Ett av de mest kraftfullt positiva tillstånd vi kan uppleva är då vi arbetar på toppen av vår förmåga och allting bär. Allt bara strömmar fram, i ett tillstånd som dess främste utforskare, den ungersk-amerikanske psykologen Mihály Csikszentmihályi (uttalas: Mihaj Tsjiksentmihaji), beskrivit under beteckningen ”flow” eller att ”komma i flöde”.
Flow kan uppstå vid alla typer av mänskliga aktiviteter som bygger på kunskap, träning och kompetens; spela tennis, musicera, åka slalom, spela Tv-spel, bestiga berg, läsa poesi, forska, brodera, lösa korsord, och otaligt mycket mer. Men flow begränsas inte till fritidsaktiviteter, utan kan även uppstå i yrkeslivet när vi presterar på topp; piloten som landar sitt flygplan i stark sidovind, kärlkirurgen som opererar, diplomaten som är i en knivig förhandlingssituation.
Flow-känslan kan också uppkomma i andliga eller suggestiva sammanhang som meditation, yoga, bön eller rituell dans. Flow kan uppkomma hos vem som helst oavsett kulturell bakgrund eller utbildning.
Kunskap och färdighet på gränsen av vår förmåga. Flow kommer inte av sig själv, utan kan bara uppstå när vi blivit så bra på något att vi präntat in aktiviteten i hjärnans scheman och implicita minne. Det lilla barnet kan uppleva flow när han efter lång träning äntligen lärt sig cykla, golfspelaren när swingen sitter fullständigt inpräntat i hjärnan och hon har tillräckligt med kunskap och erfarenhet för att kompensera för vind och hur bollen kan komma att studsa på olika underlag. Jazzsolisten behöver också fullständigt behärska sitt instrument innan han kan kasta sig ut i en avancerad improvisation.
I dessa lägen behöver man inte lägga någon mental ansträngning på själva utförandet. Allting går automatiskt. Pianistens fingrar rör sig av sig självt över klaviaturen och tennisspelaren flyter över banan utan att tänka, för att hamna i exakt rätt läge för att kunna returnera bollen.
Flow uppstår när vi verkar nära, men hela tiden inom, gränsen för vår förmåga. Om det blir för svårt och vi måste koppla på vårt ansträngande aktiva tänkande för att kunna fortsätta så blir vi stressade, och om det är för lätt uppstår det inte någon tjusning. Vi lär oss genom ”trial-and-error”, och så länge vi fortsätter att ramla när vi lär oss cykla så kommer vi inte i flow, men inte heller när cyklandet blivit en rutin.
Total närvaro och fokuserad koncentration i nuet. Att aktiviteten sker ”automatiskt” innebär inte att allting utförs i något slags trance-liknande tillstånd. Tvärtom! Den som är i flow är totalt närvarande, med fullständig medvetenhet om minsta lilla rörelse och allt som påverkar aktiviteten. Inget annat än aktiviteten har någon betydelse, och alla yttre impulser filtreras bort, liksom hjärnans medvetna ansträngande tänkande. I stället ser man hög aktivitet i de av hjärnans associationsområden som hanterar improvisation.
Fokus är så starkt på det man gör att självmedvetenheten kan försvinn, och man kan uppleva en känsla av att man är ett med sin aktivitet. Jazzsaxofonisten känner sig som ett med sitt instrument, bergsbestigaren ett med berget och schackspelaren ett med brädet och sina pjäser.
Den totala närvaron i nuet gör också att man kan tappa all uppfattning om tiden. Flera timmar kan ha gått, men man uppfattar det bara som en kort stund, men det kan också förhålla sig tvärtom. En ballerina som intervjuades av Csikszentmihályi beskrev för honom hur en svår rörelse som bara tar en sekund tänjdes ut så att den kändes som flera minuter.
En känsla av fullständig kontroll. Flowupplevelsen kräver en ständig återkoppling. Vi måste hela tiden veta exakt var vi befinner oss. Bergsbestigaren får hela tiden återkoppling genom händernas och fötternas grepp om berget, och tennisspelaren en ständig återkoppling i kontakten med bollen. Om vi inte vet hur vi presterar (t.ex. på en skriftlig tentamen), så kan vi heller inte hamna i flow.
