En av de viktigare sakerna som skiljer oss från de flesta djur är vår förmåga till självmedvetande. Vi kan, om vi så önskar, med vår föreställningsförmåga ställa oss utanför oss själva, och betrakta oss själva med (delvis) oberoende ögon. Att då och då göra detta med både självkritik och självkärlek, är en nyttig övning som kan hjälpa oss att växa som människor.
Med detta menar jag att söka en så sann bild som möjligt om vem vi verkligen är, med våra styrkor såväl som våra svagheter. Detta måste ske med ett stort mått av kärlek mot oss själva. Ingen är perfekt, och om vi inte har förmåga att älska oss själva, så kan vi varken älska andra på ett djupare plan, eller tillåta andra att verkligen älska oss.
Sann självreflektion är inte lätt, och vi lurar ofta oss själva utifrån vilket känslomässigt tillstånd vi råkar befinna oss i just i stunden, men också eftersom vi har en tendens att skapa en egen berättelse om vårt liv, som vi gärna vill göra mer positiv än verklighetens alla gråtoner.
När vi reflekterar över vilka vi verkligen är, så är det viktigt att själva vara spegeln som reflekterar vårt inre jag. Detta är inte alltid så lätt, då vi lätt blir färgade av vad vi hela tiden hör andra säga om oss. Vi kanske får höra att vi inte anstränger oss tillräckligt, att vi inte lyssnar, att vi inte bryr oss, att vi bara tänker på oss själva. Många gånger är det de negativa kommentarerna som dominerar, inte minst i många relationer som börjar knaka.
Visst kan det finnas ibland korn av sanning kring sådana kommentarer, och om vi vill utvecklas som människor kan det vara värt att reflektera över om det ligger något i kritiken, eller kanske det till och med är något som vi inte är medvetna om – våra blinda fläckar. Vi har då en möjlighet till självreflektion för att se om det är något vi behöver ändra.
Men oftare än så är kritiken vi möter från andra en projektion av den andra personens egna inre frustrationer och känslor av tillkortakommanden, som lastas på oss då det alltid är lättare att skylla problem på andra än att ta tag i dem själv.
Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att alla våra upplevelser sker inom oss. Allting börjar med våra egna tankar som är inre reflektioner på alla de intryck som når oss utifrån.
Med självmedvetande, föreställningsförmåga, och med hjälp av vår inre etiska och moraliska kompass är det sedan vårt eget ansvar att dra slutsatserna från vårt medvetande om vem vi är och vem vi vill vara och sedan handla därefter.
Creativity boost 