Leonardo da Vincis nyfikenhet

davinci

Den kanske mest nyfikne av alla genom historien var universalgeniet Leonardo da Vinci, som förkroppsligade renässansen ideal. Da Vinci var inte bara en av sin tids allra största konstnärer och sannolikt världshistoriens störste uppfinnare. Han var också vetenskapsman, anatom, matematiker, skulptör, botanist, musiker, författare och mycket mer.

Då han hade en mycket kort formell skolgång var han i stort självlärd. Han var enormt nyfiken och hämtade inspiration både från naturen och från omgivningen runt omkring sig. För att kunna måla människor på ett så korrekt sätt som möjligt bedrev han anatomiska studier som också hjälpte honom att förstå en del av den mekanik som låg bakom många av hans maskiner. Da Vinci nöjde sig aldrig med att betrakta något från en enda vinkel. Han vände och vred, skruvade isär och dissekerade för att få den största möjliga förståelsen för de problem han brottades med.

Michael J Gelb som fascinerats av da Vinci har i sin bok How to think like Leonardo da Vinci: Seven steps to genious every day försökt komma fram till vad det var som gjorde honom så stor. Gelb har identifierat sju olika principer som sammanfattar da Vincis mångsidighet. Den första och viktigaste av dessa är nyfikenhet (curiosita).

Da Vinci bar alltid med sig en anteckningsbok i vilken han skrev ner allt han såg i sin omgivning, tankar som for genom hans huvud, intryck, teckningar, skämt, observationer och information från personer som han beundrade, reflektioner kring aktuella problem, filosofiska funderingar och mycket annat. Cirka 7 000 sidor finns bevarade för eftervärlden, sannolikt ungefär hälften av det han lämnade efter sig. Allt är skrivet med hans väldigt speciella spegelvända handstil.

Ett klassiskt utdrag från hans bevarade anteckningar är en att-göra-lista med nedanstående punkter:

  • Beräkna ytan av Milano och dess förorter.
  • Hitta en bok som behandlar Milanos kyrkor, som kan fås hos bokhandlaren på vägen mot Cordusio.
  • Beräkna måtten på Corte Vecchio.
  • Beräkna måtten på castello.
  • Få artimetikmästaren att visa hur man kvadrerar en triangel.
  • Få Messer Fazio att visa om proportioner.
  • Få Breramunken att visa De Ponderibus
  • Fråga Benedetto Portinari hur man går på is i Flandern.
  • Rita Milano.
  • Fråga Mäster Antonio hur mörsarna är placerade på bastionerna på dagen och natten.
  • Undersöka armborstet hos Mäster Gianetto.
  • Leta rätt på en hydraulikmästare som kan förklara hur man reparerar en sluss, kanal och kvarn på det lombardiska sättet.
  • Fråga om solens mått som utlovats av Mäster Giovanni Francese.
  • Försöka att få tag på Vitolone.

Punkterna spretar åt alla håll och är också en blandning av saker som Leonardo behövde göra själv, information från böcker, men framför allt att fråga personer med specialkunskaper. Leonardo var tydligen inte rädd för att fråga, vilket blixtbelyser en av nyfikenhetens grundbultar, vilket är konsten att lyssna.

Att lyssna och att höra är två helt olika saker. Att höra kräver hörselorgan som kan omvandla ljudvågor till sensoriska hörselimpulser som går till vår hjärnas hörselcentrum. Men att lyssna kräver dessutom en koncentrerad uppmärksamhet – att lägga alla andra tankar åt sidan och fokusera helt på den som talar.

I anställningsintervjuer premieras ofta förmågan att tala och att uttrycka sig, men för den kreativa personen är en utvecklad förmåga att lyssna mycket mer värdefull än förmågan att tala. Genom att lyssna på andra så lär vi oss nya saker, upptäcker nya trender och får reda på vad som verkligen händer inom vårt affärsområde och på kuppen formar vi starka förtroendeband för det är få handlingar som är viktigare för människor än att någon lyssnar på dem med genuint och verkligt intresse. Om det är vi som hela tiden pratar så missar vi både tillfällena att lära oss av och att lära känna människorna i vår omgivning.

