En av de många glädjeämnena med att arbeta i en internationell miljö är möjligheterna till diskussioner med kollegor och vänner från hela världen kring olika frågor som kultur, historia, mat, politik, filosofi eller helt enkelt det bästa sättet att tillbringa en dag i en stad annat än ens egen.
Jag uppskattar särskilt diskussionerna med grekiska vänner, vilka efter ett tag ofta tenderar att gravitera till hur djupt de antika grekiska filosofernas tankar och idéer har påverkat även vårt moderna sätt att tänka. Som utövande buddhist tycker jag att det är särskilt spännande att se parallellerna mellan det hellenistiska och det buddhistiska tänkandet, och hur de stora filosofierna från “axialtiden” (århundradena omkring 500 f.v.t.) fortfarande lever och vägleder människors tänkande över hela världen.
Det var den tyska filosofen Karl Jaspers, som i sin bok The origin and goal of history från 1949 först lanserade begreppet axialtiden utifrån hur stora tänkare och nya sätt att betrakta världen uppträdde på många ställen runt om i världen inom en historiskt sett mycket begränsad tid.
Detta ägde rum i Kina (Konfucius, Lao Tsu), i Indien (Upanishaderna, Gautama Buddha), i Persien (Zarathustra), i Palestina (Elia, Jesaja, Jeremia) och inte minst i det antika Grekland med ett flertal författare (Homeros, Sapfo), tragiker (Sofokles, Aischylus, Euripides, Aristofanes) och filosofer (Thales, Herakleitos, Sokrates, Platon, Aristoteles).
De stora filosofierna under axialtiden utvecklades under en period av stor samhällsförändring. Människor rörde sig alltmer från landsbygden till de nya stora städerna. Traditionella uppfattningar och värderingar ifrågasattes, och den nya tiden och de nya förutsättningarna krävde nya strategier för att hantera de alltmer komplicerade samhällsförhållandena.
Bland alla dessa stora tänkare var det särskilt Gautama Buddha (ungefär 480-400 f.v.t.) och Sokrates (470-399 f.v.t.) som intresserade sig för hur vi bör leva våra liv, på ett sätt som också är relevant för det nutida västerländska livet.
Till skillnad från andra tidigare filosofer, som fokuserade på metafysik och teorier, var båda dessa djupt engagerade i hur praktiska handlingar påverkar både individerna och de samhällen de lever i. De betonade båda det personliga ansvaret att leva ett etiskt liv till gagn för såväl sig själva som för sina samhällen.
Buddhas etik. Den buddhistiska etiken bygger på principen om pratītya-samutpāda (villkorlig samverkan), vilket innebär att alla våra handlingar (karma) oundvikligen leder till konsekvenser för oss själva och för andra.
Eftersom det inte finns någon Gud att förarga så förekommer inte det monoteistiska begreppet synd inom buddhismen. Istället lärde Buddha ut att skickliga handlingar kommer att få direkta eller indirekta positiva konsekvenser som leder oss närmare upplysningen (nirvana), medan oskickliga handlingar kommer att få negativa följder som leder till lidande och leder oss bort från upplysningen.
Karma-principen skiljer dock på avsiktliga och oavsiktliga skadliga handlingar, där endast de förra leder till negativa karma-effekter.
Då (oupplysta) människor är ofullkomliga, finns det inga bindande ”regler” eller ”påbud” inom buddhismen, utan man talar i stället om en uppsättning ”träningsprinciper” som man bör försöka följa enligt bästa förmåga. För personer utanför klosterlivet är dessa:
- Att avstå från att ta liv (icke-våld). För många utövande buddhister betyder detta också att vara vegetarian eller vegan.
De positiva motsvarigheterna är kärleksfull vänlighet och medkänsla - Att avstå från att ta det som inte är givet. Det här innebär inte endast att avstå från att stjäla utan också att inte missbruka andras vänlighet.
Den positiva motsvarigheten är generositet. - Att avstå från sexuellt utnyttjande. Detta inkluderar alla former av sexuella övergrepp och sexuell otrohet, men utöver detta finns det inte några moraliska värderingar i hur man uttrycker sin sexualitet.
