The moon and your creativity

Moon 1000x667
“Super moon”, 3 December, 2017

Is the moon and its cycle affecting our creativity? This question is especially pertinent tonight, when there is a “super moon“.

This full moon has a larger-than-usual apparent size of the lunar disk as seen from Earth, coinciding with the closest distance that the Moon reaches to Earth in its elliptic orbit.

I was thrilled to have coincidentally just received my new telephoto lens today, and had a splendid opportunity to test it on the moon (result as above).

The time of the full moon has a specific significance in many cultures, and it’s not unusual among highly sensitive persons that they have special bodily and emotional feelings during the full moon, including insomnia.

It seems however that the correlation between the full moon and various mental disorders and disturbances, “lunacy” could account for less than 1% of these conditions, which should be a comforting thought.

So what about creativity? Getting the million dollar idea, may depend on how easily you could access all the myriads of associative connections happening in the subconscious parts of your brain every single moment.

What normally keeps all these new combinations of concepts from popping up in your conscious mind as new ideas, is the effective filter mechanisms you have in order to reserve your limited conscious thought capacity (one thought at a time) for the more mundane but necessary tasks of your daily life.

A way of toning down these filters is through regular meditation, and some people regularly into spiritual meditation note an easier access to normally subconsious thoughts when meditating at the time of the full moon, and especially during a super moon.

Is this true? I don’t know. Next time to find out for yourself will be on the night of the 2nd January, 2018. If you are not yet into meditation, then perhaps time to start now.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska

 

 

Månen och din kreativitet

Moon 1000x667
Supermåne, 3 december, 2017

Kan månen och dess cykel påverka vår kreativitet? Denna fråga är särskilt relevant just i kväll när vi kan glädjas åt en “supermåne“.

Denna fullmåne har en större än vanlig skenbar storlek på månskivan sett från jorden, som sammanfaller med det närmaste avståndet som månen når till jorden i sin elliptiska omloppsbana.

Jag var därför tacksam att det nya teleobjektivet jag beställt kom just i dag, vilket gav mig ett utmärkt tillfälle att testa det på månen (resultat som ovan).

Fullmånen har en särskild betydelse i många kulturer, och det är inte ovanligt bland högkänsliga personer att de känner av speciella kroppsliga och känslomässiga sensationer, inklusive sömnlöshet, just under fullmånen.

Det verkar emellertid som att korrelationen mellan fullmånen och olika psykiska störningar och störningar, “mångalen” kan svara för mindre än 1% av dessa tillstånd, vilket borde vara en tröstande tanke med tanke på så regelbundet vi har en full måne.

Så hur är det med månen och kreativiteten? Att få den där briljanta idén kan bero på hur lätt du har att få tillgång till alla de myriader av associativa kopplingar som händer i de undermedvetna delarna av din hjärna varje ögonblick.

Vad som normalt förhindrar alla dessa nya kombinationer av olika tankar och koncept att dyka upp i ditt medvetna sinne som nya idéer är de effektiva filtermekanismerna du har som tjänar att spara din begränsade medvetna tankekapacitet (en tanke i taget) för de mer vardagliga men nödvändiga uppgifterna i ditt dagliga liv.

Ett sätt att tona ner dessa filter är genom regelbunden meditation, och vissa människor som regelbundet praktiserar andlig meditation, upplever sig ha lättare tillgång till vanligen undermedvetna tankar när de mediterar under tiden för fullmånen och särskilt då under en supermåne.

Är detta sant? Inte vet jag, men nästa gång du kan ta reda på det själv kommer att vara natten 2-3 januari 2018. Om du ännu inte börjat meditera regelbundet, så är det kanske dags att börja nu.

united-kingdom-flag-1-  This blog post in English

The importance of treating employees fairly

Fairness

Few things affect people more negatively than the feeling of being unfairly treated and anyone who has seen children divide a piece of cake between themselves can see that it is the millimetre justice that matters. This is deeply rooted in our genes and is strongly linked to our own self-esteem and our sense of how we are perceived and respected by persons around us and what place we have in the social hierarchy.

The brain’s reward system is stimulated by the feeling of being appreciated and treated fairly, whereas the opposite instead triggers discomfort from those parts of the brain that are otherwise activated by nausea and unpleasant smells.

