Skapa ordning i röran

order

Att vara välorganiserad behöver inte stå i motsats till att vara kreativ. Tvärtom så har många stora konstnärer full koll på allt de behöver i sin ateljé, och de stökigaste rockmusiker kan ha sin studio i minutiös ordning.  Att ha koll på sina prylar och inte behöva ägna en kvart varje morgon åt att hitta sina bilnycklar friar också upp mycket tid till andra vettigare aktiviteter, inklusive kreativt skapande.

Detta är lättare sagt än gjort då vi inte är genetiskt programmerade till att hålla koll på alla dessa tusentals prylar vi har i våra hem, eller all den information som sköljer över oss via sociala medier, email och andra Internetkällor. Våra hjärnor inbyggda begränsningar när det kommer till uppmärksamhet, fokusering och att hålla flera saker i huvudet samtidigt.

Den amerikanske neuropsykologen Daniel Levitin har i sin bok The organized mind: Thinking straight in the age of information overload utgått från modern forskning om hur vår hjärna fungerar för att ge handfasta råd om hur vi kan bättre organisera oss i vår vardag för ökad kreativitet och självförverkligande. Tricket är att avlasta hjärnan maximalt från att ständigt behöva hålla koll på vardagen, vilket inte bara sparar tid utan också minskar stress och olust. Nedanstående tips är handfasta råd från Levitins bok.

  • Kategorisera dina prylar efter användningsområden eller tidpunkter/situationer då du behöver dem och skapa ett specifikt utrymme för varje kategori av föremål. Grovsortera först och finsortera senare efter behov. Ha de prylar du behöver oftast närmast till hands.
  • Varje sak/kategori av saker ska ha sin specifika plats – gärna utmärkt på något sätt. När du använt något ta till vana att alltid omedelbart lägga tillbaka det på sin plats. Detta gäller inte minst nycklarna när du kommit hem. Lägg aldrig något på en plats som är avsett för något annat.
  • Undvik att flytta runt saker i huset. Om du är i behov av läsglasögon på olika platser i ditt hem så skaffa flera stycken så att du inte behöver flytta runt dem och ge dem en specifik plats i varje rum där du behöver dem.
  • Minimera de saker du behöver ha koll på genom att systematiskt göra dig av med allt som du inte längre behöver.
  • Om du ändå blir av med något så försök komma ihåg var du senast vet att du hade det och försök sedan att mentalt följa spåret vad du gjorde sedan dess.
  • Avlasta minnet: skriv minneslappar, använd en dosett för dina mediciner.
  • Praktisera mindfulness, med totalt fokus på vad du gör just nu.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Den fantastiska förmågan till självmedvetenhet

self-awareness

En av de viktigare sakerna som skiljer oss från de flesta djur är vår förmåga till självmedvetande. Vi kan, om vi så önskar, med vår föreställningsförmåga ställa oss utanför oss själva, och betrakta oss själva med (delvis) oberoende ögon. Att då och då göra detta med både självkritik och självkärlek, är en nyttig övning som kan hjälpa oss att växa som människor.

Med detta menar jag att söka en så sann bild som möjligt om vem vi verkligen är, med våra styrkor såväl som våra svagheter. Detta måste ske med ett stort mått av kärlek mot oss själva. Ingen är perfekt, och om vi inte har förmåga att älska oss själva, så kan vi varken älska andra på ett djupare plan, eller tillåta andra att verkligen älska oss.

Sann självreflektion är inte lätt, och vi lurar ofta oss själva utifrån vilket känslomässigt tillstånd vi råkar befinna oss i just i stunden, men också eftersom vi har en tendens att skapa en egen berättelse om vårt liv, som vi gärna vill göra mer positiv än verklighetens alla gråtoner.

