna människorna i vår omgivning.
Vi kan naturligt lära oss mycket mer av da Vinci. Förutom curiosita var hans andra principer dimostrazione (experimenterande för att se hur saker fungerar), sensazione (den ständiga förfiningen av sinnena, främst synen, som ett sätt att förstärka erfarenheten), sfumato (villigheten att acceptera osäkerhet, tvetydighet och paradoxer), arte/scienza (att hitta balansen mellan konst och vetenskap), corporalita (att utveckla kroppslig grace, anpassning och hållning) och connessione (att hitta samband mellan eller förena olika koncept eller föremål). Flertalet av dessa principer kommer igen i olika tappningar i den här boken.
Ett av da Vincis motton var Saper vedere (att veta hur man ser). Han hävdade att det finns tre olika sorters människor; de som ser av sig själva, de som ser när någon har visat dem och de som inte ser.
Creativity boost 