Vi kan naturligt lära oss mycket mer av da Vinci. Förutom curiosita var hans andra principer dimostrazione (experimenterande för att se hur saker fungerar), sensazione (den ständiga förfiningen av sinnena, främst synen, som ett sätt att förstärka erfarenheten), sfumato (villigheten att acceptera osäkerhet, tvetydighet och paradoxer), arte/scienza (att hitta balansen mellan konst och vetenskap), corporalita (att utveckla kroppslig grace, anpassning och hållning) och connessione (att hitta samband mellan eller förena olika koncept eller föremål). Flertalet av dessa principer kommer igen i olika tappningar i den här boken.

Ett av da Vincis motton var Saper vedere (att veta hur man ser). Han hävdade att det finns tre olika sorters människor; de som ser av sig själva, de som ser när någon har visat dem och de som inte ser.

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

Leonardo da Vinci’s curiosity

davinci

Perhaps the most curious person in history was the universal genius Leonardo da Vinci, who embodied the Renaissance ideal. da Vinci was not only one of the best artists of his time but probably also the greatest inventor ever. He was also a scientist, anatomist, mathematician, sculptor, botanist, musician, author and much more.

As he had a very short formal schooling, he was largely an autodidact. He was hugely curious and gained inspiration from both nature and the world surrounding him. To paint persons as accurately as possible, he performed anatomical studies that also helped him to understand some of the mechanics behind many of his machines. da Vinci was never satisfied to look at something from one single angle. He turned and rotated, disassembled and dissected to get the utmost understanding of the problems he was wrestling with.

Michael J Gelb has tried to explore what made da Vinci so big in his book “How to think like Leonardo da Vinci: Seven steps to genious every day“. Gelb has identified seven different principles that summarize da Vinci’s versatility. The first and most important of these are curiosity (curiosita).

Da Vinci always carried a notebook in which he jotted down everything he saw around him, thoughts passing through his head, impressions, drawings, jokes, observations and information from people he admired, reflections on current problems, philosophical thoughts and much more. About 7,000 pages are preserved, probably about half of what he left behind. Everything is written with his very special mirrored hand writing.

A classic excerpt from his preserved notes is a to-do list with the following items:

  • Calculate the measurement of Milan and Suburbs
  • Find a book that treats of Milan and its churches, which is to be had at the stationer’s on the way to Cordusio
  • Discover the measurement of Corte Vecchio (the courtyard in the duke’s palace).
  • Discover the measurement of the castello (the duke’s palace itself)
  • Get the master of arithmetic to show you how to square a triangle.
  • Get Messer Fazio (a professor of medicine and law in Pavia) to show you about proportion.
  • Get the Brera Friar (at the Benedictine Monastery to Milan) to show you De Ponderibus (a medieval text on mechanics)
  • Talk to Giannino, the Bombardier, re. the means by which the tower of Ferrara is walled without loopholes (no one really knows what Da Vinci meant by this)
  • Ask Benedetto Potinari (A Florentine Merchant) by what means they go on ice in Flanders
  • Draw Milan
  • Ask Maestro Antonio how mortars are positioned on bastions by day or night.
  • Examine the Crossbow of Mastro Giannetto
  • Find a master of hydraulics and get him to tell you how to repair a lock, canal and mill in the Lombard manner
  • Ask about the measurement of the sun promised me by Maestro Giovanni Francese
  • Try to get Vitolone (the medieval author of a text on optics), which is in the Library at Pavia, which deals with the mathematic.

The points are going in all different directions and are also a mix of things that Leonardo needed to do, information from books, but above all to ask people with specialised knowledge. Leonardo was apparently not afraid to ask, which highlights one of the cornerstones of curiosity, which is the art of listening.

Listening and hearing are two completely different things. Hearing requires ears that can convert sound waves to sensory nerve impulses that go to our brain’s hearing centre. But listening also requires a focused attention – to put all other thoughts aside and focus entirely on the speaker.

In employment interviews, the ability to speak and express yourself is often appreciated, but for the creative person, a developed ability to listen is much more valuable than the ability to speak. By listening to others, we learn new things, discover new trends and find out what’s really happening in our professional area and on top, we forge strong trust bands because few actions are more important to people than anyone listening to them with genuine interest. If we are constantly talking, we miss both the opportunities to learn and get to know the people around us.

We can naturally learn much more from da Vinci. Besides the curiosity, his other principles were dimostrazione (experimenting to see how things work), sensazione (the constant refinement of the senses, primarily the sight, as a way to enhance the experience), sfumato (the willingness to accept uncertainty, ambiguity and paradoxes), arte / scienza (finding the balance between art and science), corporalita (to develop bodily grace, adaptation and posture) and connessione (to find a connection between or unite different concepts or objects). Most of these principles come back in different prints in this book.

