I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om skillnaderna mellan det traditionella och det kreativa ledarskapet. En viktig uppgift för den kreative ledaren är att ta hand om personalen och ge dem ”inre näring” genom att skapa ett kreativt arbetsklimat. Detta sker genom att uppmuntra och stärka det kreativa teamet.
Teamkänslan är det band av ömsesidig uppskattning, tillit och ibland djup vänskap som är kittet i en fungerande interaktion arbetskamrater emellan. I dagens arbetsliv med projektanställningar, distansarbete och tillfälliga projektgrupper försvinner inte behovet av att känna gemenskap med sina arbetskamrater utan kan t.o.m. bli ännu större. Att skapa gemenskap inom ett team är därför ett av de effektivaste sätten att öka engagemanget och tillfredsställelsen med arbetet.
I dagens komplexa värld är det väldigt sällan som en ny idé eller produkt är resultatet av en enda individs tankemödor och arbete. I stället ligger det nästan oundvikligen ett helt team bakom. En del av individerna i teamet kan vara viktigare och mer inflytelserika än andra, men allas insatser är nödvändiga.
Det är viktigt att uppmuntra och fira teamet snarare än enskilda individer av flera anledningar. I ett system som fokuserar på individens prestationer blir den egna kunskapen och de egna idéerna hårdvaluta i konkurrensen inom gruppen. Detta innebär att de enskilda medarbetarna blir obenägna att dela med sig av sina idéer, kunskaper och erfarenheter av rädsla att någon annan kommer att få äran och möjligheten till högre lön och kanske möjlighet att avancera.
Det är inte frågan om att sluta ge varje enskild individ återkoppling rörande individuella idéerna och prestationer, men en viktig del av återkopplingen ska också ha fokus på hur mycket man bidragit med till teamet. Se särskilt upp med de individer som försöker åka snålskjuts på andras arbete utan att själv bidra efter allra bästa förmåga.
Fira gärna och fira ofta, men alltid då med fokus på vad teamet åstadkommit. Detta stimulerar teamandan samtidigt som det uppmuntrar alla i teamet oavsett roll att göra sitt bästa. Ju mer idéerna stannar i teamet desto mer kommer teamet att frodas.
Men det finns också andra fördelar med att identifiera idéer och produkter med teamansträngningar snarare än individer. Olika personer är olika viktiga i processen från första idé till färdig produkt. Om den första idén i alltför hög grad kopplas till en enskild individ kan denna lätt få en alltför inflytelserik roll i den fortsatta processen, vilket lätt kan leda både till konflikter och till ett sämre slutresultat om övriga medarbetare som bidragit till att förädla den första idén känner att deras arbetsinsats inte värderats.
Det är också bättre för företaget att idéerna och produkterna associeras till organisationen snarare än till någon enskild individ.
En stark teamkänsla där alla känner sig trygga och accepterade är också en bra grund för att alla vågar föra fram sina åsikter även när de står i opposition till andras. Konflikter och meningsskiljaktigheter kan vara bra om de handlar om sak i stället för person. I det kreativa teamet sopas inte dessa konflikter under mattan, men de konflikter som uppstår blir konstruktiva i stället för destruktiva.
Men hur ska då de här teamen se ut för att maximera dess kreativa potential? I ett team där medarbetarna har ungefär samma ålder, bakgrund, utbildning och kanske t.o.m. samma kön finns det goda chanser för en homogen miljö som kännetecknas av trygghet och minimum av konflikter. Detta behöver inte stå i motsatsförhållande till många nya idéer om övriga förutsättningar är gynnsamma, men idéerna är sannolikt ganska likartade.
För att få verklig mångfald bland idéerna behöver man därför först skapa mångfald bland medarbetarna. När det är viktigt att komma på originella och nyskapande idéer och problemlösningar är det en fördel att skapa mixade team, där medarbetarna har olika utbildning och erfarenheter, bägge könen är representerade och om möjligt också med inslag av olika etniska och kulturella bakgrunder.
De olika teammedlemmarna ska alltid komplettera varandra så att helheten blir större än summan av delarna och allra bäst resultat får man om man konsekvent satsar på att sätta samman interdisciplinära team av personer med T-kompetens (bred överblick kombinerat med djup kompetens inom ett specifikt område).
Sådana team kan med fördel vara verkligt interdisciplinära. Mixade team kräver dock en betydligt större investering från gruppens och ledningen sida för att få till en vettig kommunikation och risken för missförstånd som kan få negativa konsekvenser är avsevärt mycket större än i den homogena arbetsmiljön.
Teamets sammansättning kan sedan variera över projektets livslängd, där den breda kompetensen är allra viktigast i det första stadiet när projektet ska definieras och de yttre ramarna sättas. På detta stadium är teamet också relativt litet och först när riktningen är ordentligt utstakad är det dags att kalla in arméerna som ska förverkliga idéerna.
I detta läge kan det vara frestande att utgå från det ursprungliga teamet men addera fler och fler medarbetare. Vid komplexa problem är detta ofta en dålig strategi och de enskilda medarbetarnas kompetens och kreativitet utnyttjas mer effektivt genom att skapa ett nätverk av mindre team som var och en ansvarar för ett delprojekt men som hela tiden interagerar med och befruktar de andra teamens arbeten.
Att fysiskt sitta nära varandra och inspireras av aktiviteten i de omgivande rummen kan var en stor fördel, men om detta är omöjligt så finns det allt fler virtuella sätt att kommunicera – inte minst olika wiki-system.
This blog post in English
Creativity boost 