Olika personer kan få helt olika upplevelser när de konfronteras med ett och samma stimulus. Ett visst musikstycke kan av en person uppfattas som något glatt och positivt medan en annan person associerar samma musik med brusten kärlek. Exakt samma musik kan därför ge upphov både till upprymd glädje och djupt vemod.
Nedanstående två korta historier illustrerar också hur man kan se på samma situation på två helt olika sätt.
Pablo Picasso blev en dag tillfrågad av en man varför han inte målade människor som dom verkligen såg ut. Picasso frågade då mannen hur människor verkligen ser ut. ”Så här.” sa mannen och tog fram ett fotografi av sin fru.
Picasso tittade noga på fotot och sa ”Är hon inte väldigt liten? Och alldeles platt?”.
∞
Två män var på safari i Kenya när de en morgon vaknade av att ett rytande från ett stort lejon. Lejonet som lagt märke till de båda männen började sakta gå mot dem med huvudet nedböjt, raggen rest och tänderna blottade. Den ene mannen började springa barfota i den oländiga terrängen, medan den andre i stället började ta på sig kängorna.
Hans vän ropade: “Är du galen? Lejonet springer snabbare än du även om du har kängor på dig”. Den andre mannen fortsatte att ta på sig kängorna men ropade tillbaka: “Som jag ser det, behöver jag inte springa fortare än lejonet. Jag behöver bara springa fortare än du!”
Det är fascinerande hur lätt vi kan påverka vår hjärna att anta ett visst perspektiv och hur det perspektivet sedan påverkar vår förmåga t.ex. till problemlösning. I en berömd holländsk studie delade forskarna slumpmässigt in deltagarna i två olika grupper. Den ena gruppen skulle en stund föreställa sig hur det var att tänka som en universitetsprofessor medan den andra gruppen skulle sätta sig in i tankeverksamheten hos en fotbollshuligan. Efteråt fick de svara på ett antal kunskapsfrågor. Professorsgruppen svarade rätt på 60 % av frågorna medan huligangruppen enbart svarade rätt på 46 % av frågorna.
En rad vardagsprodukter runt omkring oss ser ut som de gör och är konstruerade som de är p.g.a. historiska faktorer som numera många gånger fallit i glömska. Under många år var beteckningarna på Peugeots bilmodeller tresiffriga med en nolla i mitten. Varför då? Jo, för att i bilismens barndom innan startmotorn var uppfunnen så var nollan platsen där man satte in vevhandtaget för att veva igång motorn. Numera påverkar inte modellbeteckningen funktionen (såvida tanken bakom de nya fyrsiffriga modellbeteckningarna med två nollor i mitten inte är tänkta att i framtiden vara stället där man laddar sin elbil), men det finns många mer opraktiska arv från historien.
Betrakta t.ex. tangentbordet på din dator, där övre raden börjar med QWERTY. Placeringen av bokstäverna är inte anpassade för maximal snabbhet, utan tvärtom så kunde typarmarna på de allra första mekaniska skrivmaskinerna haka fast i varandra om man skrev alltför snabbt. Man designade då tangentbordet för att minska i stället för öka hastigheten, en åtgärd som i dag saktar ner skrivandet hos hundratals miljoner dagliga datoranvändare.
Eller fundera på varför siffrorna på en miniräknare (7, 8, 9, 6, 5, 4…) är placerade annorlunda än på en mobiltelefon (1, 2, 3, 4, 5, 6…). I England och flera andra länder i forna Brittiska Samväldet kör man på vänster sida. Historisk lär detta vara för att distansera sig till Frankrike där Napoleon påbjudit högertrafik för att kuskarnas piskor på mötande hästdroskor inte skulle trassla in sig i varandra.
Dessa är bara några få exempel på hur vi ofta gör vad vi alltid gjort och det därför finns ett stort utrymme för förbättringar genom att ifrågasätta och byta perspektiv.
Detta blogginlägg har inspirerats av: Luc De Brabandere (2005). The forgotten half of change: Achieving greater creativity through changes in perception.
Illustration: Pablo Picasso, Porträtt av Dora Maar
Creativity boost 