Det är lätt att förstå att positiva känslor kan vara välgörande för kreativiteten och att kreativitet i sig kan skapa glädje och tillfredsställelse. Men detta behöver därför inte betyda att negativa sinnestillstånd nödvändigtvis måste stå i motsatsförhållande till att vara kreativ.
Kreativiteten kan vara en flyktväg bort från det negativa och därför en stimulans att vara kreativ. Men omvänt så låter också många konstnärer sina negativa känslor uttryckas i konsten.
”Ångest är kreativitetens tjänarinna.”
– T S Eliot
Melankoli är ett tillstånd av själslig sårbarhet med negativa känslor och svårmod. I detta tillstånd gör de självcentrerade tankarna att man fokuserar på sig själv och sin egen omgivning. Detta introspektiva utforskande av det egna känslolivet kan ge viktiga nycklar till den egna kreativiteten.
Det är dock viktigt att också utnyttja sin självkännedom till att inse sina starka sidor. De negativa känslor i melankolin som kontrasterar till det glada och positiva kan var en källa till att man växer som människa.
Melankoli har också fångats av många konstnärer och lett till skapandet både av banala sånger om förlorad kärlek till konstnärliga mästerverk, som Albrecht Dürers kopparstick “Melencolia”, Edward Munchs målning ”Skriet” (målad i ett melankoliskt tillstånd men snarare uttryckande ångest), Chopins Sonat Opus 35 ”Begravningsmarschen”, Tchaikovskys Symfoni No. 6 i B moll ”Pathetiqué” (som av vissa setts som en självmordsnot – Tchaikovsky dog nio dagar efter uruppförandet) och hela bluesgenren.
Missnöje med livet kan också i bästa fall sätta igång en strävan att uppnå något bättre, vilket kan vara en god grund för kreativitet.
Melankolin överlappar depressionen men utmärker sig inte på samma sätt av depressionens resignation. Medan depressionen enbart är smärta finns det i melankolin inslag av reflektion och begrundande av förlorade personer, platser och saker som vi älskat och uppskattat och som vi nu minns och saknar.
Detta ger melankolin en smak av sötma som depressionen saknar. I den reflektiva melankolin försöker vi återskapa minnen och känslor av det vi förlorat, vilket gör att den melankoliske ofta söker sig till ensamheten.
Det melankoliska sinnestillståndets är, trots sin plats i den kreativa processen, inte något eftersträvansvärt, men om man ofrivilligt skulle hamna där så har man möjlighet att utnyttja det för ett kreativt skapande.
Det har också hänt att konstnärer medvetet och aktivt försökt tränga ner i de mörkare delarna av sina själsliga skrymslen för att t.ex. utforska en romankaraktär eller hämta musikalisk inspiration. Om man då har en latent depression så kommer detta dock med en viss fara.
Detta inlägg har inspirerats av
Carson Shelley (2010). Your creative brain. San Fransisco: Jossey-Bass *
Torrance EP (1986). Intense emotional experiences: Impetus to creation. Creative Child and Adult Quarterly. 11:130–137.
Brady E, Haapala A (2003). Melancholy as an aesthetic emotion. Contemporary Aesthetics.
Creativity boost 