One of da Vinci’s mottos was Saper vedere (to know how to see). He claimed that there are three different kinds of people; Those who see by themselves, those who see when someone has shown them and those who do not see.

svensk_flagga Detta blogginlägg på svenska

George de Mestral and Velcro

demestralInventions need not emanate from a problem, but may as well come from a combination of conscious awareness (mindfulness) and curiosity about how things are connected. One of the more revolutionary everyday innovations was born this way.

On a summer day in 1941, the Swiss engineer George de Mestral was out walking in the alps with his dog. They were hunting and sometimes had to make their way through dense bushes. When they came home, de Mestral discovered a large number of burdock burrs stuck both on his clothes and in the dog’s fur. He was astonished at how efficiently they got stuck and curiously, he looked at them in a microscope. He then saw that the burrs on their surface had 100’s of small hooks that easily stuck to the fur or fabric. It gave him the idea of ​​the Velcro strap, as a zipper without moving parts.

As so often, as it was a very long and laborious journey from the first idea to finished product. It was easy to find materials that stuck together, but finding combinations that would continue to do so despite years of use was more difficult. de Mestral tested a very large number of different materials and production methods before finding a solution that had small plastic hooks on one side and on the other side a nylon material with thousands of small microscopic loops. It took almost ten years to refine the weaving machines that were able to manufacture the material at a large scale.

In 1955 De Mestral was able to patent its invention under the name Velcro®. The name comes from the French velour and crochets (hooks). In a few years, the product had conquered the world and has come to have a range of uses that the Mestral never dreamed of. Velcro® has been used by NASA for astronauts’ space suits and inside the space crafts to attach objects to different surfaces. The product was also used to hold the heart together during the very first heart transplant. The US Army uses a more developed product in its uniforms, which made it possible to reduce the noise when pulling the band by 95%.

However, Velcro® was not the Mestral’s first invention. At the age of 12, he had invented a model aircraft and later in his life he invented both a hygrometer for measuring humidity and an asparagus peeler.

svensk_flagga Detta blogginlägg på svenska

George de Mestral och kardborrebandet

demestral

Uppfinningar behöver inte uppstå ur ett problem, utan kan lika gärna uppstå ur en kombination av medveten närvaro av sin omgivning (mindfulness) och en nyfikenhet hur saker hänger samman. En av de mer revolutionerande vardagsuppfinningarna tillkom på det här sättet.

En sommardag 1941 var den schweiziske ingenjören George de Mestral ute och vandrade i alperna med sin hund. De jagade och fick ibland gå genom täta busksnår. När de kom hem så upptäckte de Mestral ett stort antal kardborrar som fastnat både på hans kläder och i hundens päls. Han förvånades över hur effektivt de fastnade och lite nyfiket tittade han på dem i mikroskop. Han såg då att kardborren på sin yta hade 100-tals små krokar som lätt hakade fast i päls eller tyg. Det gav honom idén till kardborrebandet som ett blixtlås utan rörliga delar.

Som så ofta var det en lång och mödosam resa från den första idén till färdig produkt. Det var lätt att hitta material som fastnade i varandra, men det var svårare att hitta kombinationer som skulle fortsätta att göra det trots år av användning. De Mestral testade ett mycket stort antal olika material och produktionsmetoder innan han fastnade för en lösning som på sin ena sida har små plastkrokar och på den andra sidan ett nylonmaterial med 1 000-tals små mikroskopiska öglor. Det tog sedan nästan tio år att förfina vävmaskinerna som kunde tillverka materialet i stor skala.

1955 kunde de Mestral patentera sin uppfinning under namnet Velcro®. Namnet kommer från franskans ”velour” (sammet) och crochets (krokar). På några få år hade produkten erövrat världen och har kommit att få en rad användningsområden som de Mestral aldrig kunnat drömma om. Velcro® har använts av NASA för astronauterna rymddräkter och inuti rymdkapslarna för att fästa föremål vid olika ytor. Produkten användes också för att hålla ihop hjärtat under den allra första hjärttransplantationen. Den amerikanska armén använder i sina uniformer en vidareutvecklad produkt där man lyckats reducera ljudet när man drar upp bandet med 95 %.

Velcro® var dock inte de Mestrals första uppfinning. Vid 12 års ålder hade han uppfunnit ett modellflygplan och senare i livet uppfann han både en hygrometer för mätning av luftfuktighet och en sparrisskalare.

