The moon and your creativity

Moon 1000x667
“Super moon”, 3 December, 2017

Is the moon and its cycle affecting our creativity? This question is especially pertinent tonight, when there is a “super moon“.

This full moon has a larger-than-usual apparent size of the lunar disk as seen from Earth, coinciding with the closest distance that the Moon reaches to Earth in its elliptic orbit.

I was thrilled to have coincidentally just received my new telephoto lens today, and had a splendid opportunity to test it on the moon (result as above).

The time of the full moon has a specific significance in many cultures, and it’s not unusual among highly sensitive persons that they have special bodily and emotional feelings during the full moon, including insomnia.

It seems however that the correlation between the full moon and various mental disorders and disturbances, “lunacy” could account for less than 1% of these conditions, which should be a comforting thought.

So what about creativity? Getting the million dollar idea, may depend on how easily you could access all the myriads of associative connections happening in the subconscious parts of your brain every single moment.

What normally keeps all these new combinations of concepts from popping up in your conscious mind as new ideas, is the effective filter mechanisms you have in order to reserve your limited conscious thought capacity (one thought at a time) for the more mundane but necessary tasks of your daily life.

A way of toning down these filters is through regular meditation, and some people regularly into spiritual meditation note an easier access to normally subconsious thoughts when meditating at the time of the full moon, and especially during a super moon.

Is this true? I don’t know. Next time to find out for yourself will be on the night of the 2nd January, 2018. If you are not yet into meditation, then perhaps time to start now.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska

 

 

Månen och din kreativitet

Moon 1000x667
Supermåne, 3 december, 2017

Kan månen och dess cykel påverka vår kreativitet? Denna fråga är särskilt relevant just i kväll när vi kan glädjas åt en “supermåne“.

Denna fullmåne har en större än vanlig skenbar storlek på månskivan sett från jorden, som sammanfaller med det närmaste avståndet som månen når till jorden i sin elliptiska omloppsbana.

Jag var därför tacksam att det nya teleobjektivet jag beställt kom just i dag, vilket gav mig ett utmärkt tillfälle att testa det på månen (resultat som ovan).

Fullmånen har en särskild betydelse i många kulturer, och det är inte ovanligt bland högkänsliga personer att de känner av speciella kroppsliga och känslomässiga sensationer, inklusive sömnlöshet, just under fullmånen.

Det verkar emellertid som att korrelationen mellan fullmånen och olika psykiska störningar och störningar, “mångalen” kan svara för mindre än 1% av dessa tillstånd, vilket borde vara en tröstande tanke med tanke på så regelbundet vi har en full måne.

Så hur är det med månen och kreativiteten? Att få den där briljanta idén kan bero på hur lätt du har att få tillgång till alla de myriader av associativa kopplingar som händer i de undermedvetna delarna av din hjärna varje ögonblick.

Vad som normalt förhindrar alla dessa nya kombinationer av olika tankar och koncept att dyka upp i ditt medvetna sinne som nya idéer är de effektiva filtermekanismerna du har som tjänar att spara din begränsade medvetna tankekapacitet (en tanke i taget) för de mer vardagliga men nödvändiga uppgifterna i ditt dagliga liv.

Ett sätt att tona ner dessa filter är genom regelbunden meditation, och vissa människor som regelbundet praktiserar andlig meditation, upplever sig ha lättare tillgång till vanligen undermedvetna tankar när de mediterar under tiden för fullmånen och särskilt då under en supermåne.

Är detta sant? Inte vet jag, men nästa gång du kan ta reda på det själv kommer att vara natten 2-3 januari 2018. Om du ännu inte börjat meditera regelbundet, så är det kanske dags att börja nu.

united-kingdom-flag-1-  This blog post in English

George de Mestral and Velcro

demestralInventions need not emanate from a problem, but may as well come from a combination of conscious awareness (mindfulness) and curiosity about how things are connected. One of the more revolutionary everyday innovations was born this way.

