Trust your intuition


By learning how to better listen to our inner voice and to be aware of the present moment with tuned down filters and with no judgment, we will also more easily access our intuition. You have probably been in a situation where you intuitively knew how to act without really knowing why. You have simply listened to your “gut feeling” and strikingly often it has turned out you were right. The late professor at the University of California, Berkely, George L Turin, has attempted to characterize the intuitive ability of problem solving as:

  • To know how to approach the problem without quite being sure how you know.
  • To recognize what is peripheral and what is central, without having fully understood the problem.
  • To perceive in advance the general nature of the solution.
  • To instantly connect a problem in one field to analogous problems in other fields and import the analogous knowledge into the problem at hand.
  • To sense when a solution mustbe right, just because “it feels right,” and to suspect a solution that feels wrong and continue to gnaw at it.

Albert Einstein has described this intuitive feeling like this: “The intellect has little to do on the road to discovery. There comes a leap in consciousness, call it Intuition or what you will, the solution comes to you and you don’t know how or why. ”

Intuition is founded on a solid knowledge base, but sometimes this is not enough. Just as the artist can create intuitively without knowing in advance what the end-result will be, the scientist can develop an “intuitive knowledge” that guides her without knowing how or why, based on her imagination and association skills.

Einstein received his intuitive revelations like mental pictures or music. He first worked intuitively, and then expressed himself in logical terms only in a second step, as he translated his images and his music into mathematical terms. Intuition can also appear in other forms, not rarely as an indescribable feeling that does not come from the head – hence the term “gut feelings “.

The intuition as described above, is closely related to the insight or “aha experience”, since the solution to a problem may seem to arise from nowhere. It is also related to the ability our brain has to create patterns, fill out voids and create complete pictures based on only partial information.

Knowledge, logic and mathematics are easy to define and are taught at school. It is based on our slow, conscious thinking and underlies rational and well-considered decisions. It is harder to explain the intuition. It is linked to our rapid associative thinking and is thus more evasive. We know it “feels” right (or wrong), but we cannot really explain why. This intuitive feeling can therefore be perceived as coming from within as a divine or mystical inspiration or understanding. In our rational and technologically dominated society, the intuition is sometimes seen as superstition.

Neuro researcher Richard Restak highlights this in his book The naked brain: How the emerging neurosociety is changing how we live, work, and love. When people are forced to make decisions, they tend to think too much. The process is slow and often not of optimal quality. Our associative, automatic thinking is faster and often more correct. The more we think, the greater is the risk that we will mess things up and that in the end it will be wrong. That’s why students who answer multiple choice questions often get the advice to go on their first intuitive feel for what answer is right.

Because our language ability is linked to our consciously controlled thinking, while the associative thinking takes place in deeper brain structures that are not directly linked to the brain’s language centre, we often find it difficult to verbalise the intuitive feeling, and when we try, it often becomes a hollow rationalisation. Relying on people’s explanations for their various decisions can therefore lead very wrong.

Thoughts about the relationship between analytical and intuitive thinking have a long history. The traditional Eastern idea tradition distinguishes between yin (the passive, female and intuitive) and yang (the active, male and rational). The Taoist philosophy behind these concepts emphasizes that they are complementary, equivalent, transient, and together they form a whole. When there is a balance between yin and yang, harmony occurs, while the opposite occurs when one dominates the other.

The circular waves that occur when dropping a stone in a quiet pond have crests and troughs of the same amplitude and both eventually die out in exact harmony. Similarly, we can consider our rational analytical and intuitive thinking. Both are needed, both are equally important and both work best in harmony with each other. Together, they create harmony and the optimum relationship for creative thinking, and if we allow one to dominate over the other, we simultaneously limit our full creative potential.

Einstein was not the only great scientist who realized this. His contemporary physics colleague, Danish Nobel Prize winner Niels Bohr, was on the same line. In his own composite coat of arms, he included the famous Taoist yin / yang symbol Tajitu and the Latin version Contraria sunt complementa (the opposites complement each other).


