You’ll become a victim only if you choose to be one

Not-vicitim

When we encounter problems and external difficulties, which eventually will happen to all of us, we can choose between two fundamentally different ways of handling the situation.

Firstly, we can see ourselves as victims of the circumstances and cursing the fate or those we consider have caused this miserable situation. This means that we choose to place ourselves in a passive position, where the situation can only change for the better if something or someone else changes.

This is a convenient option because it means that we do not need to take any responsibility for change ourselves. As we enter the victim role, we become passive and reactive and we give up control of our own lives.

The second option is to accept that life has put us in a certain situation, but then looking for inner answers to what we ourselves can do to keep our initiative and dignity and to positively change the situation.

This applies in the small. How many relationships have not crashed because both parties have focused on how the other must change instead of asking what they can do for their partners.

If we want to experience love (a state) then we must start by loving (an action). Believing that love will just descend upon us and then stay forever is to fool ourselves and commit us to the victim role rather than to the role of one who proactively shapes his own life.

But it also applies in the big. Viktor Frankl was a Jewish Austrian neurologist and psychiatrist who survived the Nazi concentration camps while his entire family was killed. Frankl was able to create a strong inner conviction that the Nazis could limit his outer freedom, but not affect his inner freedom based on his self-esteem and moral values.

This inner determination not to regard himself as a victim was what ultimately saved him from the same fate as the rest of his family. His nazi prison guards had an outer freedom, but he had a much more important inner freedom. He has described this attitude to life in his highly readable book Man’s search for meaning.

Frankl suggested that in our lives there are three key values – our experiences, what we create and our attitudes to the adversities we encounter. And of these three, it’s the attitudes that are most crucial to how complete and mature human beings we may become.

As long as we do not fully take responsibility for our attitudes and actions, we will always fall back in the victim role.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

Du blir ett offer endast om du väljer att vara ett

Not-vicitim

När vi drabbas av problem och yttre svårigheter, vilka händer oss alla, så har vi två fundamentalt olika alternativ att hantera den uppkomna situationen.

Vi kan se oss som offer för omständigheterna och förbanna ödet eller dem vi anser har försatt oss i den här situationen. Detta gör att vi väljer att försätta oss i ett passivt underläge, där situationen enbart kan bli bättre om något eller någon annan förändras.

Detta är ett bekvämt alternativ för det innebär att vi inte behöver ta något ansvar för förändring själva. När vi går in i offerrollen blir vi passiva och reaktiva, vi skyller våra motgångar på andra och vi ger därmed upp kontrollen över våra egna liv.

Det andra alternativet är att acceptera att livet har försatt oss i en viss situation, men sedan i vårt inre söka svaren på vad vi själva kan göra för att behålla vårt initiativ och värdighet och för att förändra situationen.

Detta gäller i det lilla. Hur många förhållanden har inte kraschat för att båda parter har fokuserat på hur den andra måste förändra sig i stället för att fråga sig vad jag själv kan göra för min livspartner.

Om vi vill uppleva kärlek (ett tillstånd) så måste vi, oavsett vad den andra säger eller gör, börja med att älska (en aktiva handling). Att tro att kärleken bara ska uppstå och sedan finnas kvar för alltid är att lura oss själva och försätta oss i offerrollen snarare än i rollen av den som proaktivt formar sitt eget liv.

Men det gäller också i det stora. Viktor Frankl var en judisk österrikisk psykiater som överlevde nazisternas koncentrationsläger medan hela hans familj blev förintad. Frankl lyckades, under de vidrigaste förhållanden man kan tänka sig, bygga upp en stark övertygelse att nazisterna kunde begränsa hans yttre frihet men inte trycka ner hans inre frihet byggd på hans självkänsla och moraluppfattning.

Detta var denna inre övertygelse att inte betrakta sig själv som offer som i slutändan räddade honom från att gå samma öde till mötes som resten av sin familj. Hans fångvaktare hade en yttre frihet, men han hade en så mycket viktigare inre frihet. Han har beskrivit denna attityd till livet i sin mycket läsvärda bok Man’s search for meaning.