När vi reflekterar över vilka vi verkligen är, så är det viktigt att själva vara spegeln som reflekterar vårt inre jag. Detta är inte alltid så lätt, då vi lätt blir färgade av vad vi hela tiden hör andra säga om oss. Vi kanske får höra att vi inte anstränger oss tillräckligt, att vi inte lyssnar, att vi inte bryr oss, att vi bara tänker på oss själva. Många gånger är det de negativa kommentarerna som dominerar, inte minst i många relationer som börjar knaka.

Visst kan det finnas ibland korn av sanning kring sådana kommentarer, och om vi vill utvecklas som människor kan det vara värt att reflektera över om det ligger något i kritiken, eller kanske det till och med är något som vi inte är medvetna om – våra blinda fläckar. Vi har då en möjlighet till självreflektion för att se om det är något vi behöver ändra.

Men oftare än så är kritiken vi möter från andra en projektion av den andra personens egna inre frustrationer och känslor av tillkortakommanden, som lastas på oss då det alltid är lättare att skylla problem på andra än att ta tag i dem själv.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att alla våra upplevelser sker inom oss. Allting börjar med våra egna tankar som är inre reflektioner på alla de intryck som når oss utifrån.

Med självmedvetande, föreställningsförmåga, och med hjälp av vår inre etiska och moraliska kompass är det sedan vårt eget ansvar att dra slutsatserna från vårt medvetande om vem vi är och vem vi vill vara och sedan handla därefter.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Du blir ett offer endast om du väljer att vara ett

Not-vicitim

När vi drabbas av problem och yttre svårigheter, vilka händer oss alla, så har vi två fundamentalt olika alternativ att hantera den uppkomna situationen.

Vi kan se oss som offer för omständigheterna och förbanna ödet eller dem vi anser har försatt oss i den här situationen. Detta gör att vi väljer att försätta oss i ett passivt underläge, där situationen enbart kan bli bättre om något eller någon annan förändras.

Detta är ett bekvämt alternativ för det innebär att vi inte behöver ta något ansvar för förändring själva. När vi går in i offerrollen blir vi passiva och reaktiva, vi skyller våra motgångar på andra och vi ger därmed upp kontrollen över våra egna liv.

Det andra alternativet är att acceptera att livet har försatt oss i en viss situation, men sedan i vårt inre söka svaren på vad vi själva kan göra för att behålla vårt initiativ och värdighet och för att förändra situationen.

Detta gäller i det lilla. Hur många förhållanden har inte kraschat för att båda parter har fokuserat på hur den andra måste förändra sig i stället för att fråga sig vad jag själv kan göra för min livspartner.

Om vi vill uppleva kärlek (ett tillstånd) så måste vi, oavsett vad den andra säger eller gör, börja med att älska (en aktiva handling). Att tro att kärleken bara ska uppstå och sedan finnas kvar för alltid är att lura oss själva och försätta oss i offerrollen snarare än i rollen av den som proaktivt formar sitt eget liv.

Men det gäller också i det stora. Viktor Frankl var en judisk österrikisk psykiater som överlevde nazisternas koncentrationsläger medan hela hans familj blev förintad. Frankl lyckades, under de vidrigaste förhållanden man kan tänka sig, bygga upp en stark övertygelse att nazisterna kunde begränsa hans yttre frihet men inte trycka ner hans inre frihet byggd på hans självkänsla och moraluppfattning.

Detta var denna inre övertygelse att inte betrakta sig själv som offer som i slutändan räddade honom från att gå samma öde till mötes som resten av sin familj. Hans fångvaktare hade en yttre frihet, men han hade en så mycket viktigare inre frihet. Han har beskrivit denna attityd till livet i sin mycket läsvärda bok Man’s search for meaning.

Frankl menade att det i våra liv finns tre centrala värden – våra upplevelser, det vi skapar (d.v.s. vår kreativitet) och våra attityder till de motgångar vi möter. Och av dessa tre är det attityderna som är mest avgörande för hur kompletta människor vi kan vara.