But it is not only the Eastern idea tradition that emphasised the intuitive as a contrast to the rational. Plato glorifies in his famous dialogue Phaedrus the divine madness that has great ideas similar to the intuitive thinking. He exemplified this with the gifts received by the Hellenic people from the intuitive abilities of the oracle in Delphi, the priestess of Dodona, the Sibyl and other inspired persons.

Sigmund Freud’s teachings are based on the interplay between the conscious and subconscious and his disciple Carl G Jung has postulated four cognitive functions of the psyche; thinking, sensing, feeling and intuition, the two of which are in opposition to the latter two (thinking vs. feeling and sensing vs. intuition).

As the understanding of how our brain works is expanded and refined, the neurophysiological evidence is becoming increasingly strong that the intuitive ability is both real and could be practiced. Experimental studies have shown that the intuition works best when we are in a positive mood and a prerequisite for its function is to believe in our intuitive ability. Exercising affirmations could therefore be a tool to better access our intuition.

The fuel for intuition is our knowledge and experience and the engine, like for many of the other creative processes, our amazing subconscious association ability. Whether this ability is then linked to a spiritual dimension with a divine inspiration becomes more a metaphysical question that anyone can take a stand on based on his own beliefs.

Jonas Salk, the researcher who developed the first polio vaccine, said in an interview: “I’m saying that we should trust our intuition. I believe that the principles of universal evolution are revealed to us through intuition. And I think that if we combine our intuition and our reason, we can respond in an evolutionary sound way to our problems”.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

Lita på din intuition


Genom att lära oss att bättre lyssna på vårt inre och vara medveten om nuet med nedtonade filter och utan värderingar har vi också möjlighet att lättare komma åt vår intuition. Du har säkert vid flera tillfällen varit i en situation där du intuitivt vetat hur du skulle handla utan att riktigt kunna förklara varför. Du har helt enkelt gått på ”magkänslan” och påfallande ofta har det visat sig att du haft rätt. Den nu framlidne professorn vid University of California, Berkely, George L Turin, har försökt karakterisera den intuitiva förmågan i samband med problemlösning som:

  • att veta hur man närmar sig problemet utan att vara helt säker på hur man vet det;
  • att känna igen vad som är perifert och vad som är centralt, utan att ha förstått problemet;
  • att i förväg uppfatta den allmänna karaktären på lösningen;
  • att omedelbart sätta ett problem inom ett område i samband med analoga problem inom andra områden och överföra den analoga kunskapen till det aktuella problemet;
  • att känna när en lösning måste vara rätt, bara för att “det känns rätt“, och att betrakta en lösning som känns fel med misstänksamhet och fortsätta att grunna på det.

Albert Einstein har beskrivit denna intuitiva känsla så här: ”Intellektet har lite att göra på vägen till upptäckten. Det kommer ett språng i medvetandet, kalla det Intuition eller vad du vill, när lösningen kommer till dig och du vet inte hur eller varför”.

Intuitionen baseras på en ordentlig kunskapsmassa i grunden, men ibland räcker inte denna till. På samma sätt som konstnären intuitivt kan skapa utan att på förväg veta vad slutresultatet ska bli, så kan forskaren med utgångspunkt från sin fantasi och associationsförmåga utveckla en ”intuitiv kunskap” som vägleder henne utan att hon vet hur eller varför.

Einstein fick sina intuitiva uppenbarelser som bilder eller musik. Han arbetade alltså först intuitivt och uttryckte sig sedan logiskt enbart i ett andra steg när han översatte sina bilder och sin musik till matematiska termer. Intuitionen kan också dyka upp i andra skepnader, inte sällan som en obeskrivbar känsla som inte kommer från huvudet – därav uttrycket ”magkänsla”. Intuitionen som den beskrivs ovan är nära släkting med insikten eller aha-upplevelsen, då lösningen på ett problem kan uppstå till synes från tomma intet. Den är också besläktad med den förmåga vår hjärna har att skapa mönster, fylla ut tomrum och skapa helheter baserat på enbart partiell information.