On a summer day in 1941, the Swiss engineer George de Mestral was out walking in the alps with his dog. They were hunting and sometimes had to make their way through dense bushes. When they came home, de Mestral discovered a large number of burdock burrs stuck both on his clothes and in the dog’s fur. He was astonished at how efficiently they got stuck and curiously, he looked at them in a microscope. He then saw that the burrs on their surface had 100’s of small hooks that easily stuck to the fur or fabric. It gave him the idea of ​​the Velcro strap, as a zipper without moving parts.

As so often, as it was a very long and laborious journey from the first idea to finished product. It was easy to find materials that stuck together, but finding combinations that would continue to do so despite years of use was more difficult. de Mestral tested a very large number of different materials and production methods before finding a solution that had small plastic hooks on one side and on the other side a nylon material with thousands of small microscopic loops. It took almost ten years to refine the weaving machines that were able to manufacture the material at a large scale.

In 1955 De Mestral was able to patent its invention under the name Velcro®. The name comes from the French velour and crochets (hooks). In a few years, the product had conquered the world and has come to have a range of uses that the Mestral never dreamed of. Velcro® has been used by NASA for astronauts’ space suits and inside the space crafts to attach objects to different surfaces. The product was also used to hold the heart together during the very first heart transplant. The US Army uses a more developed product in its uniforms, which made it possible to reduce the noise when pulling the band by 95%.

However, Velcro® was not the Mestral’s first invention. At the age of 12, he had invented a model aircraft and later in his life he invented both a hygrometer for measuring humidity and an asparagus peeler.

svensk_flagga Detta blogginlägg på svenska

George de Mestral och kardborrebandet

demestral

Uppfinningar behöver inte uppstå ur ett problem, utan kan lika gärna uppstå ur en kombination av medveten närvaro av sin omgivning (mindfulness) och en nyfikenhet hur saker hänger samman. En av de mer revolutionerande vardagsuppfinningarna tillkom på det här sättet.

En sommardag 1941 var den schweiziske ingenjören George de Mestral ute och vandrade i alperna med sin hund. De jagade och fick ibland gå genom täta busksnår. När de kom hem så upptäckte de Mestral ett stort antal kardborrar som fastnat både på hans kläder och i hundens päls. Han förvånades över hur effektivt de fastnade och lite nyfiket tittade han på dem i mikroskop. Han såg då att kardborren på sin yta hade 100-tals små krokar som lätt hakade fast i päls eller tyg. Det gav honom idén till kardborrebandet som ett blixtlås utan rörliga delar.

Som så ofta var det en lång och mödosam resa från den första idén till färdig produkt. Det var lätt att hitta material som fastnade i varandra, men det var svårare att hitta kombinationer som skulle fortsätta att göra det trots år av användning. De Mestral testade ett mycket stort antal olika material och produktionsmetoder innan han fastnade för en lösning som på sin ena sida har små plastkrokar och på den andra sidan ett nylonmaterial med 1 000-tals små mikroskopiska öglor. Det tog sedan nästan tio år att förfina vävmaskinerna som kunde tillverka materialet i stor skala.

1955 kunde de Mestral patentera sin uppfinning under namnet Velcro®. Namnet kommer från franskans ”velour” (sammet) och crochets (krokar). På några få år hade produkten erövrat världen och har kommit att få en rad användningsområden som de Mestral aldrig kunnat drömma om. Velcro® har använts av NASA för astronauterna rymddräkter och inuti rymdkapslarna för att fästa föremål vid olika ytor. Produkten användes också för att hålla ihop hjärtat under den allra första hjärttransplantationen. Den amerikanska armén använder i sina uniformer en vidareutvecklad produkt där man lyckats reducera ljudet när man drar upp bandet med 95 %.

Velcro® var dock inte de Mestrals första uppfinning. Vid 12 års ålder hade han uppfunnit ett modellflygplan och senare i livet uppfann han både en hygrometer för mätning av luftfuktighet och en sparrisskalare.

