I en välkänd Zen-historia går två munkar längs en landsväg. De kommer så småningom till ett ställe där de behöver korsa en flod. Vid flodstranden ser de en ung kvinna som också vill korsa över till andra sidan, men strömmen är för stark. Den äldre av munkarna erbjuder att bära henne över till andra sidan på sina axlar, och hon accepterar tacksamt erbjudandet. På andra sidan tar de farväl och de två munkarna fortsätter sin vandring.
Flera timmar senare kan den yngre munken inte längre hålla sin upprördhet inom sig och utbrister: ”Hur kunde du? Du vet att vi inte ska röra en kvinna, och den du bar över floden var både ung och väldigt vacker.” Den äldre munken log bara och sa: ”Min vän, jag släppte henne för miles sedan. Varför bär du fortfarande henne?”
Denna berättelse illustrerar perfekt den mänskliga vanan att bära med oss så många tunga bördor av händelser från det förflutna. Vi bär på bitterhet för orättvisor som begåtts mot oss. Vi ångrar många saker som vi har gjort och sagt, och vi ångrar också många saker som vi inte har gjort och inte har sagt. Vi avundas de som har lyckats bättre än oss själva, och vi tenderar att fylla våra tankar med tvivel och självömkan. Alla dessa bördor är mycket verkliga, och de förorsakar oss både sömnlösa nätter och stort lidande.
De begränsar oss också, för i slutändan tenderar de att bli en integrerad del av vår livshistoria och bli en del av vår identitet. Och allt detta ´till ingen nytta. Vi kan ångra de val vi har gjort, men vi kan aldrig gå tillbaka i tiden och göra dem ogjorda. Att lära sig att acceptera alla de felaktiga val som vi har gjort, och inte längre tillåta dem att tynga ner oss, kommer att befria oss från oändlig smärta.
Vi bör verkligen vara medvetna om våra tidigare misstag och lära av dem så att vi inte upprepar dem, men vi bör alltid försöka betrakta dem för vad de egentligen är – bara minnen och bilder i våra hjärnor.
Och om våra tidigare handlingar har orsakat onödig sorg och lidande för andra, så är det bättre att försöka avhjälpa konsekvenserna av dessa handlingar än att krossas under deras börda. Vi har själva valet att vid vilken tidpunkt som helst reflektera över vår livshistoria och bestämma oss för att förändra det vi inte är nöjda med inför framtiden, snarare än att digna under lasten från det förflutna.