Kunskap, logik och matematik går lätt att definiera och är det som lärs ut i skolan. Den bygger på vårt tröga medvetna tänkande och ligger till grund för rationella och välövervägda beslut. Det är svårare att förklara intuitionen. Den är kopplad till vårt snabba associativa tänkande och är därmed mer undflyende. Vi vet att det ”känns” rätt (eller fel), men vi kan inte riktigt förklara varför.  Denna intuitiva känsla kan därför upplevas som att den kommer utifrån som en gudomlig eller mystisk inspiration eller förståelse. I vårt rationella och teknologiskt dominerade samhälle har intuitionen därför ibland misstänkliggjorts som vidskepelse.

Neuroforskaren Richard Restak belyser detta i sin bok The naked brain: How the emerging neurosociety is changing how we live, work, and love. När människor tvingas fatta beslut tenderar de ofta att tänka för mycket. Processen är långsam och ofta inte av optimal kvalitet. Vårt associativa automatiska tänkande är snabbare och ofta mer korrekt. Ju mer vi tänker desto större är risken att vi krånglar till det och att det i slutändan blir fel. Det är därför som studenter som ska svara på flervalsfrågor ofta får rådet att gå på sin första intuitiva känsla för vilket svar som är rätt.

Eftersom vår språkförmåga är kopplad till vårt medvetna kontrollerade tänkande, medan det associativa tänkandet sker från djupare hjärnstrukturer som inte är direkt kopplade till hjärnans språkcentrum, så har vi ofta svårt att verbalisera den intuitiva känslan och när vi försöker blir det ofta i stället en ihålig rationalisering. Att lita på människors förklaringar till sina olika beslut kan därför leda väldigt fel. Detta sagt är det givetvis nyttigt att vara medveten om möjligheten att drabbas av olika logiska felslut. Om man känner till och kan identifiera fällorna så kan man också tryggare förlita sig till sin intuition i situationer då den kan vara värdefull.

Tankar kring förhållandet mellan det analytiska och intuitiva tänkandet har en lång historia. Den traditionella österländska idétraditionen skiljer mellan yin (det passiva, kvinnliga och intuitiva) och yang (det aktiva, manliga och rationella). Den taoistiska filosofin bakom dessa begrepp betonar att de båda är komplementära, likvärdiga, övergående i varandra och tillsammans bildar de en helhet. När det är balans mellan yin och yang uppstår harmoni, medan motsatsen uppstå när den ena dominerar över den andra.

De cirkelformade vågrörelser som uppstår när man släpper en sten i en stilla damm har vågtoppar och vågdalar av precis lika höjd och båda dör så småningom ut i exakt samklang. På samma sätt kan vi betrakta vårt rationellt analytiska och intuitiva tänkande. Båda behövs, båda är lika viktiga och båda fungerar bäst i samklang med varandra. Tillsammans skapar de harmoni och det optimala förhållandet för ett kreativt tänkande och om vi låter ett dominera över det andra så begränsar vi samtidigt vår fulla kreativa potential.

Einstein var inte den ende store vetenskapsmannen som insåg detta. Hans samtida fysikerkollega, dansken och nobelpristagaren Niels Bohr, var inne på samma linje. I sin egenkomponerade vapensköld inkluderade han den kända taoistiska yin/yangsymbolen Tajitu (se nedan) och den latinska devisen Contraria sunt complementa (motsatserna kompletterar varandra).


Men det är inte enbart den österländska idétraditionen som betonat det intuitiva som kontrast till det rationella. Platon glorifierar i sin berömda dialog Phaedrus den gudomliga galenskapen som har stora idémässiga likheter med det intuitiva tänkandet. Han exemplifierade detta med de gåvor som det hellenska folket fått från de intuitiva förmågorna hos oraklet i Delfi, prästinnan i Dodona, sibyllan och andra inspirerade personer.

Sigmund Freuds läror bygger på samspelet mellan det medvetna och undermedvetna och hans lärjunge Carl G Jung har postulerat fyra funktioner hos psyket; tanke, förnimmelse, känsla och intuition, varav de två förstnämnda står i motsatsförhållande till de två sistnämnda (tanke mot känsla och förnimmelse mot intuition).

