De flesta företag och organisationer verkar inom en marknad eller ett fält där saker av tradition alltid gjorts på ett visst sätt och verksamheten därför styrs utifrån branschens oskrivna regler. Genom att följa dessa oskrivna etablerade regler måste man konkurrera med alla andra som finns på marknaden och kan bara lyckas genom att bli lite bättre, lite billigare, lite mer effektiv.
Ett alternativ är att se om det går att skriva om reglerna och helt ändra förutsättningarna för att verka inom sitt område. Om man lyckas med det har man plötsligt ett försprång att etablera sig som marknadsledare innan konkurrenterna hunnit med att haka på.
I mitten av 1960-talet var den amerikanske höjdhopparen Dick Fosbury en halvbra atlet men absolut inte någon som kämpade om några medaljplatser i den högre eliten. I början av 1900-talet fanns det regler inom höjdhoppningen att benen skulle över ribban först, men från det att man 1936 tog bort den regeln hade dykstilen med magen successivt kommit att fasa ut den tidigare saxningsstilen. 1964 vann ryssen Valeriy Brumel med dykstilen olympisk guldmedalj och satte olympiskt rekord med höjden 2,18 m.
Ungefär samtidigt var Fosbury med i höjdhoppslaget på sin High School. Han gjorde hyfsade resultat med att saxa, men hans tränare försökte övertala honom om att gå över till dykstil för att kunna bli något mer än medelmåttig. Men dykning låg inte för honom och hans personbästa med den stilen stannade på 1,63 m. Det såg alltså ut som att han nått vägs ände. Men Fosbury ville inte ge upp. Han övertalade tränaren om att få gå tillbaka till saxningen och försökte pressa sig själv genom lyfta höfterna och pressa axlarna tillbaka. I och med detta höll något på att hända. Ju mer han sträckte ryggen först över ribban desto högre kom han och vid nästa träning lyckades han slå sitt personbästa med 15 cm. Under de kommande två åren utvecklade han sin still allt mer och blev bättre och bättre, men de flesta såg hoppet som nu gick under namnet Fosburyfloppen fortfarande som ett skämt.
1966 hade han dock fått ett idrottsstipendium till Oregon State University. Hans nye tränare, Berny Wagner var skeptisk när han såg honom, men han bestämde sig för att först filma det märkliga hoppet innan han dömde ut det. Han satte ribban på 198 cm och lät kameran rulla. Den senare granskningen visade att Fosbury seglat över med goda 15 cm marginal och Wagner var övertygad om att här fanns en hoppare med potential.
Rankad enbart 61:a i världen klarade Fosbury uttagningen till OS i Mexico City 1968 med minsta möjliga marginal och betraktades inte som ett medaljhopp. Inför tävlingarna besökte han Aztekpyramiderna i Teotihuacan, campade ute och drack öl och missade OS-invigningen. När höjdhoppstävlingarna började den 20 oktober på den ringa höjden av 2,0 m så började publiken till en början att skratta åt Fosburys märkliga stil, men allt eftersom ribban höjdes vände publiken och började i stället heja på honom.
Med kokande adrenalin och totalt fokus klarade han 2,20 tillsammans med Ed Caruthers också från USA och ryssen Valentin Gavrilov. På 2,22 m föll ryssen ut med tre missade hopp. Fosbury hade hittills inte missat ett enda hopp medan Caruthers hade rivit sammanlagt fem gånger på olika höjder. Ribban sattes nu på 2,24 m, en olympisk rekordhöjd. Både Caruthers och Fosbury missade sina två första hopp. Det var nu Fosburys tur. Han väntade sina maximalt tillåtna två minuter, pumpade med händerna och studsade sedan fram mot ribban, kastade sig upp i luften och seglade över. Caruther misslyckades igen och guldmedalj hade gått till Dick Fosbury.
Dick Fosbury blev själv inte långlivad i den absoluta höjdhoppstoppen och andra hoppare har med finslipningar av hans teknik sprängt höjdvallar som tidigare setts som otänkbara (kubanen Javier Sotomayors nuvarande världsrekord är på 2,45). Men Dick Fosbury har sitt namn för evigt inristat i idrottshistorien som den som hade förmågan och vågade ifrågasätta tidigare normer för att se sin idrott från en annan synvinkel.
Nya tunga uppstickare dyker nästan alltid upp genom att ändra reglerna, inte genom att göra som man alltid gjort tidigare. Några andra exempel på detta är.
- På 1950-talet drev den unge Ingvar Kamprad med bakgrund i postorderbranschen ett litet möbelföretag i småländska Älmhult. En medarbetare kom en dag med idén att skruva av benen på bordet Lövet för att lätt kunna skicka den till kunderna i ett platt paket. IKEA-konceptet var fött och i dag är företaget världens största i sin bransch med 135 000 anställda i 45 länder.
- Pysslingen startade 1984 den första privat drivna förskolan i Sverige. Trots att initiativet i början motarbetades mycket starkt även genom lag (Lex Pysslingen) så fortsatte verksamheten att växa och så småningom ändrades lagstiftningen. I dag driver Pysslingen 120 privata förskolor och 55 grundskolor.
- Samma år lyckades den 18-årige Michael Dell att bryta sig in på den hårt konkurrensutsatta amerikanska datormarknaden genom att erbjuda billiga kundanpassade datorer via postorder mot betalning i förskott.
- Jan Stenbeck började 1987 sända kommersiell TV från London via satellit för att kringgå det svenska TV-monopolet.
- Den unge finländaren Linus Torvalds skapade 1991 Linux, ett nytt operativsystem för dator som i stället för slutna patent bygger på helt öppen källkod där alla som vill kan bidra till att systemet förbättras
- Pelle Andersson och tre kompisar satt 1992 och spånade om det fanns alternativa sätt att göra tidningar på. Tre år senare trycktes de första exemplaren av gratistidningen Metro. I dag läses Metro varje dag av 18 miljoner människor, i 23 länder på 15 språk.
- Lågprisbolag kunde plötsligt ta över en betydande del av flygmarknaden genom att utgå från flygplatser en bit utanför städerna med lägre avgifter, låta kunderna boka själva över Internet i stället för genom dyra agenturer, dra ner på servicen ombord och satsa på färre flygplanstyper i sina flottor.
Tips: Du kan själv försöka använda samma koncept inom ditt eget område. Börja med att skriva ner en så lång lista som möjligt på alla oskrivna regler som gäller för din verksamhet. Gå sen igenom punkterna en efter en och försök tänka efter om där finns några begränsningar som kan brytas på ett kreativt. Bland de möjliga förändringarna, finns ofta fröet till de mest lovande uppslagen bland de udda och annorlunda idéerna.