All erfarenhet visar att det finns en direkt koppling mellan kvantitet och kvalitet. Ju fler idéer, desto fler bra idéer. Det är lite som Darwins utvecklingslära. Ju flera idéer som genereras desto större är den statistiska sannolikheten att någon är livskraftig nog att överleva.
Du kan också betrakta idéerna som frön. Ju fler frön du sår desto större är sannolikheten att du får en god skörd. Om en idé på tio är värd att gå vidare med, så säger det sig självt att man får ett rikare material att arbeta med om man har 100 uppslag än 20.
Baksidan av detta mynt är givetvis då att den som börjar med 100 idéer blir tvungen att kasta 90 små idéungar i papperskorgen för att gå vidare med de tio bra, medan den med 20 ursprungliga idéer bara behöver kasta 18. För företag räcker det inte med tio idéer eller ens 100. En studie har visat att ett företag behöver generera i snitt 3 000 råa idéer för att hitta en enda som kan bli en kommersiell framgång.
En genomgång av mer än 2 000 forskare genom historien bekräftar att de mest framgångsrika inte bara producerade flest högkvalitativa arbeten utan också flest usla. Den japanske uppfinnaren Yoshiro Nakamatsu, som själv hävdar att han har världsrekord i uppfinnande med fler än 4 000 patent, har ett stort antal uppfinningar på sitt samvete som är mer udda och bisarra än användbara. Bl.a. har han patent på glasögon formade som ögon så att det inte märks att man bär glasögon.
Men denna statistiska förklaring är inte hela sanningen. Att skapa många idéer är en läroprocess och med allt lärande blir vi bättre och bättre ju mer vi övar. Idésprutorna har därför inte bara ett större antal idéer utan oftast också en högre andel idéer med högt kreativt värde jämfört med dem som bara lyckas krysta ur sig några få idéer.
Charles Darwin skrev inte bara sin egen mastodonttitel Om arternas uppkomst (nästan 500 sidor) utan även 119 andra böcker och vetenskapliga artiklar. Thomas Edison registrerade 1 093 olika patent. Albert Einstein publicerade inte bara den allmänna och speciella relativitetsteorin utan mer än 240 andra vetenskapliga artiklar, Sigmund Freund publicerade över 330 psykiatriartiklar, William Shakespeare skrev 154 sonetter och 37 pjäser, Mozart skrev mer än 600 musikstycken, varav 40 symfonier, Rembrandt lämnade efter sig mer än 650 målningar och över 2 000 teckningar och Pablo Picasso mer än 50 000 konstnärliga verk och den störste mästaren av alla, Leonardo da Vinci, producerade fler skisser, teckningar och idéutkast än någon kunnat räkna. Gemensamt för dem alla var att de var idésprutor som efter hand blev allt bättre och bättre på det de gjorde.
I boken Art & Fear: Observations On the Perils (and Rewards) of Artmaking beskrivs hur en keramiklärare delade in sin klass i två grupper. Den ena halvan skulle betygsättas enbart efter hur många krukor man drejat. Den andra halvan behövde enbart göra en kruka, men den skulle helt och hållet bedömas efter sin kvalitet. När betygsdagen kom så visade det sig att samtliga krukorna som uppvisade den högsta kvaliteten kom från gruppen som skulle bedömas efter kvantitet. Under terminen som gått hade dessa tillåtit sig ha kul, experimenterat och lärt av sina misstag, medan den andra halvan hade teoretiserat över den perfekta krukan och inte vågat ta några risker.
Att kvantitet ger kvalitet är heller inte så konstigt om man beaktar att de första idéerna på ett givet problem antagligen är de mest uppenbara och därmed minst kreativa. Det är först när man borrat ner sig tillräckligt djupt i idékläckandet som man kan räkna med att komma fram till de till synes tokiga och galna idéerna som i slutändan kan leda till något nytt.
För musiker och konstnärer är det ofta så att de skapar sina allra bästa verk i perioder av hög produktivitet. Detta kommer gärna en bit in i karriären när de hunnit bygga upp en tillräcklig skicklighet för att lättare komma i flow.
Tips: Om du verkligen vill odla din kreativitet så ge dig själv en utmaning. Bestäm dig t.ex. för att varje dag kläcka fem nya idéer inom olika områden. Det spelar inte någon roll vilka idéerna är. Det viktiga är att denna vana ger dig en bra träning att få ett idéflöde samtidigt som du i floden av nya idéer kanske kan hitta några verkliga guldkorn. Omfamna också de galna, helt obrukbara idéerna. De ger ofta impulser till de verkligt bra. Ibland kan man behöva kyssa många grodor innan man hittar prinsen.
Illustration: Pixabay.com – nattanan23