I takt med att kunskapen om hur vår hjärna fungerar hela tiden utökas och förfinas, blir också de neurofysiologiska beläggen allt starkare för att den intuitiva förmågan både är högst reell och kan övas upp. Experimentella studier har visat att intuitionen fungerar bäst när vi är på ett positivt humör och en grundförutsättning för att den ska fungera är att vi tror på vår intuitiva förmåga.

Bränslet för intuitionen är vår kunskap och våra erfarenheter och motorn, precis som vid många av de andra kreativa processerna, vår fantastiska undermedvetna associationsförmåga. Huruvida denna förmåga dessutom är kopplad till en andlig dimension med gudomliga ingivelser blir då mer en metafysisk fråga som var och en får ta ställning till utifrån sin egen trosuppfattning.

Jonas Salk, forskaren som tog fram det första poliovaccinet, har sagt i en intervju: ”Jag säger att vi bör lita på vår intuition. Jag tror att universums principer uppenbaras för oss genom intuitionen. Och jag tror att om vi kombinerar vår intuition med vårt förnuft, så kan vi reagera på ett evolutionärt riktigt sätt på våra problem. Effektiva kreativa koncept kräver att vi införlivar förnuft och logik med intuition och känsla”.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

The moon and your creativity

Moon 1000x667
“Super moon”, 3 December, 2017

Is the moon and its cycle affecting our creativity? This question is especially pertinent tonight, when there is a “super moon“.

This full moon has a larger-than-usual apparent size of the lunar disk as seen from Earth, coinciding with the closest distance that the Moon reaches to Earth in its elliptic orbit.

I was thrilled to have coincidentally just received my new telephoto lens today, and had a splendid opportunity to test it on the moon (result as above).

The time of the full moon has a specific significance in many cultures, and it’s not unusual among highly sensitive persons that they have special bodily and emotional feelings during the full moon, including insomnia.

It seems however that the correlation between the full moon and various mental disorders and disturbances, “lunacy” could account for less than 1% of these conditions, which should be a comforting thought.

So what about creativity? Getting the million dollar idea, may depend on how easily you could access all the myriads of associative connections happening in the subconscious parts of your brain every single moment.

What normally keeps all these new combinations of concepts from popping up in your conscious mind as new ideas, is the effective filter mechanisms you have in order to reserve your limited conscious thought capacity (one thought at a time) for the more mundane but necessary tasks of your daily life.

A way of toning down these filters is through regular meditation, and some people regularly into spiritual meditation note an easier access to normally subconsious thoughts when meditating at the time of the full moon, and especially during a super moon.

Is this true? I don’t know. Next time to find out for yourself will be on the night of the 2nd January, 2018. If you are not yet into meditation, then perhaps time to start now.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska



Månen och din kreativitet

Moon 1000x667
Supermåne, 3 december, 2017

Kan månen och dess cykel påverka vår kreativitet? Denna fråga är särskilt relevant just i kväll när vi kan glädjas åt en “supermåne“.

Denna fullmåne har en större än vanlig skenbar storlek på månskivan sett från jorden, som sammanfaller med det närmaste avståndet som månen når till jorden i sin elliptiska omloppsbana.

Jag var därför tacksam att det nya teleobjektivet jag beställt kom just i dag, vilket gav mig ett utmärkt tillfälle att testa det på månen (resultat som ovan).

Fullmånen har en särskild betydelse i många kulturer, och det är inte ovanligt bland högkänsliga personer att de känner av speciella kroppsliga och känslomässiga sensationer, inklusive sömnlöshet, just under fullmånen.

Det verkar emellertid som att korrelationen mellan fullmånen och olika psykiska störningar och störningar, “mångalen” kan svara för mindre än 1% av dessa tillstånd, vilket borde vara en tröstande tanke med tanke på så regelbundet vi har en full måne.

Så hur är det med månen och kreativiteten? Att få den där briljanta idén kan bero på hur lätt du har att få tillgång till alla de myriader av associativa kopplingar som händer i de undermedvetna delarna av din hjärna varje ögonblick.

