Du blir ett offer endast om du väljer att vara ett

Not-vicitim

När vi drabbas av problem och yttre svårigheter, vilka händer oss alla, så har vi två fundamentalt olika alternativ att hantera den uppkomna situationen.

Vi kan se oss som offer för omständigheterna och förbanna ödet eller dem vi anser har försatt oss i den här situationen. Detta gör att vi väljer att försätta oss i ett passivt underläge, där situationen enbart kan bli bättre om något eller någon annan förändras.

Detta är ett bekvämt alternativ för det innebär att vi inte behöver ta något ansvar för förändring själva. När vi går in i offerrollen blir vi passiva och reaktiva, vi skyller våra motgångar på andra och vi ger därmed upp kontrollen över våra egna liv.

Det andra alternativet är att acceptera att livet har försatt oss i en viss situation, men sedan i vårt inre söka svaren på vad vi själva kan göra för att behålla vårt initiativ och värdighet och för att förändra situationen.

Detta gäller i det lilla. Hur många förhållanden har inte kraschat för att båda parter har fokuserat på hur den andra måste förändra sig i stället för att fråga sig vad jag själv kan göra för min livspartner.

Om vi vill uppleva kärlek (ett tillstånd) så måste vi, oavsett vad den andra säger eller gör, börja med att älska (en aktiva handling). Att tro att kärleken bara ska uppstå och sedan finnas kvar för alltid är att lura oss själva och försätta oss i offerrollen snarare än i rollen av den som proaktivt formar sitt eget liv.

Men det gäller också i det stora. Viktor Frankl var en judisk österrikisk psykiater som överlevde nazisternas koncentrationsläger medan hela hans familj blev förintad. Frankl lyckades, under de vidrigaste förhållanden man kan tänka sig, bygga upp en stark övertygelse att nazisterna kunde begränsa hans yttre frihet men inte trycka ner hans inre frihet byggd på hans självkänsla och moraluppfattning.

Detta var denna inre övertygelse att inte betrakta sig själv som offer som i slutändan räddade honom från att gå samma öde till mötes som resten av sin familj. Hans fångvaktare hade en yttre frihet, men han hade en så mycket viktigare inre frihet. Han har beskrivit denna attityd till livet i sin mycket läsvärda bok Man’s search for meaning.

Frankl menade att det i våra liv finns tre centrala värden – våra upplevelser, det vi skapar (d.v.s. vår kreativitet) och våra attityder till de motgångar vi möter. Och av dessa tre är det attityderna som är mest avgörande för hur kompletta människor vi kan vara.

Så länge som vi inte fullt ut tar ansvar för våra attityder och handlingar så kommer vi hela tiden att falla tillbaka i offerrollen.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Author: Karl Ekdahl

International public health leader and creativity blogger.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s