Den ständiga positiva återkopplingen gör att hjärnans belöningscentrum i tillstånd av flow är aktiverade med en låg men konstant utsöndring av dopamin. Det medvetna kritiska tänkandet tonas ner, inklusive de områden som styr självkritik. Resultatet är en känsla av stark glädje, och en känsla av allting bär och fungerar. Alla tvivel försvinner, liksom alla tankar på faror eller senare konsekvenser.
Under flow känner man därför inte någon rädsla att göra misstag, och just i ögonblicket finns varken stress eller oro. Då man lever helt i nuet, existerar heller inte någon ängslan inför framtiden. Denna känsla kan vara paradoxal, då man handlar på gränsen till sin förmåga, där även små misstag kan få stora konsekvenser. Pokerspelaren eller aktiemäklaren kan i tillstånd av flow tappa omdömet och göra stora förluster.
Den positiva närmast berusande känslan av flow gör att upplevelsen i sig blir ett självändamål. Även om elitidrottaren tränat hårt för att vinna ett mästerskap, så upphör den hägrande vinsten att existera i flow-ögonblicket. Det enda som räknas är upplevelsen i stunden.
Flow vid meditation. Flow kan också uppstå ur motsatsen till den målmedvetna riktningen. I många meditationsövningar går man in i ett tillstånd av en total närvaro i nuet, utan tankar på vare sig det som varit tidigare eller det som ska komma. Flowkänslan kan då i stället komma inifrån, sprunget ur en transcendental upplevelse av att jagets gränser suddas ut, och man blir ett med ett större allt. Att följa flödet är en viktig del av de österländska, särskilt de buddistiska och taoistiska, livsåskådningarna, och beskrivs där som att släppa taget – som motsats till att klamra sig fast.
Hur du kan nå flödet. Flow upplevs ofta som en berusande känsla och den största av alla kickar. Detta gör att den som en gång upplevt en riktig flow-känsla kan gå långt för att uppleva samma känsla igen. Men ofta räcker det inte med att du upprepar vad du gjorde vid tillfället. Känslan infinner sig inte på beställning. Ibland kan man uppnå tillståndet igen genom att tänja sina gränser ännu mer, men ofta kommer den tillbaka först när man slutat sträva efter den. Csikszentmihályis forskning kan dock ge en hel del fingervisningar hur vi lättare medvetet kan hamna i flow.
- Sätt upp mål– Utan mål är det svårt att hamna i flow, oavsett vad du sysslar med. Målet kan vara konkret som att lära dig spela gitarr, eller mer vagt som att lära dig njuta av poesi. Men oavsett aktivitet gäller det att du skaffar dig de färdigheter och förfinar de förmågor som behövs för att klara uppgiften och njuta av upplevelsen. Det är viktigt att det är du själv som sätter målen. Eget satta mål ger dig både den nödvändiga inre motivationen, men gör också att du när som helst kan ändra och justera målen.
- Låt dig uppslukas av aktiviteten – För att hitta det rätta djupa engagemanget, så måste du lära dig att balansera uppgiften mot dina egna resurser. Om du har orealistiskt satta förväntningar, så kommer du bara att bli frustrerad och besviken, och om du sätter målen för lågt, så blir du uttråkad. När det finns en god match, så försök gå in i uppgiften med ett så öppet sinne som möjligt.
- Var uppmärksam på det som händer – Det engagemang som kommer av fokuserad koncentration kan bara upprätthållas om du är medveten om vad som händer. Om du som handbollsspelare tappar koncentrationen för ett ögonblick, kan du missa möjligheten till det avgörande målet, och om du inte är fullt medveten om vad du gör, och vad som händer runt omkring dig, så får du inte den nödvändiga återkopplingen att du är på rätt väg. Ditt uppmärksamma fokus ska ligga på omvärlden och inte på dig själv. Bara då kan du bli ett med upplevelsen.
- Lär dig att njuta av omedelbara upplevelser – Följden av att sätta mål, att låta sig uppslukas av aktiviteten och vara helt medveten om det som händer runt omkring, gör att vi blir engagerade, och kan njuta av livet som det är just nu, även när det rent objektivt sett kan vara problematiskt.
Den här bloggposten har inspirerat av: Csikszentmihályi Mihály (2003). Flow: den optimala upplevelsens psykologi.
Illustration: Pixabay.com – SocialButterflyMMG
Creativity boost 