Vad som normalt förhindrar alla dessa nya kombinationer av olika tankar och koncept att dyka upp i ditt medvetna sinne som nya idéer är de effektiva filtermekanismerna du har som tjänar att spara din begränsade medvetna tankekapacitet (en tanke i taget) för de mer vardagliga men nödvändiga uppgifterna i ditt dagliga liv.

Ett sätt att tona ner dessa filter är genom regelbunden meditation, och vissa människor som regelbundet praktiserar andlig meditation, upplever sig ha lättare tillgång till vanligen undermedvetna tankar när de mediterar under tiden för fullmånen och särskilt då under en supermåne.

Är detta sant? Inte vet jag, men nästa gång du kan ta reda på det själv kommer att vara natten 2-3 januari 2018. Om du ännu inte börjat meditera regelbundet, så är det kanske dags att börja nu.

united-kingdom-flag-1-  This blog post in English

Trees falling without a sound, quantum mechanics, and creative problem-solving

Falling tree

If a tree falls in a forest and no one is around to hear it, does it make a sound?” This is a well-known philosophical question, which many persons have been pondering on.

Physically, a sound is generated when a wave movement is propagated through a medium (in this case the air) and then reaches a hearing organ of a biological being and then perceived as sound. Everything that is experienced happens therefore within the individual who experiences it, as I wrote about in a previous blog post.

One way to consider the falling tree in the forest is that if no one is there to observe the event, there is also no safe way to say whether the event occurred or not. Therefore, the event then becomes identical to an event that never occurred.

Similarly, according to quantum mechanics, as described by Niels Bohr and Werner Heissenberg in the 1920s, a subatomic elemental particle can be described both as a particle and a quantum wave and paradoxically be in both these states simultaneously.

It is only when the system is observed that the probability is reduced to one of these two possibilities immediately after the measurement. Therefore, reality depends on whether it is observed or not.

This paradox has been illustrated by physicist Erwin Schrödinger in the classical thought experiment Schrödingers cat, where a cat trapped in a box can be both dead and alive at the same time.

SC 6

In the experiment, the death would be triggered by a single atomic decay in a radioactive material in the box (which, according to the quantum mechanics, could simultaneously take place and not). Whenever such a decay is recorded by a Geiger meter, a poisonous gas would be discharged, immediately killing the cat. However, it is only when someone opens the box and observe the cat that the two outcomes are reduced to a single one – a dead cat or a living cat.


Both the quantum mechanical paradox of Schrödinger’s cat and the story of the falling tree have a direct parallel in our minds when we solve problems using our associative ability.

Every second there are millions of subconscious associations where different thoughts, concepts, feelings, symbols and memory fragments constantly bounce against each other in combinations that are tested against the problem we are trying to solve without us being aware of it.

As the brain focuses on unresolved issues, only one or a few of these combinations of different thoughts and memories will reach our consciousness as an insight or an aha experience. This would also require that we have a mental readiness to capture the insight and that we are not in an environment where we are distracted.

All the other millions of different thought associations taking place in our brains will never reach our consciousness, and in the same way as the falling tree in the forest, they may either have happened or not and we have no way to decide which.

As long as our consciousness has not perceived a thought from our subconscious brain part, this thought is thus identical to a thought that never occurred, and therefore lacks all meaning and relevance to us.

We can never know what thoughts exist within us, if they don’t reach our consciousness. However, we can train our ability to open up for the wealth of creativity we carry within us.

This can be done both by practicing our association skills and by staying in stressful environments, meditation and mindfulness, and tuning down the filters and opening our window to our subconscious minds and recording in a non-judging manner everything that comes up and down.

We can also denounce this creative gift by blindfolded stressing through life and further rejecting all the odd and unexpected ideas that do not directly fit our world view.