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

Tankar om lycka från en pilgrimsvandring

pilgrimwalk

För några dagar sedan skrev jag här på bloggen om 12 strategier för att öka lyckan. Av en slump (eller inte) kom detta tema tillbaka i dag under en  “pilgrimsvandring” anordnad av Färentuna kyrka. Vi var sex personer, i olika åldrar, som under tre timmar vandrade i Eldgarnsö naturreservat och samtalade kring vad lycka egentligen är och vad som gör oss lyckliga.

Den vackra naturen och de klara höstfärgerna gjorde säkert sitt till, men en gemensam upplevelse var att närvaro i naturen för oss var en starkt bidragande “lyckofaktor”. Men vad är då lycka?  Vi kom fram till att lycka inte är en ständigt berusande känsla utan mer en stillsam förnöjsamhet med livet i stunden, eller som en av vandrarna så fint uttryckte det “att ha kommit till en punkt i livet där man kan säga att om allt skulle ta slut här och nu så är jag ändå nöjd”.

Lycka är inte pengar eller materiella ting, utan förmågan att hitta och uppskatta de små tingen i tillvaron, något som ofta blir lättare med åren och ökad livserfarenhet. Detta kräver närvaro, oavsett om det är närvaro i naturen, närvaro i våra relationer eller närvaro med ett djur.

Vi lever tyvärr i en konsumtions- och prestationsvärld där måttstocken ofta är andras berättelser på sociala medier. Vi översköljs av bilder på fester, skrattande människor, vackert stylade hem och till synes perfekta förhållanden, utan att få motbilderna i form av vardagsstress, odiskade tallrikar och kanske gräl, ensamhet och sjukdom. Det kan då verka som att alla andra lever så mycket lyckligare liv än vi själva.

Om lycka då uppfattas som ett tvång och att vi måste vara lyckliga, så tror jag aldrig att vi når dit. Lyckan är inte en strävan utan en förmåga att bara kunna vara, och en förmåga att uppskatta och vara tacksam för vad vi har här och nu. Det måste då också vara OK att inte känna sig lycklig, men, som det föreslogs, “en liten knuff i rätt riktning” av en god vän är inte fel.

Att leva ett liv helt fritt från sorger och bekymmer är vare sig möjligt eller kanske ens något eftersträvansvärt. Lycka är inte avsaknad av svåra händelser utan i stället förmågan att hitta tillvarons glädjeämnen både när allt är bra och mitt i de livskriser som drabbar oss alla.

Lyckliga stunder kan finnas också i det djupaste mörker, och kontrasterna kan då göra ögonblicken av lycka mer intensiva. Jag såg detta själv på nära håll då jag för många år sedan arbetade en tid på en barncanceravdelning. Barnen där var imponerande i sin styrka och vishet och många av dem var fantastiska förebilder i konsten att fullt ut njuta av de korta stunderna av lek och glädje mitt i all sjukdom, smärta och ibland även död.

Lycka kan vara kopplat till mål i ens liv som ger mening – en vilja att uppnå något viktigt. Men detta mål (och resan dit) måste då ge ett inre och större värde bortom pengar, status, titlar och prestige. En fåfäng tro att dessa yttre symboler ska ge lycka kommer bara att leda till besvikelse.

För egen del var det en stor befrielse då jag för något år sedan upptäckte att jag nått så långt jag ville i karriären och därmed kunde släppa tankarna på att hela tiden gå vidare. Jag har ett meningsfullt arbete där jag kan göra nytta för andra och givande intressen vid sidan om (inklusive den här bloggen). Jag känner en djup tacksamhet för detta liksom en tacksamhet för mina relationer och för min förmåga att kunna njuta av naturen och där känna mig som en del i något större än mig själv.