A classical psychological experiment involves two subjects (A and B). In the experiment, A gets a sum of money to share with B. A decides unilaterally how much B will get and if B accepts, both could keep the money. But if B does not accept the offer, both will lose their share of the money. Repeated such experiments have shown that at an offered share of less than 20-30%, the perceived injustice is so high that B would rather refrain from the money in order to punish the unfair behaviour of A.

If the original sum is say $ 4, B would be happy to accept an offer of $ 2, but if the original amount is $ 10 then the response in most cases would be that B does not accept and none of them will get any money.

Tabibna Golnaz and co-workers at the University of California Los Angeles has taken this experiment one step further and demonstrated that the activation of the brain’s reward centre in subject B is independent of the total amount of remuneration, but directly correlated to the fairness of the offer.

The described discomfort when we feel unfairly treated is the same as occurs when we are in situations of relative inferiority. As humans it is much easier for us to accept poverty if everyone else is poor compared to being wealthy if those around us are even wealthier.

As a manager and leader, it is therefore important that you are constantly aware of the devastating negative power that occurs when employees do not feel treated fairly and not appreciated according to their achievements. This applies not only to monetary and other rewards, but also to the extent to which the different employees get your attention and access to your time.

It’s human to feel more comfortable with some people than others, especially if they confirm yourself, but if the surroundings get the impression that you are playing favourites, it will bring jealousy and negative feelings.

It is therefore important that you consciously scrutinize your own attitude towards your various employees and resist the impulse of paying more attention to those you like most. Appreciation, rewards and promotion should therefore be governed entirely by staff performance, including their behaviours towards each other and external customers and stakeholders.

In addition to a better mood in the workplace, a fair assessment will also be a guarantee that it is the most talented employees that can make a career, not the ones excelling in flattering their superiors. Be especially observant on the more introverted employees, who may not be so good at “selling” themselves, but nevertheless can make an outstanding effort. Also, be aware that the most creative employees often are perceived as “difficult” as they, by virtue of their own ideas, often question the current order.

History has repeatedly shown how much more dynamic meritocratic societies are compared to communities where services are added after birth, family ties, population, gender, etc.


Source: Tabibnia G, Satpute AB, Leiberman MD (2008).The sunny side of fairness: preference for fairness activates reward circuitry (and disregarding unfairness activates self-control circuitry). Psychological Science. 19:339–47.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska

Vikten av att behandla medarbetarna rättvist

Fairness

Få saker påverkar människor mer negativt än känslan av att vara orättvist behandlade och alla som har sett barn dela upp en tårtbit mellan sig kan se att det är millimeterrättvisan som räknas. Detta ligger djupt rotat i våra gener och är starkt kopplat till vår egen självrespekt och vår känsla av hur vi uppfattas och respekteras av vår omgivning och vilken plats vi har i den sociala hierarkin.

Hjärnans belöningssystem stimuleras av känslan att vara uppskattad och rättvist behandlad medan motsatsen i stället triggar i gång obehagskänslor från de delar av hjärnan som annars aktiveras vid illamående och obehagliga dofter.

Ett klassiskt psykologiskt experiment involverar två försökspersoner (A och B). I experimentet får A en summa pengar att dela med B. A får själv bestämma hur stor andel B ska få och om B accepterar så får båda behålla pengarna. Men om B inte accepterar erbjudandet så förlorar båda sin andel av pengarna.Upprepade sådana försök har visat att vid en erbjuden andel lägre än 20–30% så uppfattas den upplevda orättvisan så stor att B hellre avstår från pengarna för att kunna straffa det orättvisa beteendet.

Om den ursprungliga summan t.ex. är 4 $ så accepterar B glatt ett erbjudande om 2 $, men om den ursprungliga summan är 10 $ så blir reaktionen i de allra flesta fallen att B inte accepterar och ingen av dem får då några pengar.

Tabibna Golnaz och medarbetare vid University of California Los Angeles har tagit det här experimentet ett steg vidare och visat att aktiveringen av belöningscentrum i hjärnan hos försöksperson B är oberoende av den totala storleken på ersättningen, men direkt korrelerad till hur rättvist erbjudande är.

Den beskrivna obehagskänslan när vi känner oss orättvist behandlade är den samma som uppkommer då vi befinner oss i situationer av relativt underläge. Människan har betydligt lättare att fördra fattigdom om alla andra är fattiga jämfört med att ha det gott ställt om omgivningen har det ännu bättre.