Note: Einstein, who with his work laid the theoretical foundation for quantum mechanics, could never accept the underlying paradox described above. He expressed his views as : “God does not play dice with the universe.”

svensk_flagga Detta blogginlägg på svenska

Ljudlöst fallande träd, kvantmekanik, och kreativ problemlösning

Falling tree

“Om ett träd faller i en skog och ingen finns där som lyssnar hörs det då något ljud?” Detta är en känd filosofisk fråga som många funderat på

Rent fysiskt så uppstår ett ljud när en vågrörelse fortplantas genom ett medium (i detta fall luften) för att sedan nå ett hörselorgan hos en biologisk varelse och hos denna uppfattas som ljud. Allting som upplevs sker därför inom den individ som upplever det, vilket jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg.

Ett sätt att då betrakta det fallande trädet i skogen är att om ingen (eller inget) finns där som kan observera händelsen, så finns det heller inget säkert sätt att säga om händelsen ägt rum eller inte. Händelsen blir då identiskt med en händelse som aldrig ägt rum.

Ett liknande tankedilemma finns inom kvantmekaniken, såsom den formulerats av Niels Bohr och Werner Heissenberg redan på 1920-talet. De fann att en subatomär elementarpartikel både kan beskrivas som en partikel och en vågrörelse, och paradoxalt nog befinna sig i båda dessa tillstånd samtidigt.

Det är bara om man observerar systemet som sannolikheten reduceras till en av dessa två möjligheter omedelbart efter mätningen. Verkligheten blir alltså beroende av om den observeras eller inte. Den här paradoxen har illustrerats av fysikern Erwin Schrödinger i det klassiska tankeexperimentet Schrödingers katt. I tankeexperimentet kan en katt instängd i en låda vara både död och levande samtidigt.

SC 6

I det här fallet skulle döden ske genom att ett atomiskt sönderfall i ett radioaktivt material i lådan (som enligt kvantmekaniken samtidigt både kan ha skett och inte skett) registreras av en Geigermätare och ett utslag resulterar i att en giftgas släpps ut i lådan och omedelbart dödar katten. Det är då bara om man öppnar lådan och tittar efter som de båda utfallen reduceras till ett enda – en död katt eller en levande katt.



Både den kvantmekaniska paradoxen med Schrödingers katt och historien med det fallande trädet har en direkt parallell i våra hjärnor när vi löser problem med hjälp av vår associativa förmåga.

Det sker varje sekund miljontals undermedvetna associationer, där olika tankar, koncept, känslor, symboler och minnesfragment hela tiden studsar mot varandra i kombinationer som omedvetet testas mot det problem vi försöker lösa.

Då hjärnan fokuserar på olösta problem så är det bara en eller ett fåtal av alla dessa kombinationer av olika tankar och minnen som når upp till vårt medvetande som en insikt eller en aha-upplevelse. Detta kräver dessutom att vi har en mental beredskap att fånga upp insikten och att vi befinner oss i en miljö där vi inte är distraherade.

De övriga av dessa miljontals olika tankeassociationer kommer aldrig att nå vårt medvetande och på samma sätt som det fallande trädet i skogen kan vilken som helst av dem antingen ha skett eller inte skett och vi har inget sätt att avgöra vilket.

Så länge en tanke från vårt undermedvetna inte har nått upp till vårt medvetande så är den alltså identisk med en tanke som aldrig ägt rum, och den saknar därmed all mening och relevans för oss.

Vi kan aldrig veta vilka tankar som finns inom oss men som inte släpps upp till vårt medvetande. Vi kan däremot träna upp vår förmåga att öppna upp oss för den rikedom vi bär inom oss.

Detta kan ske både genom att öva upp vår associationsförmåga och att genom vistelse i avstressande miljöer, meditation och mindfulness och tona ner filtren och öppna upp vårt fönster till våra undermedvetna tankar och på ett icke bedömande sätt registrera allt som då kommer upp och ut.

Vi kan också frånsäga oss denna skatt genom att stressa genom livet med skygglapparna på och kritiskt förkasta till intighet alla udda och oväntade idéer som inte direkt passar in i vår världsbild.

Not: Einstein, som med sina arbeten lade den teoretiska grunden till kvantmekaniken, kunde aldrig acceptera den underliggande paradoxen som beskrivits ovan. Han uttryckte det som: “Gud kastar inte tärning med universum”.

