The amazing ability of self-awarenss

self-awareness

One of the most important abilities that distinguishes us from most animals is our ability of self-awareness. We can, if we so wish, with our imagination place us outside ourselves, and observe ourselves with (partly) independent eyes. Doing this with a combination of self-criticism and self-compassion is a good exercise that can help us grow as human beings.

With this I mean to seek as true an image as possible about who we really are, with our strengths as well as our weaknesses. This should be done with a large amount of self-love. No one is perfect, and if we are unable to love ourselves, we can neither love others on a deeper level, nor allow others to truly love us.

True self-reflection is not easy, and we often fool ourselves based on the emotional state we happen to be in at the moment, but we also tend to create our own narrative of our life that we would like to paint more brightly than all the gray shades of reality.

When we reflect on who we really are, it’s important also to be our own mirror that reflects our inner self. This is not always easy, as we are easily affected by what we constantly hear others say about ourselves. We may hear that we do not strive enough, that we do not listen, that we do not care, that we only think of ourselves. Many times it’s the negative comments that dominate, not least in many failing relationships.

Certainly, there may sometimes be grains of truth in such comments, and if we want to develop and grow as human beings, it may be worth reflecting on whether there is something to learn from the criticism, or maybe it’s even something we are not aware of – our blind spots. We then have the opportunity to decide for ourselves if there is something we need to change.

But more often than not, the criticism we encounter from others is a projection of the other person’s own inner frustrations and feelings of shortcomings, which are off- loaded on us, as it is always easier to blame others than to change your own actions and attitudes.

I have written in a previous blog post that all of our experiences take place within us. Everything begins with our own thoughts that are inner reflections on all the impressions that reach us from the outside.

With self-awareness, imagination, and with the help of our inner ethical and moral compass, it is our own responsibility to draw conclusions from our awareness of who we are and who we want to be and then act upon this with detemination.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

Den fantastiska förmågan till självmedvetenhet

self-awareness

En av de viktigare sakerna som skiljer oss från de flesta djur är vår förmåga till självmedvetande. Vi kan, om vi så önskar, med vår föreställningsförmåga ställa oss utanför oss själva, och betrakta oss själva med (delvis) oberoende ögon. Att då och då göra detta med både självkritik och självkärlek, är en nyttig övning som kan hjälpa oss att växa som människor.

Med detta menar jag att söka en så sann bild som möjligt om vem vi verkligen är, med våra styrkor såväl som våra svagheter. Detta måste ske med ett stort mått av kärlek mot oss själva. Ingen är perfekt, och om vi inte har förmåga att älska oss själva, så kan vi varken älska andra på ett djupare plan, eller tillåta andra att verkligen älska oss.

Sann självreflektion är inte lätt, och vi lurar ofta oss själva utifrån vilket känslomässigt tillstånd vi råkar befinna oss i just i stunden, men också eftersom vi har en tendens att skapa en egen berättelse om vårt liv, som vi gärna vill göra mer positiv än verklighetens alla gråtoner.

När vi reflekterar över vilka vi verkligen är, så är det viktigt att själva vara spegeln som reflekterar vårt inre jag. Detta är inte alltid så lätt, då vi lätt blir färgade av vad vi hela tiden hör andra säga om oss. Vi kanske får höra att vi inte anstränger oss tillräckligt, att vi inte lyssnar, att vi inte bryr oss, att vi bara tänker på oss själva. Många gånger är det de negativa kommentarerna som dominerar, inte minst i många relationer som börjar knaka.

Visst kan det finnas ibland korn av sanning kring sådana kommentarer, och om vi vill utvecklas som människor kan det vara värt att reflektera över om det ligger något i kritiken, eller kanske det till och med är något som vi inte är medvetna om – våra blinda fläckar. Vi har då en möjlighet till självreflektion för att se om det är något vi behöver ändra.

Men oftare än så är kritiken vi möter från andra en projektion av den andra personens egna inre frustrationer och känslor av tillkortakommanden, som lastas på oss då det alltid är lättare att skylla problem på andra än att ta tag i dem själv.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att alla våra upplevelser sker inom oss. Allting börjar med våra egna tankar som är inre reflektioner på alla de intryck som når oss utifrån.

Med självmedvetande, föreställningsförmåga, och med hjälp av vår inre etiska och moraliska kompass är det sedan vårt eget ansvar att dra slutsatserna från vårt medvetande om vem vi är och vem vi vill vara och sedan handla därefter.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Melancholy and creativity

Skriet

It is easy to understand that positive feelings can be beneficial to creativity, and creativity itself can create happiness and satisfaction. However, this does not mean that negative state of mind necessarily has to be counter to being creative.

Creativity can be an escape away from the negative thoughts and therefore a stimulus to be creative. But conversely, many artists also let their negative emotions be expressed in art.

”Anxiety is the handmaiden of creativity”

                       – T S Eliot

Melancholy is a state of soulful vulnerability with pain and negative emotions. In this state of mind, the self-centered thoughts focus on oneself and one’s own context. This introspective exploration of one’s own emotional life can provide important keys to creativity.