Frankl menade att det i våra liv finns tre centrala värden – våra upplevelser, det vi skapar (d.v.s. vår kreativitet) och våra attityder till de motgångar vi möter. Och av dessa tre är det attityderna som är mest avgörande för hur kompletta människor vi kan vara.

Så länge som vi inte fullt ut tar ansvar för våra attityder och handlingar så kommer vi hela tiden att falla tillbaka i offerrollen.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

10,000+ blog visits from all over the world

10000-visits

Almost on the day five months ago, I was contemplating to start writing a blog, sharing my views on creativity and personal growth. From the very start I have seen this mainly as my own personal development journey. I have as a person always found it challenging to quickly express my views orally. I have envied those being able to eloquently and seamlessly without any efforts come up with coherent views on just about anything. This is not me.

My way of thinking has always been through writing. I have a basic idea of the topic, but it is in the process of writing my thoughts down on paper (in the later years on the computer) that I manage to formulate my views more coherently.

Of course, I was curious whether anyone would be interested in my thoughts, and if so that would be a great bonus, and also a confirmation that I was not totally off in my views and my thinking.

The past five months have been a great learning experience for myself, especially as my writing goes hand in hand with my reading. I read a lot about the topics I’m covering in my blog, and this is where I get my ideas and inspiration. Then I try to see how that input relates to my own views and experiences, and eventually a blog post may come out of it.

But when starting out with the blog, I couldn’t imagine that so many persons would be interested in reading what I write. So, 10,000+ visits to my blog makes me humble and grateful and it will inspire me to continue on this journey.

What gives me even more pleasure is that the interest in the topics I write about seem to be global. Some 70% of the visits have been from my home country Sweden, and second the US, but there are now also visits from 104 other countries  from all continents of the world (see map).

I’d like to sincerely thank everyone that has visited, and especially those that have come back, liked the posts and commented. You are my true inspiration. Thank you!

For those curious, the top ten visited posts in English are:

  1. Twelve strategies to increase your happiness
  2. Test your out-of-the-box thinking skills with the nine-dot problem
  3. Five steps for effective problem-solving (and 3 more)
  4. How the right diet could increase your creativity
  5. Six thinking hats
  6. Leonardo da Vinci’s curiosity
  7. The importance of a good night’s sleep
  8. The traditional vs the creative leadership
  9. Eight ways to boost your creative life energy
  10. To find your Ithaka

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

10 000+ bloggbesök från hela världen

10000-visits

Nästan på dagen för fem månader sedan funderade jag på att starta en blogg för att dela med mig mina åsikter om kreativitet och personlig utveckling.

Från första början har jag sett detta huvudsakligen som min egen utvecklingsresa. Jag har som person alltid fått kämpa med att snabbt uttrycka mina åsikter muntligt. Jag har avundats dem som snabbt och elegant och till synes utan ansträngning kommit fram med en sammanhängande syn på nästan vad som helst. Det är inte min styrka.

Min sätt att tänka har alltid varit genom att skriva. Jag har en grundläggande idé om ämnet, men det är processen att skriva ner mina tankar på papper (eller i datorn) som bäst tillåter mig att formulera mina åsikter mer sammanhängande.

Självklart var jag nyfiken på om någon skulle vara intresserad av mina tankar, och i så fall skulle det vara en härlig bonus, och även en bekräftelse på att jag inte var helt ute och reste med mina åsikter och mitt tänkande.

De senaste fem månaderna har varit en fantastisk läroresa för mig själv, speciellt eftersom mitt skrivande går hand i hand med min läsning. Jag läser mycket om de ämnen som jag täcker i min blogg, och det är här jag får mina idéer och inspiration. Sedan försöker jag se hur andras tankar är relaterade till mina egna åsikter och upplevelser, och så småningom kan ett blogginlägg komma ut ur det.