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

Bankfack eller minestronesoppa: modern neurovetenskap sprider ljus kring vår fantastiska associationsförmåga


Vad är det som gör att vi människor har en förmåga att associera och skapa helt nya tankemönster mycket effektivare än den mest kraftfulla superdator? Moderna neurovetenskapliga landvinningar kring hur vår hjärna lagrar och hanterar minnen kastar nytt ljus över denna gåta.

Datorers minnen är som bankfack …

Men låt oss börja med att titta på hur datorerna fungerar. Varje informationsbit i minnet på den traditionella datorn är uppbyggt av ettor och nollor. Dessa lagras i ett mönster som förblir konstant över den lagrade tiden, såvida den inte blir överskriven eller ändrad av datorns mjukvara.

Varje sekvens av ettor och nollor är också reserverad för en enda informationsbit och den lagrade informationen varken påverkar eller blir påverkad av annan information som är lagrad bredvid. Informationen är lagrad på en specifik plats som nås via datorns adressregister och informationen som är lagrad bredvid kan vara helt orelaterad.

Det fungerar lite grand som värdefacken i ett bankvalv. Varje fack har sin egen ägare och sin egen nyckel som kan öppna facket (men bar just det facket), helt oavsett vad som finns i facket bredvid

Denna konstruktion är säker och ändamålsenlig men gör också att datorn i grunden är dum utan förmåga till kreativt nyskapande.

… medan hjärnan mer fungerar som en minestronesoppa

Minnet i den mänskliga hjärnan är helt annorlunda uppbyggt. Minnesinformationen som är lagrad i hjärnan är inte statisk utan förändras hela tiden. Den modifieras, byggs om eller försvinner vilket gör den mindre säker och stabil, men å andra sidan möjliggör detta nya kreativa tankar och idéer.

Hur är då detta möjligt? För att förstå detta måste vi betrakta tre olika aspekter av hur våra minnen organiseras.

För det första kan varje enskild minnesnervcell aktiveras av ett intervall av kvaliteter, s.k. mikroattribut, t.ex. nyanser av färgen gult. En viss nervcell reagerar starkast på en mycket specifik våglängd av gult, men reagerar också, men inte lika starkt på andra snarlika gula nyanser. Den intilliggande nervcellen reagerar också på ett intervall av gult men har sin preferens för en aning annorlunda nyans.

Konsekvensen är att varje specifikt minne kodas i många olika nervceller, men också att varje nervcell kodar för många olika men snarlika minnen. När vi plockar fram ett minne så aktiverar vi därför en hel nervcellsgrupp, men signalstyrkan skiljer sig nervcellerna emellan från mycket starkt till mycket svagt.

Den andra aspekten av minnesfunktionen är att minnesgrupperna är distribuerade över hjärnbarken så att besläktade eller snarlika mikroattribut lagras i sidan om varandra och adresseras efter sitt innehåll.

När vi t.ex. lagrar minnet av en windsurfingbräda så kan de olika nervgrupperna som kodar för det trekantiga blå seglet hamna tätt intill de nervgrupper som kodar för den platta vita brädan, som ligger intill gruppen som kodar för vatten.

Allt vi minns är alltså associerat till något annat. När vi nästa gång ska lagra minnet av en simmande fisk så kanske dessa nya nervgrupper hamnar sidan om den tidigare vattengruppen. Vi är naturligtvis inte medvetna om dessa kopplingar mellan vitt, trekantigt, vatten och fisk, eller några av de hundratal miljoner andra kopplingarna mellan olika mikroattribut och i vårt medvetna tänkande skulle vi antagligen inte kunnat göra kopplingarna.

De olika nervgrupperna har en tendens att överlappa varandra vilket innebär att en del av de nervceller som har sin preferens för vatten kan svagt aktiveras av formen trekantig (från seglet). Denna konstruktion av vårt minne gör att det finns otaliga olika vägar att plocka fram vart och ett av alla de olika intryck som lagrats i våra minnen.