Som chef är det därför viktigt att du hela tiden är medveten om den förödande negativa kraften som uppstår när medarbetarna inte känner sig rättvist behandlade och inte uppskattade efter förtjänst. Detta gäller inte bara pengar och andra belöningar utan också i vilken mån de olika medarbetarna får din uppmärksamhet och tillgång till din tid.

Det är mänskligt att tycka bättre om vissa personer än andra, särskilt om dessa bekräftar en själv, men om omgivningen får intrycket att du har vissa favoriter så kommer det att väcka avund och negativa känslor. Det är därför viktigt att du medvetandegör din egen inställning till dina olika medarbetare och motstår impulsen att visa mer uppmärksamhet åt dem du gillar mest. Uppskattning, belöningar och befordran ska därför styras helt av vad medarbetarna presterar och hur de uppträder gentemot varandra och externa kunder och intressenter.

Förutom en bättre stämning på arbetsplatsen blir en helt rättvis bedömning också en garant för att de är de dugligaste anställda som kan göra karriär inte de som är bäst på att kamma sina överordnade medhårs. Var särskilt observant på de mer introverta medarbetarna som kanske inte gör så mycket väsen av sig men inte desto mindre kan göra en enastående insats i det tysta. Var också medveten om att de mest kreativa medarbetarna också kan uppfattas som bråkiga och besvärliga då de i kraft av sina egna idéer gärna ifrågasätter rådande ordning.

Historien har gång på gång visat hur mycket mer dynamiska meritokratiska samhällen är jämfört med samhällen där tjänster tillsätts efter börd, familjeband, befolkningsgrupp, kön, etc.


Källa: Tabibnia G, Satpute AB, Leiberman MD (2008).The sunny side of fairness: preference for fairness activates reward circuitry (and disregarding unfairness activates self-control circuitry). Psychological Science. 19:339–47.

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

Thinking outside the box: One half of thirteen is eight

outside-the-box-xl

With our pattern thinking, we easily get caught up in a habitual way of approaching a problem. In school, we have also been trained to think convergently, i.e. to look for the one and only correct answer, instead of taking a step back, observing the world with non-judgmental eyes and reflecting on unexpected solutions to the problem. I have previously highlighted this phenomenon in the blog post Thinking outside the box: The Barometer question.

With this strategy, we often come up with appropriate solutions to a problem, but these are often neither very odd nor innovative. Since our brain wants to use as little energy as possible, we usually stick to the first answer that fits our question, and then stop thinking.

The opposite way to address a problem, is instead to try to find as many divergent solutions as possible to a problem that at first glance appears to be convergent. To succeed, we would need to consider the problem from completely new perspectives, i.e. what we sometimes call lateral thinking or thinking outside the box.

An illustrative example of this is the question: “What is one half of thirteen”? Our immediate intuitive answer is “6.5”, which is probably the only reply that would render us a correct answer in the school’s math classes. But if we were to take the challenge from another perspective, the answer is not as obvious.

By halving 13 expressed as Arabic or Roman numerals or letters, half of 12 may also be:

13    ⇒     1 and 3

XIII = XI and II   ⇒     11 and 2

Thirteen = Thir and teen   ⇒     4 and 4

XIII =    XIII        ⇒     VIII = 8    (upper part of the half)

Albert Einstein once said: “Most people stop looking when they find the proverbial needle in the haystack. I would continue looking to see if there were other needles.

svensk_flagga Detta blogginlägg på svenska

Tänka utanför lådan: Hälften av elva är sex

outside-the-box-xl

Genom vårt inlärda mönstertänkande så fastnar vi lätt i invanda sätt att angripa ett problem. I skolan har vi dessutom tränats i konsten att tänka konvergent, d.v.s. leta efter det enda rätta svaret i stället för att ta ett steg tillbaka, se världen med nya ögon och reflektera över oväntade lösningar på problemet. Jag har tidigare belyst det här fenomenet i blogginlägget Tänka utanför lådan: Barometerfrågan.

Med denna strategi kommer vi ofta fram till ändamålsenliga problemlösningar, men dessa är ofta inte särskilt udda eller innovativa. Eftersom vår hjärna vill använda så lite energi som möjligt så nöjer vi oss oftast med det första svaret som passar till vår fråga och slutar sedan att tänka.