Så länge som vi inte fullt ut tar ansvar för våra attityder och handlingar så kommer vi hela tiden att falla tillbaka i offerrollen.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Lita på din intuition

intuition-einstein

Genom att lära oss att bättre lyssna på vårt inre och vara medveten om nuet med nedtonade filter och utan värderingar har vi också möjlighet att lättare komma åt vår intuition. Du har säkert vid flera tillfällen varit i en situation där du intuitivt vetat hur du skulle handla utan att riktigt kunna förklara varför. Du har helt enkelt gått på ”magkänslan” och påfallande ofta har det visat sig att du haft rätt. Den nu framlidne professorn vid University of California, Berkely, George L Turin, har försökt karakterisera den intuitiva förmågan i samband med problemlösning som:

  • att veta hur man närmar sig problemet utan att vara helt säker på hur man vet det;
  • att känna igen vad som är perifert och vad som är centralt, utan att ha förstått problemet;
  • att i förväg uppfatta den allmänna karaktären på lösningen;
  • att omedelbart sätta ett problem inom ett område i samband med analoga problem inom andra områden och överföra den analoga kunskapen till det aktuella problemet;
  • att känna när en lösning måste vara rätt, bara för att “det känns rätt“, och att betrakta en lösning som känns fel med misstänksamhet och fortsätta att grunna på det.

Albert Einstein har beskrivit denna intuitiva känsla så här: ”Intellektet har lite att göra på vägen till upptäckten. Det kommer ett språng i medvetandet, kalla det Intuition eller vad du vill, när lösningen kommer till dig och du vet inte hur eller varför”.

Intuitionen baseras på en ordentlig kunskapsmassa i grunden, men ibland räcker inte denna till. På samma sätt som konstnären intuitivt kan skapa utan att på förväg veta vad slutresultatet ska bli, så kan forskaren med utgångspunkt från sin fantasi och associationsförmåga utveckla en ”intuitiv kunskap” som vägleder henne utan att hon vet hur eller varför.

Einstein fick sina intuitiva uppenbarelser som bilder eller musik. Han arbetade alltså först intuitivt och uttryckte sig sedan logiskt enbart i ett andra steg när han översatte sina bilder och sin musik till matematiska termer. Intuitionen kan också dyka upp i andra skepnader, inte sällan som en obeskrivbar känsla som inte kommer från huvudet – därav uttrycket ”magkänsla”. Intuitionen som den beskrivs ovan är nära släkting med insikten eller aha-upplevelsen, då lösningen på ett problem kan uppstå till synes från tomma intet. Den är också besläktad med den förmåga vår hjärna har att skapa mönster, fylla ut tomrum och skapa helheter baserat på enbart partiell information.

Kunskap, logik och matematik går lätt att definiera och är det som lärs ut i skolan. Den bygger på vårt tröga medvetna tänkande och ligger till grund för rationella och välövervägda beslut. Det är svårare att förklara intuitionen. Den är kopplad till vårt snabba associativa tänkande och är därmed mer undflyende. Vi vet att det ”känns” rätt (eller fel), men vi kan inte riktigt förklara varför.  Denna intuitiva känsla kan därför upplevas som att den kommer utifrån som en gudomlig eller mystisk inspiration eller förståelse. I vårt rationella och teknologiskt dominerade samhälle har intuitionen därför ibland misstänkliggjorts som vidskepelse.

Neuroforskaren Richard Restak belyser detta i sin bok The naked brain: How the emerging neurosociety is changing how we live, work, and love. När människor tvingas fatta beslut tenderar de ofta att tänka för mycket. Processen är långsam och ofta inte av optimal kvalitet. Vårt associativa automatiska tänkande är snabbare och ofta mer korrekt. Ju mer vi tänker desto större är risken att vi krånglar till det och att det i slutändan blir fel. Det är därför som studenter som ska svara på flervalsfrågor ofta får rådet att gå på sin första intuitiva känsla för vilket svar som är rätt.

