Den kreativa processen sker ofta i ensamhet och inte minst inom konstnärligt kreativt skapande behövs det egna oinskränkta utrymmet för att komma i kontakt med sitt inre kreativa väsen. Många högt kreativa personer har därför i sina stunder av skapande sökt sig bort från det ständiga bruset av distraktioner och andra människor.
Ingmar Bergman sökte sin inspiration på Fårö, Marcel Proust stängde in sig i sin parislägenhet där han sov på dagarna och på nätterna jobbade med sin romansvit På jakt efter den tid som flytt och Charles Dickens promenerade ensam i London på nätterna, för att nämna några.
Ensamheten behövs för att inom sig arbeta fram projekt och idéer. Inkubationen kräver också ensamhet och Eureka-ögonblicket där idén plötsligt dyker upp i huvudet sker oftast i ensamhet utan distraktion. Det är därför viktigt att det på arbetsplatser, i skolor och privatlivet både finns utrymmen och möjligheter att dra sig tillbaka.
Vikten av att kunna dra sig tillbaka för att komma åt sin kreativitet är numera också experimentellt belagt. Neuroradiologisk forskning har visat att när vi fokuserar på den yttre världen så motarbetar vårt exekutiva system och jag-centrum varandra men när vi i stället i ensamhet fokuserar inåt så samverkar och förstärker dessa system varandra. I detta tillstånd kan vi befästa våra minnen, få till stånd nya kopplingar i hjärnan, stärka vår identitet, och tolka in mening i våra erfarenheter.
Som människor har vi också olika behov av ensamhet. Medan den extroverta personen hittar sin kraft i umgänget med andra, så behöver den introverta personen stunder av stillhet och avskildhet för att ladda sina batterier. Vårt samhälle har länge favoriserat de extroverta, medan introverta setts som udda och asociala. På senare år har det dock skett en omvärdering, där man allt mer kommit att se de introverta som mer känslomässigt mogna.