Experimentet med de fem aporna

5_monkeys

Fem apor placeras i en bur. I taket hänger bananer som kan nås via en stege. Så fort en av aporna klättrar upp på stegen för att plocka ner en banan så spolas kallt vatten över de övriga fyra aporna. Då aporna snart inser konsekvensen av att en av dem klättrar upp på stegen, så drar de övriga genast med våld ner envar i gruppen som försöker klättra upp på stegen innan vattnet hinner sättas på. Det dröjer inte länge förrän ingen av aporna längre klättrar upp av rädsla för de övriga.

I experimentet tas nu en av de ursprungliga aporna ut från buren och ersätts av en nykomling. Denne klättrar genast upp för stegen, men dras ursinnigt ner av de övriga aporna. Den nya apan som inte upplevt vattnet vet inte varför de övriga reagerar som de gör, men anpassar sig snart och försöker inte längre klättra upp på stegen.

Ytterligare en av de ursprungliga aporna byts nu ut mot en ny och det hela upprepas. Den tidigare nykomlingen deltar nu aktivt i den våldsamma neddragningen av den nya apan, inte för att den är rädd för vattnet utan för att detta är vad den lärt sig av de övriga.

En efter en av de ursprungliga aporna byts ut och till sist är det ingen av de fem aporna i buren som upplevt kallvattenduschen, men samtliga reagerar på samma våldsamma sätt om någon av de övriga försöker klättra uppför stegen, utan att veta bakgrunden till sitt handlande.


Från det här experimentet kan vi lära oss något mycket viktigt om den kreativa processen. I de allra flesta sammanhang där människor arbetar tillsammans finns en rad oskrivna regler för vad man kan och inte kan göra. Ofta vet ingen riktigt varför men nykomlingen på en arbetsplats får snabbt lära sig att ”Så här har vi alltid gjort”.

Att ifrågasätta och vilja ändra på detta kommer på många arbetsplatser att leda till motstånd från de övriga medarbetarna som är vana vid och trygga med de existerande rutinerna och arbetssätten.

Även ledningen kan ha en inbyggd motvilja mot förändring, såvida den inte initierats uppifrån, och detta helt oavsett hur mycket man utåt berömmer sig för att vara en kreativ organisation. Chefen blir då närmast synonym med forskaren utanför buren som sprutar kallt vatten på aporna. Att i ett sådant läge fortsätta att föreslå förändringar kräver ett mod som de flesta inte har.

Den enda meningen, ”Så här har vi alltid gjort”, är därför en av de allra största kreativitetsdödarna. Allt nytänkande utgår från att ifrågasätta rådande vanor och hitta nya oprövade sätt som skulle kunna fungera bättre. Att stödja i stället för att motverka dessa processer är en av de viktigaste rollerna för den kreative ledaren.


Historien om de fem aporna, som är en ofta använd metafor till hur lätt en organisation fastnar i gamla hjulspår, bygger på ett verkligt experiment.

Stephenson G R (1967). Cultural acquisition of a specific learned response among rhesus monkeys. In: Starek, D., Schneider, R., and Kuhn, H. J. (eds.), Progress in Primatology. Stuttgart: Fischer, pp. 279-288.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Author: Karl Ekdahl

International public health leader and creativity blogger.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s