Men när jag började med bloggen kunde jag inte föreställa mig att så många personer skulle vara intresserade av att läsa vad jag skriver. Så 10 000+ besök på min blogg gör mig ödmjuk och tacksam och det kommer att inspirera mig att fortsätta på denna resa.

Vad som ger mig ännu mer nöje är att intresset för de ämnen jag skriver om verkar vara globalt. Cirka 70% av besöken har varit från Sverige, med USA på andraplats, men det har också kommit besök från 104 andra länder från alla världsdelar (se karta).

Jag skulle vilja tacka alla som har besökt bloggen, och särskilt de som har kommit tillbaka, gillat inläggen och kommenterat. Ni är min äkta inspiration. Tack!

För de nyfikna är de tio bästa visade svenska inläggen:

  1. Hur rätt kost kan öka din kreativitet
  2. Åtta sätt att öka din kreativa livsenergi
  3. Vad naturen kan lära oss om kreativitet
  4. Tolv strategier för att öka din lycka
  5. Testa din förmåga att tänka utanför lådan med niopunktsproblemet
  6. Det traditionella och det kreativa ledarskapet
  7. Tankar om lycka från en pilgrimsvandring
  8. Fem steg till effektiv problemlösning (och 3 till)
  9. Leva och låta leva – eller den ädla konsten att ge och ta emot råd
  10. Sex tänkarhattar

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Loneliness and the three steps to maturity

interdependence

In my previous blog post, I wrote about the importance of solitude for creativity. The voluntary solitude is important for inner reflection, self-exploration and creativity, but is inherently different from the involuntary loneliness.

Loneliness is linked to a number of negative health effects. It raises the levels of stress hormones, such as cortisol, and triggers inflammation in the body, and is thus causing a number of diseases such as type 2 diabetes, cardiovascular disease, dementia, not to mention the risk for psychosocial effects such as unhappiness, depression and even suicide.

The problems with involuntary loneliness are so serious that the UK Prime Minister, Theresa May, has recently appointed a special minister for loneliness. This very worthy initiative made me reflect on the three steps to maturity.

Step 1. Dependence (you). When we are born, we are totally dependent on our parents and other adults to cater for all our physical and emotional needs. This period of dependency is significantly longer than for any other animal species, mainly due to the slow maturation of our bodies and brains.

The interactions between the child and the care-takers is absolutely crucial for a healthy development and the possibility of the child to later reach the full potential as an intelligent, caring and mature adult.

Step 2. Independence (I). In the teens starts the, sometimes painful, process towards independence. The child needs to find his/her own paths, testing acquired skills, and learning from mistakes. During this period, the understanding parents should slowly let go, while still try to create a safe environment for their teens.

In our Western society, independence has been seen as the societal and desirable norm. It has been linked to individual freedom, the right to always choose your own paths, and endless possibilities for self-fulfilment. This is of course largely good, and we should cherish these possibilities that are not-self-evident in all parts of the world – but it is not the ultimate goal of life.

The backside of this coin is also the risk of loneliness, if for some reasons you would fall outside the social networks that glue society together (and here I don’t refer to the Internet). This is especially a risk for our elders, but also for many young people that have not yet found their place in life.

Step 3. Interdependence (we). This brings me to the third step of maturity, interdependence, where we are acting together in a social context, where everyone can contribute with something and everyone can learn and grow from others. Together we could make miracles.

But the interdependence, needs to be combined with independence. It should be the free choice of mature human beings that participate, knowing that helping and supporting others, is not only the right thing to do, but is also important for your own self-realisation, personal growth and happiness.

… and it will prevent loneliness.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

Ofrivillig ensamhet och de tre stegen till personlig mognad

interdependence

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag om vikten av ensamhet för det kreativa skapandet. Den självsökta ensamheten är viktig för inre reflektion, självutforskning och kreativitet, men skiljer sig starkt från den ofrivilliga ensamheten.

Ofrivillig ensamhet är kopplat till ett antal negativa hälsoeffekter. Det ökar nivåerna av stresshormoner, såsom kortisol samt inflammation i kroppen och är därför orsak till ett antal sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom, demens, för att inte tala om risken för psykosociala effekter som olycka, depression och till och med självmord.

