Motivationens ingredienser

Motivation är drivkraften bakom alla våra handlingar, från att gå upp när väckarklockan ringer på morgonen till att bestiga Mount Everest.

motivation

Motivation är vår önskan att göra saker eller uppnå resultat. Motivation är vad som får oss att agera, oavsett om det är att äta en smörgås för att minska hungern eller att läsa morgontidning för att få veta vad som händer i världen. Motivation är den avgörande faktorn för att nå uppsatta mål – och forskning visar att man själv kan påverka både sin motivation och sin självkontroll.

Motivation är alltså skillnaden mellan att stiga upp tidigt på morgonen oavsett väder för att genomföra den långa löprundan eller att ligga kvar i sängen.

Motivationen är viktig för kreativiteten. Den stimulerar oss att se problemen runt omkring oss hitta finurliga lösningar på dem. Den gör att vi anstränger oss lite extra och inte ger upp när problemen hopas eller när den första idén misslyckats. Den ger oss kraften att fortsätta hela resan ända fram till målet. Dessutom är motivationen starkt kopplad till våra inre belöningssystem, vilket också gör utmaningarna lustfyllda.

Yttre motivation. Men vad är det då som motiverar oss. Intuitivt kanske man tror att det är den yttre motivationen, att vinna fördelar eller undvika nackdelar, som är de viktigaste. Möjligheten att tjäna pengar, att bli berömd, att bli beundrad, att få chansen till ett bättre jobb, att vinna ära, att studera för att få höga betyg, att städa rummet för att undgå straff eller att träna i fotbollslaget för att vinna matcher.

Visst kan dessa faktorer vara en mycket stark drivkraft. Den unga talangfulla sångerskan drömmer att få stå på scenen och kanske vinna Idol. Den framgångsrike forskaren njuter av att bli betraktad som auktoritet inom sitt område och bli inbjuden att vara huvudtalare på konferenser.

Inre motivation. Men oftast är det den inre motivationen som är viktigast, när vi gör något för oss själva och inte för någon annan, när lusten att skapa, utmaningens tjusning och självtillfredsställelsen betyder mer än omgivningens uppmuntrande; när vi utmanar våra förmågor för att se om vi klarar av en uppgift, eller om målet har ett stort inre värde för oss.

En ny fransk flickvän är säkert en starkare motivation att lära sig franska än utsikterna att få ett bättre betalt jobb. Många verkligt kreativa personer är introverta i sin personlighet och finner snarare sin komfortzon i ensamheten än i rampljuset. Den inre motivationen är också mycket starkare kopplad till våra biologiska belöningssystem än de yttre faktorerna.

Det som från början var drivet av en yttre motivation kan så småningom bli till en stark inre motivation. Den som börjar träna för att vikten ökat och kläderna inte längre passar kan så småningom få in träningen först som en vana och sedan till ett behov.

Är det yttre eller inre motivation? Ibland kan det vara svårt att skilja på yttre och inre motivation. Tävlingsinstinkten ligger djupt rotad hos oss och de flesta elitidrottare hatar att förlora. Samma kraft som får dem att slänga schackbrädet i golvet efter ett förlorat parti får dem att utstå vad för andra närmast verkar vara tortyrliknande träningspass för att vinna mästerskapet.

På ytan kan det framstå som att det är den yttre belöningen (äran och guldmedaljen) som är den viktiga, men i själva verket är det oftare den inre motivationen – att bevisa för sig själv att man klarar av det. Det är samma inre motivation som driver simmaren mot en OS-medalj som driver bergsbestigaren mot Mount Everests topp.

Överbelöningar. För de allra flesta är det alltså den inre motivationen som är den viktigaste och yttre motivation kan tvärtom i vissa fall få motsatt effekt. Ett barn som får papper och kritor kan ge sig hän åt konstnärligt skapande p.g.a. den lust som målandet för med sig.

Men om barnet i stället får en belöning för varje färdig teckning så kommer snart processen att kopplas till belöningen i stället för lusten och skulle belöningarna sluta komma så skulle motivationen att fortsätta måla, snabbt avta. På engelska kallas detta för ”over justification effect” (på svenska närmast ”överbelöningseffekt”) och innebär att den inre motivationen minskar när man blir belönad för aktiviteter som man tidigare gjort för rena nöjet.

Denna effekt kan också ses hos vuxna. Så snart skapandet övergår från att drivas av den egna lusten och viljan till att motiveras av belöningar så riskerar uthålligheten att snabbt avta när motgångarna börjar komma. Beröm och konstruktiv feedback kan istället förstärka den inre motivationen.

Den inre motivationen minskar om belöningen ses som betalning för ett arbete eller när arbetsinsatsen inte står i proportion till belöningen. Det bildas då nya neurala nätverk i vår hjärna som associerar aktiviteten till den yttre belöningen och inte så mycket till den inre glädjen, vilket kan minska aktiviteten i vårt belöningscentrum. Den yttre belöningen kan också ge intrycket att vi blir ”mutade” till att göra något enbart för belöningens skull.

När ska man belöna? Belöningar ska alltså undvikas när individen redan har en hög inre motivation, eller när belöningen kan få leken att efterlikna arbete. I arbetslivet gäller dock oftast att känslan av att ens insatser värdesätts och räknas (t.ex. genom att lönen och förmånerna uppfattas som rättvisa) är avgörande för individens insatser.

Men här är det oftast rättviseaspekten, som är starkt kopplad till den inre självkänslan, som är viktigare än den faktiska lönenivån och uppskattning och värdesättning kan ske på andra sätt än via lönekuvertet. Detta kan t.ex. visa sig i att en duktig medarbetare hellre stannar på en arbetsplats där lönen är lägre men arbetet uppskattas och det finns möjligheter att växa och utvecklas än att byta till ett annat företag där lönen visserligen är högre men arbetsinsatserna inte blir lika synliga.

Man ska inte heller överdriva de negativa effekterna av överbelöningar. Alla belöningar är inte negativa och yttre motivation kan spela stor roll i vissa specifika situationer t.ex.:

  • När den yttre belöningen skapar intresse och engagemang för något där individen från början inte hade något intresse;
  • När den yttre belöningar användas för att motivera människor att förvärva nya färdigheter eller kunskaper (när väl de första kunskaperna har förvärvats så kan ett inre intresse ha väckts som driver på ytterligare kunskapsinsamlande);
  • När den yttre belöningen är en källa till positiv återkoppling, d.v.s. signalerar att de uppnådda resultaten har uppnått en nivå som förtjänar uppmuntran (t.ex. när det gäller högre betyg efter hårdare studier) har man inte sett några negativa effekter av yttre belöning.

Detta blogginlägg har inspirerats av:

  • Dweck Carol S (1999). Self theories: Their role in motivation, personality, and development. New York: Psychology Press.
  • Lepper MR, Greene D, Nisbett RE (1973). Undermining children’s intrinsic interest with extrinsic rewards: A test of the ”overjustification” hypothesis. Journal of Personality and Social Psychology. 28:129–137.
  • Deci EL, Koestner R, Ryan RM (1999). A meta-analytic review of experiments examining the effects of extrinsic rewards on intrinsic motivation. Psychological Bulletin. 125:627–668.

Illustration: Pixabay.com – fxxu

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Author: Karl Ekdahl

International public health leader and creativity blogger.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: