Som de flesta vet så är vår fantastiska hjärna uppdelad i två hjärnhalvor med dominans för olika funktioner. Dessa står i ständig förbindelse med varandra, och den ständiga interaktionen dem emellan gör oss till de komplexa varelser vi är med intellekt, tankar, känslor och en fantastisk förmåga att skapa och att uppfatta omvärldens alla nyanser.
Den vänstra hjärnhalvan är dominant för språket (ord och bokstäver), detaljer, logik, abstrakt tänkande och matematiska beräkningar. Den är bra på att urskilja detaljer och när vi behöver ta fram fakta ur minnet är det främst vänster hjärnhalva som sköter om det jobbet. Den vänstra hjärnhalvan tänker linjärt i sekvenser, A-B-C-D-E, där varje del behandlas var för sig i en viss bestämd ordning, vilket ju är själva grundförutsättningen för språket där ett ord följer på nästa.
Den högra hjärnhalvan är tvärtom dominant när det gäller rumsuppfattning, lokalsinne, konkret tänkande, ansiktsigenkänning och musikalitet. Den kan göra vissa matematiska bedömningar men bara grova uppskattningar. Högra hjärnhalvan hjälper oss också att tolka visuella bilder och geometriska mönster. Den spelar en viss roll för språklig förmåga men främst för att förstå sammanhang och tolka en persons tonfall.
Det är den högra hjärnhalvan som ger oss en holistisk bild av omvärlden. Höger hjärnhalva behandlar inte information linjärt utan har en förmåga att behandla en stor mängd information samtidigt, vilket är själva grundförutsättningen för att snabbt kunna se ett sammanhang och tolka andra människors känslor utifrån deras ansiktsuttryck.
Även om olika funktioner dominerar i de olika hjärnhalvorna så är vårt kreativa tänkande helt beroende av god funktion i båda hjärnhalvorna och ett intensivt samspel mellan dem. Ett fungerande samspel mellan de båda hjärnhalvorna är också nödvändigt för att snabbt kunna skifta mellan olika sätt att tänka i de olika stadierna av den kreativa processen. Det är därför en utbredd missuppfattning att vår kreativitet enbart sitter i den högra hjärnhalvan.
Vi kan lätt se behovet av båda hjärnhalvors betydelse för kreativiteten om vi betraktar de två giganterna Albert Einstein och Ludwig van Beethoven.
Vetenskapsgeniet Einstein som revolutionerade den moderna fysiken med sin relativitetsteori borde vara urtypen för en person med en dominant vänsterhjärnhalva. I själva verket byggde många av hans vetenskapliga insikter på hans förmåga att tänka i bilder, t.ex. hur han satt på en ljusstråle från solens yta som med ljusets hastighet färdades mot universums slut för att så småningom återkomma till utgångspunkten. Einstein fick sina insikter med hjälp av sin högra hjärnhalva och omvandlade dessa insikter till matematiska formler med sin vänstra hjärnhalva.
Det musikaliska snillet Beethoven borde på samma sätt vara urtypen för en person med dominant högerhjärnhalva. Onekligen använde han den på ett mycket effektivt sätt för sina mästerliga musikstycken, men komponerandet av musik har stora likheter med matematik, där musiken byggs upp av tonarter, tempo och rytm som kan beskrivas matematiskt och musiken ska sedan skrivas ner på notpapper i form av symboler med exakt betydelse.
Både Einstein och Beethoven är alltså exempel på två ytterst kreativa personer som fullt ut använt sig av båda sina hjärnhalvor.
Detta blogginlägg har inspirerats av:
- Fredric Schiffer (1998). Of two minds: The revolutionary science of dual-brain psychology.
- Scott Barry Kaufman & Carolyn Gregoire (2016). Wired to create: Discover the 10 things great artists, writers and innovators do differently.
- Tony Buzan (2001). The power of creative intelligence: 10 ways to tap into your creative genius.
Illustration: Pixabay.com – ElisaRiva
Creativity boost 