Det finns två konkurrerande trender i det moderna samhället, en som går i riktning mot ökad individualism. Redan 1980-talet blev det karakteriserat som “Jag-decenniet“, och den senare millenium-generationen, har beskrivits som den mest självabsorberade generationen i historien.
Den andra konkurrerande trenden är baserad på tanken att vi är alla delar av en enda kosmisk enhet. Denna trend kombinerar framstegen inom den moderna fysiken med uråldriga österländska traditioner och filosofier. Den första författaren att beskriva likheterna mellan de två var den österrikiske fysikern Fritjof Capra, i sin nu klassiska bok från 1975, The Tao of Physics: An Exploration of the Parallels Between Modern Physics and Eastern Mysticism.
Till skillnad från den klassiska newtonska fysiken föreslog Einstein redan 1905 i sin teori om relativitet, tid och rymd att massan är en form av energi. Senare har kvantfysiken visat att en subatomisk elementarpartikel kan med en viss sannolikhet vara både i ett partikeltillstånd och en kvantvåg samtidigt, och endast om den observeras så reduceras sannolikheten till ett. Jag har beskrivit detta i mitt tidigare blogginlägg om Schrödingers katt.
I den österländska livsåskådningen finns det ingen skillnad mellan sinne, materia och kosmos. Allt är en del av samma “inre väsen av allting”, oavsett om det kallas Brahman som i den hinduiska traditionen, Dharmakaya, som i den buddhistiska traditionen eller Tao (“vägen”) som i den taoistiska traditionen. I alla tre traditionerna är detta ett tillstånd av högre medvetande som går bortom all intellektuell beskrivning och bara kan upplevas genom meditation och andra andliga övningar.
Den oskiljaktiga och oförstörbara naturen hos allting är inte den enda kopplingen mellan modern fysik och asiatisk mysticism. Gemensamt för båda är också att det inom denna oskiljaktiga enhet finns två olika komplementära dimensioner. Liksom ljus kan beskrivas både som partiklar (fotoner) och ljusvågor inom samma relativa rymdtid, kan alla aspekter av livet, naturen och kosmos beskrivas i två dimensioner (yin och yang) tillhörande samma enhet.
Även begreppet tid och rymd visar likheter mellan de två tankeskolorna. I Einsteins teorier kröker gravitationsfälten kring materia rummet där de finns, snarare än att fylla det, och gravitationsfälten är därför oskiljaktiga från det krökta rummet. I österlöndsk filosofi beskrivs Brahman, Sunyata och Tao alla som formlösa och tomma rum.
Capra själv beskrev att den moderna fysiken var i “perfekt harmoni med de österländska mystiska traditionerna som alltid har betraktat medvetandet som en integrerad del av universum.” Att inse att vi ingår i en större universell enhet kan vara en nyttig påminnelse och ge oss andra perspektiv i tider när vi fastnar i våra egna egon.
Illustration: Pixabay.com/ExpreArt
Creativity boost 