Eftersom vår språkförmåga är kopplad till vårt medvetna kontrollerade tänkande, medan det associativa tänkandet sker från djupare hjärnstrukturer som inte är direkt kopplade till hjärnans språkcentrum, så har vi ofta svårt att verbalisera den intuitiva känslan och när vi försöker blir det ofta i stället en ihålig rationalisering. Att lita på människors förklaringar till sina olika beslut kan därför leda väldigt fel. Detta sagt är det givetvis nyttigt att vara medveten om möjligheten att drabbas av olika logiska felslut. Om man känner till och kan identifiera fällorna så kan man också tryggare förlita sig till sin intuition i situationer då den kan vara värdefull.

Tankar kring förhållandet mellan det analytiska och intuitiva tänkandet har en lång historia. Den traditionella österländska idétraditionen skiljer mellan yin (det passiva, kvinnliga och intuitiva) och yang (det aktiva, manliga och rationella). Den taoistiska filosofin bakom dessa begrepp betonar att de båda är komplementära, likvärdiga, övergående i varandra och tillsammans bildar de en helhet. När det är balans mellan yin och yang uppstår harmoni, medan motsatsen uppstå när den ena dominerar över den andra.

De cirkelformade vågrörelser som uppstår när man släpper en sten i en stilla damm har vågtoppar och vågdalar av precis lika höjd och båda dör så småningom ut i exakt samklang. På samma sätt kan vi betrakta vårt rationellt analytiska och intuitiva tänkande. Båda behövs, båda är lika viktiga och båda fungerar bäst i samklang med varandra. Tillsammans skapar de harmoni och det optimala förhållandet för ett kreativt tänkande och om vi låter ett dominera över det andra så begränsar vi samtidigt vår fulla kreativa potential.

Einstein var inte den ende store vetenskapsmannen som insåg detta. Hans samtida fysikerkollega, dansken och nobelpristagaren Niels Bohr, var inne på samma linje. I sin egenkomponerade vapensköld inkluderade han den kända taoistiska yin/yangsymbolen Tajitu (se nedan) och den latinska devisen Contraria sunt complementa (motsatserna kompletterar varandra).

tajitu

Men det är inte enbart den österländska idétraditionen som betonat det intuitiva som kontrast till det rationella. Platon glorifierar i sin berömda dialog Phaedrus den gudomliga galenskapen som har stora idémässiga likheter med det intuitiva tänkandet. Han exemplifierade detta med de gåvor som det hellenska folket fått från de intuitiva förmågorna hos oraklet i Delfi, prästinnan i Dodona, sibyllan och andra inspirerade personer.

Sigmund Freuds läror bygger på samspelet mellan det medvetna och undermedvetna och hans lärjunge Carl G Jung har postulerat fyra funktioner hos psyket; tanke, förnimmelse, känsla och intuition, varav de två förstnämnda står i motsatsförhållande till de två sistnämnda (tanke mot känsla och förnimmelse mot intuition).

I takt med att kunskapen om hur vår hjärna fungerar hela tiden utökas och förfinas, blir också de neurofysiologiska beläggen allt starkare för att den intuitiva förmågan både är högst reell och kan övas upp. Experimentella studier har visat att intuitionen fungerar bäst när vi är på ett positivt humör och en grundförutsättning för att den ska fungera är att vi tror på vår intuitiva förmåga.

Bränslet för intuitionen är vår kunskap och våra erfarenheter och motorn, precis som vid många av de andra kreativa processerna, vår fantastiska undermedvetna associationsförmåga. Huruvida denna förmåga dessutom är kopplad till en andlig dimension med gudomliga ingivelser blir då mer en metafysisk fråga som var och en får ta ställning till utifrån sin egen trosuppfattning.

