I min buddhistiska studiegrupp som träffas varje onsdag kväll hade vi nyligen en livlig diskussion om begreppet visdom. Vi var åtta personer i olika åldrar och från skiftande bakgrunder runt tebordet, och var och en hade sina egna personliga synpunkter på vad visdom är. Men trots att vi hade lite olika uppfattningar och skiftande definitioner så var det tydligt att det finns en kärna i begreppet som vi alla kunde vara ense om. Denna betraktelse av vad visdom är för mig och varför den är så viktigt är inspirerad av vår diskussion.
Innan jag ger mig in på att försöka definiera begreppet visdom, tänkte jag börja med vad det inte är. Visdom bär element av intelligens och kunskap, men går långt bortom dessa egenskaper. Man kan veta allt som kan läras från böcker men ändå sakna visdom. Även djup kunskap kombinerad med skarp intelligens leder dig inte särskilt långt, om du inte samtidigt vet hur du bäst kan använda dessa gåvor.
Jag skulle istället säga att visdom är den integrerade insikten och erfarenheten kring livets verkliga mening, eller som en gråhårig dam i gruppen uttryckte det; ”Visdom är nedsmält erfarenhet”. Visdom är således förmågan att kombinera våra egna livserfarenheter med den kunskap och de insikter vi förvärvat från andra och tillämpa allt detta på hur vi bäst lever våra liv.
Visdom kräver också att vi så mycket som möjligt befriar oss från vårt ego, våra självbedrägerier och våra förrädiska övertygelser om att vi själva sitter på alla svar, eller som Sokrates en gång uttryckte det, ”Den enda sanna visdomen är vetskapen att du ingenting vet”.
Sann visdom är avskalad alla oväsentligheter. Många saker och omständigheter som en gång var mycket viktiga för oss kommer med ökad visdom gradvis att bli av mindre och mindre betydelse. Saker man kan köpa för pengar kommer att bli av mindre värde, medan familj och vänskap kommer att betyda mer. Situationer och omständigheter som tidigare i livet kan ha varit väldigt upprörande kan nu betraktas med lugn och jämnmod. Livet blir därmed enklare, lugnare och fridsammare, och vi kan leva det med större tacksamhet.
Men visdom kommer inte automatiskt med åldern. Den kräver nyfikenhet och ett utforskande sinne. Den uppnås inte främst genom kunskap, utan mer genom förståelse; att försöka tränga ner genom ytan och hitta svaren på frågan ”Varför?”
Men att förstå livet är inte tillräckligt för att göra oss visa. Förståelsen måste också integreras i oss själva. Detta kräver djup reflektion som leder till självmedvetenhet, och det bästa verktyget för denna integration är meditation. Den buddhistiska traditionen lägger därtill ytterligare ett element. Enligt Buddha kan den sanna visdomen inte existera utan medkänsla, och vi bör därför använda vår visdom till nytta för oss själva och andra.
Visdom som uppnås på detta sätt hjälper oss att fatta rätt beslut vid rätt tid, oberoende av omständigheterna, och samtidigt hjälper den oss att inse de fulla konsekvenserna av våra handlingar.
Illustration: Pixabay – Janeke88
Creativity boost 