Begreppet lateralt tänkande introducerades på 1960-talet av den maltesiske läkaren och kreativitetsfolkbildaren Edward de Bono, som skrivit mer än 50 böcker om tänkande och kreativitet. Det laterala tänkandet bygger på att hitta så många svar som möjligt (divergent tänkande). Detta sker genom att betrakta så många olika vägval som möjligt, varav en del kan vara felaktiga. Tänkandet är provokativt och lösningarna ska vara helt oväntade.
Det laterala tänkandet använder sig av olika former av stimulans för att locka fram så många associationer som möjligt. Detta kan ske genom t.ex. slumpord eller fantasieggande och helt orelaterade bilder och foton. Men det laterala tänkandet kan också komma som ett oväntat tankehopp i en vanlig diskussion, vilket illustreras i nedanstående exempel
Strax efter Koreakriget i slutet av 1950-talet utvecklade ett stort telefonbolag i den amerikanska Mellanvästern ett nytt internutbildningsprogram för arbetsledare för telefonister. Man satsade hårt på att rekrytera de bästa personer man kunde få tag på och utbildningen var ambitiös och mycket bra upplagd. Det hela slog väldigt väl ut. Man fick fram väldigt duktiga arbetsledare och projektet blev omskrivet i media.
Problemet vara nu bara att många andra företag fick upp ögonen för de duktiga arbetsledarna och erbjöd de nyexaminerade arbetsledarna bra jobb i sina företag så fort de var färdiga med utbildningen. De nyutbildade arbetsledarna började försvinna i snabb takt, några åt gången till en rad olika andra företag och myndigheter. Försöken att kontra med högre löner och bättre anställningsvillkor hjälpte inte. Man behövde så många arbetsledare och många av de företag som lockade över de nyutbildade plockade var och en bara några få och kunde då ofta erbjuda bättre villkor.
På telefonbolaget blev man mer och mer frustrerade tills någon i ledningsgruppen sa, ”Vi hugger av benen på dem, så att de inte kan försvinna”. Skämtet möttes av skratt av de flesta utom en kollega som sa: ”Ja just det. Så ska vi göra”. Det uppstod en viss förvirring tills han förklarade sin idé – de skulle satsa på rullstolsburna. Just då fanns det många rullstolsburna krigsveteraner som hade svårt att få jobb.
Idén fick gehör. Man satsade på rullstolsramper, byggde om och handikappanpassade arbetsplatsen på ett sätt som annars inte existerade på den tiden och kunde erbjuda utbildning och jobb till en grupp som annars hade svårt att komma in på arbetsmarknaden. Ingen av konkurrenterna ansåg sig kunna göra samma investeringar enbart för att locka över några få nyanställda. Telefonbolaget fick behålla sina nyutbildade arbetsledare samtidigt som de skapade arbetsmöjligheter för en grupp unga, högt motiverade personer som bara längtade efter att komma ut och få jobba.
Creativity boost 