Jonas Salk, forskaren som tog fram det första poliovaccinet, har sagt i en intervju: ”Jag säger att vi bör lita på vår intuition. Jag tror att universums principer uppenbaras för oss genom intuitionen. Och jag tror att om vi kombinerar vår intuition med vårt förnuft, så kan vi reagera på ett evolutionärt riktigt sätt på våra problem. Effektiva kreativa koncept kräver att vi införlivar förnuft och logik med intuition och känsla”.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

10 000+ bloggbesök från hela världen

10000-visits

Nästan på dagen för fem månader sedan funderade jag på att starta en blogg för att dela med mig mina åsikter om kreativitet och personlig utveckling.

Från första början har jag sett detta huvudsakligen som min egen utvecklingsresa. Jag har som person alltid fått kämpa med att snabbt uttrycka mina åsikter muntligt. Jag har avundats dem som snabbt och elegant och till synes utan ansträngning kommit fram med en sammanhängande syn på nästan vad som helst. Det är inte min styrka.

Min sätt att tänka har alltid varit genom att skriva. Jag har en grundläggande idé om ämnet, men det är processen att skriva ner mina tankar på papper (eller i datorn) som bäst tillåter mig att formulera mina åsikter mer sammanhängande.

Självklart var jag nyfiken på om någon skulle vara intresserad av mina tankar, och i så fall skulle det vara en härlig bonus, och även en bekräftelse på att jag inte var helt ute och reste med mina åsikter och mitt tänkande.

De senaste fem månaderna har varit en fantastisk läroresa för mig själv, speciellt eftersom mitt skrivande går hand i hand med min läsning. Jag läser mycket om de ämnen som jag täcker i min blogg, och det är här jag får mina idéer och inspiration. Sedan försöker jag se hur andras tankar är relaterade till mina egna åsikter och upplevelser, och så småningom kan ett blogginlägg komma ut ur det.

Men när jag började med bloggen kunde jag inte föreställa mig att så många personer skulle vara intresserade av att läsa vad jag skriver. Så 10 000+ besök på min blogg gör mig ödmjuk och tacksam och det kommer att inspirera mig att fortsätta på denna resa.

Vad som ger mig ännu mer nöje är att intresset för de ämnen jag skriver om verkar vara globalt. Cirka 70% av besöken har varit från Sverige, med USA på andraplats, men det har också kommit besök från 104 andra länder från alla världsdelar (se karta).

Jag skulle vilja tacka alla som har besökt bloggen, och särskilt de som har kommit tillbaka, gillat inläggen och kommenterat. Ni är min äkta inspiration. Tack!

För de nyfikna är de tio bästa visade svenska inläggen:

  1. Hur rätt kost kan öka din kreativitet
  2. Åtta sätt att öka din kreativa livsenergi
  3. Vad naturen kan lära oss om kreativitet
  4. Tolv strategier för att öka din lycka
  5. Testa din förmåga att tänka utanför lådan med niopunktsproblemet
  6. Det traditionella och det kreativa ledarskapet
  7. Tankar om lycka från en pilgrimsvandring
  8. Fem steg till effektiv problemlösning (och 3 till)
  9. Leva och låta leva – eller den ädla konsten att ge och ta emot råd
  10. Sex tänkarhattar

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Kreativt ledarskap: Vikten av kreativa team

CreativeTeam

I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om skillnaderna mellan det traditionella och det kreativa ledarskapet. En viktig uppgift för den kreative ledaren är att ta hand om personalen och ge dem ”inre näring” genom att skapa ett kreativt arbetsklimat. Detta sker genom att uppmuntra och stärka det kreativa teamet.

Teamkänslan är det band av ömsesidig uppskattning, tillit och ibland djup vänskap som är kittet i en fungerande interaktion arbetskamrater emellan. I dagens arbetsliv med projektanställningar, distansarbete och tillfälliga projektgrupper försvinner inte behovet av att känna gemenskap med sina arbetskamrater utan kan t.o.m. bli ännu större. Att skapa gemenskap inom ett team är därför ett av de effektivaste sätten att öka engagemanget och tillfredsställelsen med arbetet.

