I skrivande stund är jag på semester i en liten engelsk stad just på gränsen till Wales. Jag kombinerar umgänge och vänskap helg och kvällar med att på dagarna ensam utforska staden och dess omgivningar samt att läsa och meditera. Staden är från medeltiden med många korsvirkeshus i Tudorstil.
Här finns en stor lummig park som sträcker sig längs floden Severn där roddare från den lokala klubben ljudlöst glider fram. Och strax söder om staden uppfylls horisonten av miltals med böljande kullar som inbjuder till långa vandringar med fåren som närmaste sällskap.
I denna pastorala idyll upplever jag något magiskt. Min tidsuppfattning förändras gradvis och nuet förstoras medan det gångna och det framtida sakta bleknar bort och blir allt mer oväsentligt. När jag i tankarna inte längre funderar på saker som hänt eller planerar för framtiden växer nuet i styrka.
När jag promenerar är det märkbart hur stegen saktar in och sinnet börjar absorbera nuet på ett helt annat sätt. Detaljerna blir plötsligt mycket rikare, färgerna intensivare och uppmärksamheten dras till sådant som jag i en annan sinnesstämning knappast hade lagt märke till. Också människorna runt omkring blir mer intressanta, med fler ögonkontakter, fler nickningar och fler korta samtal med främlingar jag tidigare aldrig sett och sannolikt aldrig kommer att möta igen och allt detta sker i ett sinnestillstånd av full uppmärksamhet kombinerat total lugn, frid och harmoni.
Situationen får mig att reflektera hur jag själv och flertalet andra människor vanligen lever våra liv. Vi befinner oss ständigt i vårt sinne någon annanstans i både rummet och tiden. Vi analyserar våra gångna minnen och skapar nya fiktiva framtida minnen i ett brus av tankar som vi har mycket lite kontroll över.
Mycket av dessa tankar kretsar kring sådant som vi antingen vill ha eller sådant vi vill undvika. Vi blir också fångade i alla måsten, där vi ofta tillbringar mer tid med att tänka på dem och oroa oss för dem än att antingen utföra dem eller bestämma oss för att avstå och därmed också kunna släppa tankarna på dem.
Jag är övertygad om att vi skulle vara både effektivare och lyckligare av att vara mer i nuet, göra det vi bestämmer oss för att göra utan att skjuta upp till morgondagen, prioritera hårdare bland alla krav och ”måsten”, tona ner våra begär och aversioner för att sedan kunna ägna mer tid åt att fullt ut uppleva stunden just här och nu.
Betänk att nuet är det enda som existerar. Allt annat är enbart konstruktioner i våra hjärnor.
Creativity boost 