De positiva motsvarigheterna är stillhet, enkelhet och förnöjsamhet. - Att avstå från falskt tal. I den buddhistiska traditionen bör tal vara sanningsenligt, vänligt och konstruktivt.
De positiva motsvarigheterna är ärlighet och pålitlighet. - Att avstå från berusning (av alkohol och droger). Många utövande buddhister avstår helt från alkohol.
De positiva motsvarigheterna är medveten närvaro och ansvar.
Den buddhistiska kanonen är mycket rik (många tusen sidor), och i andra skrifter ägnar sig Buddha i detalj åt många andra aspekter av människors liv, inklusive vänskap och hur man ska leva harmoniskt tillsammans inom och utom de religiösa sammanhangen.
Sokrates läror. Inom den västerländska filosofin anses Sokrates vara den första tänkaren som i detalj går in på hur människor bör leva sina liv på ett rättfärdigt sätt, vilka handlingar som är dygdiga och hur människor bör leva tillsammans i samhällen och stater.
Liksom Buddha insåg Sokrates att sann lycka främjas genom att göra det som är rätt. Han betonade det personliga ansvaret för alla att handla på ett sätt som inte bara utgår från de personliga attityderna utan även påverkar de direkta handlingarna för att åstadkomma positiva effekter i världen.
Sokrates insåg också att människor är ofullkomliga, men hans syn på ondskan var i grunden optimistisk. Han var av uppfattningen att ingen naturligt väljer det onda, utan att människan alltid söker det goda men misslyckas med att uppnå detta på grund av okunskap eller bristande insikt. Då han ansåg att självkännedom är ett tillräckligt villkor för det goda livet, likställde Sokrates kunskap med dygd, och då man kan tillägna sig kunskap kan man också lära sig att leva ett etiskt och dygdigt liv.
Under hela sitt liv levde Sokrates upp till sina egna etiska principer. Han undervisade, men inte för att bli rik. I sin ungdom var han en modig soldat och senare i livet använde han ständigt sitt intellekt för att i detalj undersöka vad som är rätt och vad som är fel. Han hävdade att det ”outforskade livet inte är värt att leva”.
Hans huvudsakliga verktyg för detta var den sokratiska metoden, en dialektisk undersökningsmetod, som består av en rad frågor för att hjälpa en person att förstå sina underliggande övertygelser och kunskaper (för övrigt brukade Buddha regelbundet använda en liknande metod för att bevisa sin punkt).
Metoden har beskrivits i Platons sokratiska dialoger, och resultatet var ofta avslöjande och mycket pinsamt för personen som diskuterades med Sokrates. Han punkterade effektivt många egon, och han ansåg sig vara klokare än andra då han var den enda som visste att han inte visste någonting.
Även om han hade många vänner och anhängare så skaffade sig Sokrates med tiden också ett växande antal mäktiga fiender, som så småningom drog honom inför Atens domstol bl.a. med anklagelser att han förlett ungdomen genom att få dem att ifrågasätta olika auktoriteter.
I sitt försvarstal (nedtecknat av Platon) stod Sokrates stolt upp för sina etiska och principiella värderingar och vägrade att kompromissa med sin tro även då han stod inför en möjlig dödsdom. Hans beslut att inte utnyttja möjligheten att fly från sin dödsdom då han fick chansen (beskrivet i Platons Kriton) understryker ytterligare hans klara etiska och moraliska principer. Hans slutliga död genom att tömma giftbägaren har under årtusendena sedan dess blivit mytomspunnen.
Sokrates tankar har vidareutvecklats av hans lärjunge Platon (som både skrev ner Sokrates tankar och utvecklade sina egna, t ex i Staten) och senare av Platons lärjunge Aristoteles (i Den nikomachiska etiken).
Efter Platons död blev Aristoteles lärare till Alexander den Store, vars indiska fälttåg effektivt möjliggjorde korsbefruktning av grekiska och indiska filosofiska tanketraditioner.
Det finns starka skäl att tro att inte bara de grekiska filosofernas idéer, utan också Buddhas idéer, starkt har påverkat både kristen och muslims etik och nästan 2500 år senare är dessa idéer lika relevanta som någonsin.
Creativity boost 