I dagens komplexa värld är det väldigt sällan som en ny idé eller produkt är resultatet av en enda individs tankemödor och arbete. I stället ligger det nästan oundvikligen ett helt team bakom. En del av individerna i teamet kan vara viktigare och mer inflytelserika än andra, men allas insatser är nödvändiga.

Det är viktigt att uppmuntra och fira teamet snarare än enskilda individer av flera anledningar. I ett system som fokuserar på individens prestationer blir den egna kunskapen och de egna idéerna hårdvaluta i konkurrensen inom gruppen. Detta innebär att de enskilda medarbetarna blir obenägna att dela med sig av sina idéer, kunskaper och erfarenheter av rädsla att någon annan kommer att få äran och möjligheten till högre lön och kanske möjlighet att avancera.

Det är inte frågan om att sluta ge varje enskild individ återkoppling rörande individuella idéerna och prestationer, men en viktig del av återkopplingen ska också ha fokus på hur mycket man bidragit med till teamet. Se särskilt upp med de individer som försöker åka snålskjuts på andras arbete utan att själv bidra efter allra bästa förmåga.

Fira gärna och fira ofta, men alltid då med fokus på vad teamet åstadkommit. Detta stimulerar teamandan samtidigt som det uppmuntrar alla i teamet oavsett roll att göra sitt bästa. Ju mer idéerna stannar i teamet desto mer kommer teamet att frodas.

Men det finns också andra fördelar med att identifiera idéer och produkter med teamansträngningar snarare än individer. Olika personer är olika viktiga i processen från första idé till färdig produkt. Om den första idén i alltför hög grad kopplas till en enskild individ kan denna lätt få en alltför inflytelserik roll i den fortsatta processen, vilket lätt kan leda både till konflikter och till ett sämre slutresultat om övriga medarbetare som bidragit till att förädla den första idén känner att deras arbetsinsats inte värderats.

Det är också bättre för företaget att idéerna och produkterna associeras till organisationen snarare än till någon enskild individ.

En stark teamkänsla där alla känner sig trygga och accepterade är också en bra grund för att alla vågar föra fram sina åsikter även när de står i opposition till andras. Konflikter och meningsskiljaktigheter kan vara bra om de handlar om sak i stället för person. I det kreativa teamet sopas inte dessa konflikter under mattan, men de konflikter som uppstår blir konstruktiva i stället för destruktiva.

Men hur ska då de här teamen se ut för att maximera dess kreativa potential? I ett team där medarbetarna har ungefär samma ålder, bakgrund, utbildning och kanske t.o.m. samma kön finns det goda chanser för en homogen miljö som kännetecknas av trygghet och minimum av konflikter. Detta behöver inte stå i motsatsförhållande till många nya idéer om övriga förutsättningar är gynnsamma, men idéerna är sannolikt ganska likartade.

För att få verklig mångfald bland idéerna behöver man därför först skapa mångfald bland medarbetarna. När det är viktigt att komma på originella och nyskapande idéer och problemlösningar är det en fördel att skapa mixade team, där medarbetarna har olika utbildning och erfarenheter, bägge könen är representerade och om möjligt också med inslag av olika etniska och kulturella bakgrunder.

De olika teammedlemmarna ska alltid komplettera varandra så att helheten blir större än summan av delarna och allra bäst resultat får man om man konsekvent satsar på att sätta samman interdisciplinära team av personer med T-kompetens (bred överblick kombinerat med djup kompetens inom ett specifikt område).

Sådana team kan med fördel vara verkligt interdisciplinära. Mixade team kräver dock en betydligt större investering från gruppens och ledningen sida för att få till en vettig kommunikation och risken för missförstånd som kan få negativa konsekvenser är avsevärt mycket större än i den homogena arbetsmiljön.

