I mitt tidigare blogginlägg skrev jag om vikten av ensamhet för det kreativa skapandet. Den självsökta ensamheten är viktig för inre reflektion, självutforskning och kreativitet, men skiljer sig starkt från den ofrivilliga ensamheten.
Ofrivillig ensamhet är kopplat till ett antal negativa hälsoeffekter. Det ökar nivåerna av stresshormoner, såsom kortisol samt inflammation i kroppen och är därför orsak till ett antal sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom, demens, för att inte tala om risken för psykosociala effekter som olycka, depression och till och med självmord.
Problemet med ofrivillig ensamhet är så allvarlig att Theresa May i Storbritannien nyligen har utsett en särskild minister för ensamhet. Detta mycket goda initiativ fick mig att reflektera över de tre stegen till personlig mognad.
Steg 1. Beroende (du). När vi föds är vi helt beroende av våra föräldrar och andra vuxna för att tillgodose alla våra fysiska och emotionella behov. Denna beroendetid är betydligt längre än hos andra djurarter, främst på grund av långsam mognad av våra kroppar och hjärnor.
Samspelet mellan barnet och vårdtagarna är absolut nödvändigt för en hälsosam utveckling och möjligheterna för barnet att senare nå sin fulla potential som en intelligent, omtänksam och mogen vuxen.
Steg 2. Oberoende (jag). I tonåren börjar den ibland smärtsamma processen mot självständighet och oberoende. Barnet behöver hitta sina egna vägar, testa förvärvade färdigheter och lära sig av sina misstag. Under den här perioden bör förstående föräldrar sakta släppa taget men samtidigt försöka skapa en säker miljö för sina tonåringar.
I vårt västerländska samhälle ses självständighet och oberoende som den samhälleliga och önskvärda normen. Det har varit kopplat till individuell frihet, rätten att alltid välja sina egna vägar och oändliga möjligheter till självuppfyllelse. Det här är givetvis väldigt bra, och vi bör aktivt vårda och försvara dessa möjligheter som inte är självklara i alla delar av världen – men det är inte det ultimata målet för livet.
Baksidan av detta mynt är också risken för ensamhet, om man av någon anledning skulle falla utanför de sociala nätverk som håller samhället tillsammans (och här tänker jag inte på sociala media på Internet). Det här är särskilt en risk för våra gamla, men också för många unga som ännu inte har hittat sin plats i livet.
Steg 3. Ömsesidigt beroende (vi). Detta leder mig till det tredje steget av mognad, ömsesidigt beroende, där vi agerar tillsammans i ett socialt sammanhang där alla kan bidra med någonting och alla kan lära sig och växa från andra. Tillsammans kan vi göra mirakel!
Men det ömsesidiga beroendet måste kombineras med oberoende. Det ska vara baserat på fria val av mogna människor som deltar frivilligt och som vet att hjälpa och stödja andra är inte bara det rätta att göra, utan också viktigt för eget självförverkligande, personlig utveckling och lycka.
… och det kommer att motverka ensamhet.
Creativity boost 