Den tredje viktiga aspekten är att minnet hela tiden byggs om. Varje gång vi plockar fram ett minne så konstruerar vi om det utifrån senare erfarenheter, pågående aktivitet och den sinnesstämning vi råkar befinna oss i, så att det bättre passar in i vår kontext. Minnet lagras sedan om i en delvis annorlunda ny version.

Detta fönster mellan återkallande och konsolidering av ett visst minne är känsligt och inte minst samtal med andra kan kraftigt påverka vad vi minns. Om du sett en grön boll och någon frågar dig om bollen du sett var röd, så kommer också färgen röd att adderas till minnet och du kan förledas att tro att du faktiskt sett en röd boll.

Dessa ”nya” minnen kan upplevs mycket intensivt och vi kan ha mycket klara och övertygande minnesbilder av något som aldrig hänt. Om vi verkligen vill vara säkra på att minnas något på ett korrekt sätt måste vi därför dokumentera det på något objektivt och oföränderligt sätt, t.ex. i skrift, foton, film, eller ljudinspelningar.

Om datorns minne kan liknas vid ett antal låsta bankfack så är den mänskliga hjärnans minneslagring alltså mer som en kokande minestronesoppa där de olika bitarna av kött, grönsaker och pasta hela tiden virvlar runt och studsar mot varandra i det kokande vattnet. Ingenting är konstant och allt hänger på något sätt samman.

 Kopplingar mellan synbart orelaterade minnen

Det sammanlagda resultatet av dessa tre aspekter på vår minnesfunktion är att relaterade informationsbitar inte bara kan förstärka varandra utan också interagera med varandra och med närliggande omkonstruerad information på ett utomordentligt effektivt och kreativt sätt.

Den nya informationen som hela tiden uppstår i gränslandet mellan olika mikroattribut är alltså inte slumpmässig och nonsensartad utan kopplingarna är relevanta även om de inte är direkt uppenbara.

När vi sedan aktiverar våra minnesgrupper i sökandet efter den kreativa idén så får vi varje gång vi plockar upp ett minne automatiskt på köpet en massa koncept som är relaterade, men på ett helt nytt sätt och därmed potentiella bärare av nya insikter.

Detta är grunden för vår fantastiska associationsförmåga som möjliggör att en tankebana plötsligt kan byta spår och att helt olika tankar kan studsa mot varandra, blandas och omformas till något nytt.

 Vi tänker med hela kroppen

Förmågan att associera gör att varje gång vi utsätts för olika stimuli så sätts det igång en hel kedja inte bara av tankar utan även av kroppsliga reaktioner. Om vi tänker på sex så reagerar kroppen med sexuell upphetsning, om vi tänker på en råtta så reser sig håren på kroppen och om vi hör ordet spya, så känner vi en lätt äckelkänsla i magen. Vi tänker alltså inte endast med vår hjärna utan med hela vår kropp.

 Idéerna flödar

Att associera är inte en helt spontan kreativ process där idéerna av sig själva kommer upp till ytan, utan mer ett aktivt sökande efter associationer på ett halvspontant sätt med element både från den spontana och medvetna vägen av idégenereringen.

Personer med ett ständigt flöde av nya idéer eller förmåga att leka ordlekar och spontant se nya sammanhang har starkt aktiverade associationsområden, och har därtill förmågan att få impulser från dessa att flöda upp till medvetandet genom nertonade filtermekanismer. Men även för dem som normalt har svårare att sätta på idékranen så finns det möjligheter att medvetet tona ner filtren när det behövs med hjälp av olika tekniker.

”Den mänskliga hjärnan hade en stor minneslagring. Den gjorde oss nyfikna och väldigt kreativa. Det var dessa egenskaper som gav oss en fördel – nyfikenhet, kreativitet och minne. Och den hjärnan gjorde något mycket speciellt. Den uppfann en idé som kallas ’framtiden’.”

– David Suzuki

Källa: Gabora L, Ranjan A (2013). How insight emerges in a distributed, content-adressable memory. I: Vartanian, Bristol AS, Kaufman JC (Red) (2013). Neuroscience of  crcreativity. Cambridge, Ma: MIT Press.

united-kingdom-flag-1- This blog  post in English