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

Mer om den kreativa individen…

Ytterligare tänkvärda aspekter kring den höggradigt kreativa individen förmedlat av Petra Agnroth.

Petra Agnroth

ceee4096d5685eeea05189db7dc04044_XL

Detta med att vara kreativ är både en gåva och en börda.

För min del innebär kreativiteten att jag är snabbtänkt och drivande samt gärna är den som både kommer med nya tankar och idéer samt gärna provar dem i  verkligheten. Ser också väldigt snabbt samband mellan saker som hänger ihop. Dock ser inte alla andra per automatik alltid exakt det samma som jag eller samtidigt som jag så i vissa lägen måste jag plocka fram min mer tålmodiga sida som jag lärt mig finns där 🙂

Läste en artikel på foretagande.se med 18 saker som är speciella för kreativa människor för länge sedan men i våras dök den upp igen i mitt Facebookflöde och många punkter stämmer delvis in på mig.

1. Tankeverksamheten saktar aldrig in. Den kreativas sinne drivs framförallt av en intensiv nyfikenhet och att försöka gå ned i tempo eller på något vis hitta en pausknapp…

View original post 1,113 more words

De tio kreativa förmågorna

Illusion of the MindI början av mitt eget kreativa utforskande återkom jag ständigt till frågan vad det egentligen är att vara kreativ. Går det att definiera en viss kreativ förmåga? Det finns ju så många kreativa personer – uppfinnare, musiker, konstnärer – så det borde ju gå att borra sig ner till en gemensam nämnare, den magiska silverkulan, en förmåga som är gemensam för alla kreativa människor. Men ju mer jag själv lärde mig om kreativitetens olika aspekter, desto mer insåg jag att detta var ett stickspår. Det finns inte en enda kreativ förmåga utan en hel rad av dem, och det är när flera av dessa samspelar och förstärker varandra som vi verkligen kan utnyttja vår fulla kreativa potential. Efter mycket funderande kom jag fram till hur jag själv såg på dessa förmågor och vilka de var. Det finns säkert många som inte håller med om just den här listan, men för mig har den varit nyttig för att sedan kunna gå vidare och utveckla dem.

  1. Nyfikenhet
  2. Fantasi och föreställningsförmåga
  3. Lekfullhet
  4. Associationsförmåga
  5. Medveten närvaro (mindfulness)
  6. Mod
  7. Uthållighet
  8. Förmåga att komma i flow
  9. Förmåga att utnyttja sina känslor
  10. Logiskt tänkande och problemlösningsförmåga

Dessa är förmågor inte egenskaper. En egenskap är vi född med, men förmågor kan vi träna upp. Se dem som olika muskelgrupper som med rätt träning kan växa och utvecklas. Lika lite som man blir en bra idrottsman genom att titta på Tv-sporten blir man mer kreativ genom att läsa böcker och blogg-inlägg utan förmågorna behöver tränas upp och mest träning behövs för de förmågor som inte faller sig naturliga för oss. Det finns mängder av sätt att träna upp dessa förmågor och jag kommer att återkomma till en del av dem i framtida blogg-inlägg.

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

The ten creative abilities

Illusion of the MindAt the beginning of my own creative exploration, I constantly returned to the question what it really is to be creative. Is it possible to define a certain creative ability? There are so many highly creative people – inventors, musicians, artists – so it should be possible to drill down to a common denominator, the magic silver bullet, a creative ability common to all creative human beings. But the more I learned about the different aspects of creativity, the more I realised that this was a side-track. There is not a single creative ability but a whole row of them, and it’s only when several of these interact and reinforce each other as we really can utilise our full creative potential. After a lot of thought, I realised how I saw these abilities and which they were. There are certainly many who would not agree with this particular list, but it has been helpful to me to move on and ponder how to develop them.

  1. Curiosity
  2. Visualisation and imagination
  3. Playfulness
  4. Ability to associate
  5. Mindfulness
  6. Courage
  7. Persistence
  8. Ability to get into flow
  9. Ability to utilise your feelings
  10. Logical thinking and problem solving

It is important to note that these are abilities not traits. We are born with a trait, but we can train our abilities. See them as different muscle groups that with the right training can grow and develop. Watching the sports on TV will not make you into a good athlete, likewise you will not be more creative by reading books and blog posts. Also these skills need to be exercised and most training is needed for the abilities that do not come natural to us. There are lots of ways to exercise these abilities and I will return to some of them in future blog posts.

Detta blogginlägg på svenska