Melancholy provides an oportunity for self-knowledge and explorations of the inner strengths. The negative feelings in melancholy that contrast to the happy and positive emotions can thus be a rich source for growing as a human being.

Melancholic emotions have also been captured by many artists and inspired the creation of banal songs of lost love but also of artistic masterpieces, such as Albrecht Dürer’s engraving “Melencolia“, Edward Munch’s painting “The Scream” (painted in a melancholic state but rather expressing anxiety), Chopin’s Sonat Opus 35 “The Funeral March“, Tchaikovsky Symphony No. 6 in B moll “Pathetiqué” (as seen by some as a suicide note – Tchaikovsky died nine days after the performance) and the whole blues genre.

Discontent with life can also at best trigger an effort to achieve something better in life, which can be a good reason for creativity.

Melancholy borders to depression, but does not carry the same resignation as seen in a full-blown depression. While depression is only pain, there is in the melancholy elements of reflection on lost people, places and things that we have loved and appreciated, and which we now remember and miss.

This gives the melancholy a taste of sweetness that is lacking in depression. In the reflective melancholy, one tries to recreate memories and feelings of what has been lost, which makes the melancholic person often seeking solitude.

The melancholic state of mind, despite its place in the creative process, is not a desirable emotion, but if you unwittingly end up there, you have the opportunity to make use of it to explore your creative expressions.

It has even happened that artists consciously and actively have tried to penetrate into the darker parts of the spiritual corners of their soles, e.g. to explore a character in a novel or to get musical inspiration. However, if one has a latent depression, this may be a riskfull endeavour.

This post has been inspired by

Carson Shelley (2010). Your creative brain. San Fransisco: Jossey-Bass *

Torrance EP (1986). Intense emotional experiences: Impetus to creation. Creative Child and Adult Quarterly. 11:130–137.

Brady E, Haapala A (2003). Melancholy as an aesthetic emotion. Contemporary Aesthetics.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska

Melankoli och kreativitet

Skriet

Det är lätt att förstå att positiva känslor kan vara välgörande för kreativiteten och att kreativitet i sig kan skapa glädje och tillfredsställelse. Men detta behöver därför inte betyda att negativa sinnestillstånd nödvändigtvis måste stå i motsatsförhållande till att vara kreativ.

Kreativiteten kan vara en flyktväg bort från det negativa och därför en stimulans att vara kreativ. Men omvänt så låter också många konstnärer sina negativa känslor uttryckas i konsten.

”Ångest är kreativitetens tjänarinna.”

                       – T S Eliot

Melankoli är ett tillstånd av själslig sårbarhet med negativa känslor och svårmod. I detta tillstånd gör de självcentrerade tankarna att man fokuserar på sig själv och sin egen omgivning. Detta introspektiva utforskande av det egna känslolivet kan ge viktiga nycklar till den egna kreativiteten.

Det är dock viktigt att också utnyttja sin självkännedom till att inse sina starka sidor. De negativa känslor i melankolin som kontrasterar till det glada och positiva kan var en källa till att man växer som människa.

Melankoli har också fångats av många konstnärer och lett till skapandet både av banala sånger om förlorad kärlek till konstnärliga mästerverk, som Albrecht Dürers kopparstick “Melencolia”, Edward Munchs målning ”Skriet” (målad i ett melankoliskt tillstånd men snarare uttryckande ångest), Chopins Sonat Opus 35 ”Begravningsmarschen”, Tchaikovskys Symfoni No. 6 i B moll ”Pathetiqué” (som av vissa setts som en självmordsnot – Tchaikovsky dog nio dagar efter uruppförandet) och hela bluesgenren.

Missnöje med livet kan också i bästa fall sätta igång en strävan att uppnå något bättre, vilket kan vara en god grund för kreativitet.

Melankolin överlappar depressionen men utmärker sig inte på samma sätt av depressionens resignation. Medan depressionen enbart är smärta finns det i melankolin inslag av reflektion och begrundande av förlorade personer, platser och saker som vi älskat och uppskattat och som vi nu minns och saknar.

Detta ger melankolin en smak av sötma som depressionen saknar. I den reflektiva melankolin försöker vi återskapa minnen och känslor av det vi förlorat, vilket gör att den melankoliske ofta söker sig till ensamheten.

Det melankoliska sinnestillståndets är, trots sin plats i den kreativa processen, inte något eftersträvansvärt, men om man ofrivilligt skulle hamna där så har man möjlighet att utnyttja det för ett kreativt skapande.

Det har också hänt att konstnärer medvetet och aktivt försökt tränga ner i de mörkare delarna av sina själsliga skrymslen för att t.ex. utforska en romankaraktär eller hämta musikalisk inspiration. Om man då har en latent depression så kommer detta dock med en viss fara.

Detta inlägg har inspirerats av

Carson Shelley (2010). Your creative brain. San Fransisco: Jossey-Bass *

Torrance EP (1986). Intense emotional experiences: Impetus to creation. Creative Child and Adult Quarterly. 11:130–137.

Brady E, Haapala A (2003). Melancholy as an aesthetic emotion. Contemporary Aesthetics.

united-kingdom-flag-1-  This blog post in English