Allt detta har gett mig ett inre lugn som är lycka för mig. Jag behöver fortfarande bli bättre på att prioritera det som är viktigt (på jobbet och privat) och lättare kunna säga nej utan att känna dåligt samvete, men i stort är ändå balansen där.

Till sist en liten glimt av en annan lycka i nuet mitt under vandringen. Vi fick en magisk stund när vi matade några kor med nedfallna äpplen. Deras råmanden när de åt av äpplena var ett klart uttryck av lycka!

cows

united-kingdom-flag-1- This blog post in English

Reflections on happiness during a pilgrimage

pilgrimwalk

A few days ago, I wrote on the blog about 12 strategies to increase happiness. By chance (or not), this theme came back today during a “pilgrimage walk” organised by the Färentuna church. We were six people, of different ages, who for three hours walked in Eldgarnsö Nature Reserve and talked about what happiness really is and what makes us happy.

The beautiful scenery and the crisp autumn colours certainly heldped, but a common experience was that presence in nature for us was a strong contributing “luck factor”. But what then is happiness? We realised that happiness is not a constant intoxicating feeling, but more of a calm sense compassion with life in the moment, or as one of the participants so well expressed it “to come to a point in life where one could say that if everything was to end here and now I would still be satisfied”.

Happiness is not about money or posessions, but the ability to find and appreciate the little things in our existence, something that often becomes easier with age and more life experience. This requires presence, whether it is a presence in nature, presence in our relationships or presence with an animal.

Unfortunately, we are living in a world of consumption and performance, where the measuring stick too often is the stories other people are sharing on social media. We are drowned in pictures of parties, laughing people, beautifully styled homes and seemingly perfect relationships, without getting the counter-images of everyday stress, unwashed plates and perhaps grief, loneliness and illness. It may then seem that everyone else lives so much happier life than we do.

If happiness is perceived as something compulsary and that we “must” be happy, I never think we will get there. Happiness is not a striving but an ability to be, present and an ability to appreciate and be grateful for what we do have, here and now. It must also be OK to not feel happy, but, as suggested, “a little push in the right direction of a good friend” may not be a bad thing.

Living a life completely free from pain and sorrows is neither possible nor perhaps even desirable. Happiness is not the absence of difficult life events, but instead the ability to find the pleasures and see the beauty of things both when times are good and in the midst of one of the life crises that inevitably will affect us all.

Happy moments can also be found in the deepest darkness, and the contrasts can then make the moments of happiness even more intense. I experienced this myself, when I many years ago was working in a child cancer ward. The children there were amasing in their strength and wisdom and many of them were admirable role models in the art of fully enjoying the short moments of play and joy, in the midst of all the sickness, pain and sometimes even death.

Happiness can be linked to goals in one’s life that have a deeper meaning – a desire to achieve something important. But this goal (and the journey there) must then provide an inner and greater value beyond money, status, titles and prestige. A vain belief that these external symbols will give happiness will only lead to disappointment.

For my own part, it was a great relief when I discovered some years ago that I had reached as far as I wanted in my career and could thus let go of the striving to move upward. I have meaningful work where I can make a positive change to others and rewarding interests outside work (including this blog). I feel a deeply grateful for this as well as a gratitude for my relationships, for my ability to enjoy nature and an inner sense to be connected to something bigger than myself.

All of this has given me an inner calm, which is happiness to me. I still need to become better at prioritising what’s important (at work and privately) and be more comfortable in saying no without having a bad conscience, but overall there is still a good balance.

Finally, a little glimpse of another happiness in the present moment during the walk. We had a magical moment when we fed some cows with fallen apples. Their mooings while eating the apples was a clear expression of happiness!

cows

Mindfulness and Meditation

sea_heart

Is mindfulness the same as meditation? Is mindfulness a type of meditation? What is the difference between mindfulness and meditation? Questions like these are always present in my programs for beginners. So I thought it would be interesting to write a post explaining what mindfulness and meditation are, and what the relation between these two […]

via Mindfulness and Meditation — 4C Mindfulness