A cornerstone in Buddhist philosophy is the understanding that everything is impermanent and that our attachment to person, things or phenomena as they are, is thus a cause of suffering – as all this will eventually change. The way to get out of this suffering is to rid ourselves from these attachments.
En grundbult i den buddhistiska filosofin är insikten att allt är förgängligt. Vårt fasthållande vid personer, saker eller fenomen som de är just nu är därför orsak till lidande, då allting så småningom oundvikligen kommer att förändras. Vägen att komma bort från detta lidande är att befria oss från denna bundenhet.
There is an old Taoist story about a farmer and his horse that is likely well over 2000 years old. The story teaches us to accept things the way we are.
One day the farmer’s only horse ran away. His neighbours immediately came over to commiserate, “We are so sorry about the loss of your only horse”. But the farmer just said: “Who knows what’s good or bad. We’ll see.”
Det finns en gammal taoistisk sägen om en bonde och hans häst som troligen är över 2000 år gammal. Historien lär oss att acceptera saker som de är.
En dag slet sig bondens enda häst och sprang bort. Hans grannar kom omedelbart över till honom för att beklaga hans förlust, “Vi är så ledsna att du förlorat din häst“. Men bonden sade bara: “Vem vet vad som är bra eller dåligt. Vi får se.”
A week ago, my father passed away at the age of 93. I was at his side the last three days of his life, and as he was drifting in and out of coma, I had many opportunities to reflect on life and death – thoughts that have been with me also this chaotic first week after his death. This blog post is not so much about him, although much could be said of the long and mostly happy life he led, but sharing some more general and universal thoughts that have gone through my mind.
För en vecka sedan gick min far bort i en ålder av 93 år. Jag var vid hans sida de sista tre dagarna av hans liv, och när han gled in och ut ur koma hade jag många möjligheter att reflektera över liv och död – tankar som har varit med mig också under denna kaotiska första veckan efter hans död. Det här blogginlägget handlar inte så mycket om honom, även om mycket kan sägas om det långa och mestadels lyckliga livet han levt, utan jag skriver i stället för att dela med mig av några mer allmänna funderingar kring döden som har varit i mina tankar.
Creativity boost 