Det motsatta sättet att angripa ett problem är i stället att försöka hitta divergenta (så många som möjliga) svar på problem som vid första anblicken verkar vara konvergenta. För att lyckas med detta så behöver vi ofta betrakta problemet från helt nya synvinklar. Det vi kallar för lateralt tänkande eller att tänka utanför lådan.

Ett bra exempel på detta är frågan: ”Vad är hälften av elva”? Vårt omedelbara intuitiva svar är “5,5”, vilket sannolikt varit det enda svaret som gett oss rätt i skolans matematikundervisning. Men om vi skulle anta utmaningen från ett annat perspektiv är svaret inte lika självklart i sin ensidighet.

Genom att halvera 11 uttryckt som arabiska eller romerska siffror eller bokstäver kan hälften av 11 också vara:

11    ⇒    1 och 1

XI    ⇒    X och I   ⇒    10 och 1

XI =  XI     ⇒   VI = 6 ( övre delen av XI )

Elva   ⇒    El och va   ⇒    2 och 2

Albert Einstein har sagt: “De flest människor slutar leta när de funnit den berömda nålen i höstacken. Jag skulle fortsätta att leta för att se om det fanns fler nålar.”

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

Trees falling without a sound, quantum mechanics, and creative problem-solving

Falling tree

If a tree falls in a forest and no one is around to hear it, does it make a sound?” This is a well-known philosophical question, which many persons have been pondering on.

Physically, a sound is generated when a wave movement is propagated through a medium (in this case the air) and then reaches a hearing organ of a biological being and then perceived as sound. Everything that is experienced happens therefore within the individual who experiences it, as I wrote about in a previous blog post.

One way to consider the falling tree in the forest is that if no one is there to observe the event, there is also no safe way to say whether the event occurred or not. Therefore, the event then becomes identical to an event that never occurred.

Similarly, according to quantum mechanics, as described by Niels Bohr and Werner Heissenberg in the 1920s, a subatomic elemental particle can be described both as a particle and a quantum wave and paradoxically be in both these states simultaneously.

It is only when the system is observed that the probability is reduced to one of these two possibilities immediately after the measurement. Therefore, reality depends on whether it is observed or not.

This paradox has been illustrated by physicist Erwin Schrödinger in the classical thought experiment Schrödingers cat, where a cat trapped in a box can be both dead and alive at the same time.

SC 6

In the experiment, the death would be triggered by a single atomic decay in a radioactive material in the box (which, according to the quantum mechanics, could simultaneously take place and not). Whenever such a decay is recorded by a Geiger meter, a poisonous gas would be discharged, immediately killing the cat. However, it is only when someone opens the box and observe the cat that the two outcomes are reduced to a single one – a dead cat or a living cat.

schroedingers-cat

Both the quantum mechanical paradox of Schrödinger’s cat and the story of the falling tree have a direct parallel in our minds when we solve problems using our associative ability.

Every second there are millions of subconscious associations where different thoughts, concepts, feelings, symbols and memory fragments constantly bounce against each other in combinations that are tested against the problem we are trying to solve without us being aware of it.

As the brain focuses on unresolved issues, only one or a few of these combinations of different thoughts and memories will reach our consciousness as an insight or an aha experience. This would also require that we have a mental readiness to capture the insight and that we are not in an environment where we are distracted.

All the other millions of different thought associations taking place in our brains will never reach our consciousness, and in the same way as the falling tree in the forest, they may either have happened or not and we have no way to decide which.

As long as our consciousness has not perceived a thought from our subconscious brain part, this thought is thus identical to a thought that never occurred, and therefore lacks all meaning and relevance to us.

We can never know what thoughts exist within us, if they don’t reach our consciousness. However, we can train our ability to open up for the wealth of creativity we carry within us.

This can be done both by practicing our association skills and by staying in stressful environments, meditation and mindfulness, and tuning down the filters and opening our window to our subconscious minds and recording in a non-judging manner everything that comes up and down.

We can also denounce this creative gift by blindfolded stressing through life and further rejecting all the odd and unexpected ideas that do not directly fit our world view.


Note: Einstein, who with his work laid the theoretical foundation for quantum mechanics, could never accept the underlying paradox described above. He expressed his views as : “God does not play dice with the universe.”

svensk_flagga Detta blogginlägg på svenska