Teamets sammansättning kan sedan variera över projektets livslängd, där den breda kompetensen är allra viktigast i det första stadiet när projektet ska definieras och de yttre ramarna sättas. På detta stadium är teamet också relativt litet och först när riktningen är ordentligt utstakad är det dags att kalla in arméerna som ska förverkliga idéerna.

I detta läge kan det vara frestande att utgå från det ursprungliga teamet men addera fler och fler medarbetare. Vid komplexa problem är detta ofta en dålig strategi och de enskilda medarbetarnas kompetens och kreativitet utnyttjas mer effektivt genom att skapa ett nätverk av mindre team som var och en ansvarar för ett delprojekt men som hela tiden interagerar med och befruktar de andra teamens arbeten.

Att fysiskt sitta nära varandra och inspireras av aktiviteten i de omgivande rummen kan var en stor fördel, men om detta är omöjligt så finns det allt fler virtuella sätt att kommunicera – inte minst olika wiki-system.

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

Ofrivillig ensamhet och de tre stegen till personlig mognad

interdependence

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag om vikten av ensamhet för det kreativa skapandet. Den självsökta ensamheten är viktig för inre reflektion, självutforskning och kreativitet, men skiljer sig starkt från den ofrivilliga ensamheten.

Ofrivillig ensamhet är kopplat till ett antal negativa hälsoeffekter. Det ökar nivåerna av stresshormoner, såsom kortisol samt inflammation i kroppen och är därför orsak till ett antal sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom, demens, för att inte tala om risken för psykosociala effekter som olycka, depression och till och med självmord.

Problemet med ofrivillig ensamhet är så allvarlig att Theresa May i Storbritannien nyligen har utsett en särskild minister för ensamhet. Detta mycket goda initiativ fick mig att reflektera över de tre stegen till personlig mognad.

Steg 1. Beroende (du). När vi föds är vi helt beroende av våra föräldrar och andra vuxna för att tillgodose alla våra fysiska och emotionella behov. Denna beroendetid är betydligt längre än hos andra djurarter, främst på grund av långsam mognad av våra kroppar och hjärnor.

Samspelet mellan barnet och vårdtagarna är absolut nödvändigt för en hälsosam utveckling och möjligheterna för barnet att senare nå sin fulla potential som en intelligent, omtänksam och mogen vuxen.

Steg 2. Oberoende (jag). I tonåren börjar den ibland smärtsamma processen mot självständighet och oberoende. Barnet behöver hitta sina egna vägar, testa förvärvade färdigheter och lära sig av sina misstag. Under den här perioden bör förstående föräldrar sakta släppa taget men samtidigt försöka skapa en säker miljö för sina tonåringar.

I vårt västerländska samhälle ses självständighet och oberoende som den samhälleliga och önskvärda normen. Det har varit kopplat till individuell frihet, rätten att alltid välja sina egna vägar och oändliga möjligheter till självuppfyllelse. Det här är givetvis väldigt bra, och vi bör aktivt vårda och försvara dessa möjligheter som inte är självklara i alla delar av världen – men det är inte det ultimata målet för livet.

Baksidan av detta mynt är också risken för ensamhet, om man av någon anledning skulle falla utanför de sociala nätverk som håller samhället tillsammans (och här tänker jag inte på sociala media på Internet). Det här är särskilt en risk för våra gamla, men också för många unga som ännu inte har hittat sin plats i livet.

Steg 3. Ömsesidigt beroende (vi). Detta leder mig till det tredje steget av mognad, ömsesidigt beroende, där vi agerar tillsammans i ett socialt sammanhang där alla kan bidra med någonting och alla kan lära sig och växa från andra. Tillsammans kan vi göra mirakel!

Men det ömsesidiga beroendet måste kombineras med oberoende. Det ska vara baserat på fria val av mogna människor som deltar frivilligt och som vet att hjälpa och stödja andra är inte bara det rätta att göra, utan också viktigt för eget självförverkligande, personlig utveckling och lycka.

… och det kommer att motverka ensamhet.

united-kingdom-flag-1-  This blog post in English