Problemet med ofrivillig ensamhet är så allvarlig att Theresa May i Storbritannien nyligen har utsett en särskild minister för ensamhet. Detta mycket goda initiativ fick mig att reflektera över de tre stegen till personlig mognad.

Steg 1. Beroende (du). När vi föds är vi helt beroende av våra föräldrar och andra vuxna för att tillgodose alla våra fysiska och emotionella behov. Denna beroendetid är betydligt längre än hos andra djurarter, främst på grund av långsam mognad av våra kroppar och hjärnor.

Samspelet mellan barnet och vårdtagarna är absolut nödvändigt för en hälsosam utveckling och möjligheterna för barnet att senare nå sin fulla potential som en intelligent, omtänksam och mogen vuxen.

Steg 2. Oberoende (jag). I tonåren börjar den ibland smärtsamma processen mot självständighet och oberoende. Barnet behöver hitta sina egna vägar, testa förvärvade färdigheter och lära sig av sina misstag. Under den här perioden bör förstående föräldrar sakta släppa taget men samtidigt försöka skapa en säker miljö för sina tonåringar.

I vårt västerländska samhälle ses självständighet och oberoende som den samhälleliga och önskvärda normen. Det har varit kopplat till individuell frihet, rätten att alltid välja sina egna vägar och oändliga möjligheter till självuppfyllelse. Det här är givetvis väldigt bra, och vi bör aktivt vårda och försvara dessa möjligheter som inte är självklara i alla delar av världen – men det är inte det ultimata målet för livet.

Baksidan av detta mynt är också risken för ensamhet, om man av någon anledning skulle falla utanför de sociala nätverk som håller samhället tillsammans (och här tänker jag inte på sociala media på Internet). Det här är särskilt en risk för våra gamla, men också för många unga som ännu inte har hittat sin plats i livet.

Steg 3. Ömsesidigt beroende (vi). Detta leder mig till det tredje steget av mognad, ömsesidigt beroende, där vi agerar tillsammans i ett socialt sammanhang där alla kan bidra med någonting och alla kan lära sig och växa från andra. Tillsammans kan vi göra mirakel!

Men det ömsesidiga beroendet måste kombineras med oberoende. Det ska vara baserat på fria val av mogna människor som deltar frivilligt och som vet att hjälpa och stödja andra är inte bara det rätta att göra, utan också viktigt för eget självförverkligande, personlig utveckling och lycka.

… och det kommer att motverka ensamhet.

united-kingdom-flag-1-  This blog post in English

The importance of solitude

solitude

The creative process often takes place in solitude, and not least for artistic creation, an undisturbed space is needed to come in contact with your inner creative essence. Many highly creative people have therefore, in their moments of creating, escaped from the constant noise and distractions of other people. Ingmar Bergman sought inspiration at the island of Fårö, Marcel Proust locked himself in his studio where he was sleeping at day and at night worked with his monumental novel Remembrance of things past, and Charles Dickens walked alone in London at night, to name a few.

Solitude is needed to work out projects and ideas within yourself. Incubation also requires being alone, and the Eureka moment where the idea suddenly appears in your head usually occurs in solitude without distractions. It is therefore important that there are places and opportunities to withdraw at workplaces, in schools and in private life.

The importance of being able to retreat to access your creativity is now also experimentally proven. Neuroradiological research has shown that when we focus on the outer world, our executive systems and “me centre” interfere with each other, but when we instead focus solely inwardly, these systems interact and reinforce each other. In this state we can consolidate our memories, get new connections in the brain, strengthen our identity, and interpret meaning from our experiences.

As humans, we also have different needs for solitude. While the extrovert person finds his strength in interacting with others, the introvert person needs moments of silence and seclusion to charge his batteries. Our society has long favoured the extrovert, while introverts have been regarded as odd and asocial. In recent years, however, there has been a reassessment, where more and more people have seen the introverted as more emotionally mature.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska