The amazing ability of self-awarenss

self-awareness

One of the most important abilities that distinguishes us from most animals is our ability of self-awareness. We can, if we so wish, with our imagination place us outside ourselves, and observe ourselves with (partly) independent eyes. Doing this with a combination of self-criticism and self-compassion is a good exercise that can help us grow as human beings.

With this I mean to seek as true an image as possible about who we really are, with our strengths as well as our weaknesses. This should be done with a large amount of self-love. No one is perfect, and if we are unable to love ourselves, we can neither love others on a deeper level, nor allow others to truly love us.

True self-reflection is not easy, and we often fool ourselves based on the emotional state we happen to be in at the moment, but we also tend to create our own narrative of our life that we would like to paint more brightly than all the gray shades of reality.

When we reflect on who we really are, it’s important also to be our own mirror that reflects our inner self. This is not always easy, as we are easily affected by what we constantly hear others say about ourselves. We may hear that we do not strive enough, that we do not listen, that we do not care, that we only think of ourselves. Many times it’s the negative comments that dominate, not least in many failing relationships.

Certainly, there may sometimes be grains of truth in such comments, and if we want to develop and grow as human beings, it may be worth reflecting on whether there is something to learn from the criticism, or maybe it’s even something we are not aware of – our blind spots. We then have the opportunity to decide for ourselves if there is something we need to change.

But more often than not, the criticism we encounter from others is a projection of the other person’s own inner frustrations and feelings of shortcomings, which are off- loaded on us, as it is always easier to blame others than to change your own actions and attitudes.

I have written in a previous blog post that all of our experiences take place within us. Everything begins with our own thoughts that are inner reflections on all the impressions that reach us from the outside.

With self-awareness, imagination, and with the help of our inner ethical and moral compass, it is our own responsibility to draw conclusions from our awareness of who we are and who we want to be and then act upon this with detemination.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

Den fantastiska förmågan till självmedvetenhet

self-awareness

En av de viktigare sakerna som skiljer oss från de flesta djur är vår förmåga till självmedvetande. Vi kan, om vi så önskar, med vår föreställningsförmåga ställa oss utanför oss själva, och betrakta oss själva med (delvis) oberoende ögon. Att då och då göra detta med både självkritik och självkärlek, är en nyttig övning som kan hjälpa oss att växa som människor.

Med detta menar jag att söka en så sann bild som möjligt om vem vi verkligen är, med våra styrkor såväl som våra svagheter. Detta måste ske med ett stort mått av kärlek mot oss själva. Ingen är perfekt, och om vi inte har förmåga att älska oss själva, så kan vi varken älska andra på ett djupare plan, eller tillåta andra att verkligen älska oss.

Sann självreflektion är inte lätt, och vi lurar ofta oss själva utifrån vilket känslomässigt tillstånd vi råkar befinna oss i just i stunden, men också eftersom vi har en tendens att skapa en egen berättelse om vårt liv, som vi gärna vill göra mer positiv än verklighetens alla gråtoner.

När vi reflekterar över vilka vi verkligen är, så är det viktigt att själva vara spegeln som reflekterar vårt inre jag. Detta är inte alltid så lätt, då vi lätt blir färgade av vad vi hela tiden hör andra säga om oss. Vi kanske får höra att vi inte anstränger oss tillräckligt, att vi inte lyssnar, att vi inte bryr oss, att vi bara tänker på oss själva. Många gånger är det de negativa kommentarerna som dominerar, inte minst i många relationer som börjar knaka.

Visst kan det finnas ibland korn av sanning kring sådana kommentarer, och om vi vill utvecklas som människor kan det vara värt att reflektera över om det ligger något i kritiken, eller kanske det till och med är något som vi inte är medvetna om – våra blinda fläckar. Vi har då en möjlighet till självreflektion för att se om det är något vi behöver ändra.

Men oftare än så är kritiken vi möter från andra en projektion av den andra personens egna inre frustrationer och känslor av tillkortakommanden, som lastas på oss då det alltid är lättare att skylla problem på andra än att ta tag i dem själv.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att alla våra upplevelser sker inom oss. Allting börjar med våra egna tankar som är inre reflektioner på alla de intryck som når oss utifrån.

Med självmedvetande, föreställningsförmåga, och med hjälp av vår inre etiska och moraliska kompass är det sedan vårt eget ansvar att dra slutsatserna från vårt medvetande om vem vi är och vem vi vill vara och sedan handla därefter.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

You’ll become a victim only if you choose to be one

Not-vicitim

When we encounter problems and external difficulties, which eventually will happen to all of us, we can choose between two fundamentally different ways of handling the situation.

Firstly, we can see ourselves as victims of the circumstances and cursing the fate or those we consider have caused this miserable situation. This means that we choose to place ourselves in a passive position, where the situation can only change for the better if something or someone else changes.

This is a convenient option because it means that we do not need to take any responsibility for change ourselves. As we enter the victim role, we become passive and reactive and we give up control of our own lives.

The second option is to accept that life has put us in a certain situation, but then looking for inner answers to what we ourselves can do to keep our initiative and dignity and to positively change the situation.

This applies in the small. How many relationships have not crashed because both parties have focused on how the other must change instead of asking what they can do for their partners.

If we want to experience love (a state) then we must start by loving (an action). Believing that love will just descend upon us and then stay forever is to fool ourselves and commit us to the victim role rather than to the role of one who proactively shapes his own life.

But it also applies in the big. Viktor Frankl was a Jewish Austrian neurologist and psychiatrist who survived the Nazi concentration camps while his entire family was killed. Frankl was able to create a strong inner conviction that the Nazis could limit his outer freedom, but not affect his inner freedom based on his self-esteem and moral values.

This inner determination not to regard himself as a victim was what ultimately saved him from the same fate as the rest of his family. His nazi prison guards had an outer freedom, but he had a much more important inner freedom. He has described this attitude to life in his highly readable book Man’s search for meaning.

Frankl suggested that in our lives there are three key values – our experiences, what we create and our attitudes to the adversities we encounter. And of these three, it’s the attitudes that are most crucial to how complete and mature human beings we may become.

As long as we do not fully take responsibility for our attitudes and actions, we will always fall back in the victim role.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

Du blir ett offer endast om du väljer att vara ett

Not-vicitim

När vi drabbas av problem och yttre svårigheter, vilka händer oss alla, så har vi två fundamentalt olika alternativ att hantera den uppkomna situationen.

Vi kan se oss som offer för omständigheterna och förbanna ödet eller dem vi anser har försatt oss i den här situationen. Detta gör att vi väljer att försätta oss i ett passivt underläge, där situationen enbart kan bli bättre om något eller någon annan förändras.

Detta är ett bekvämt alternativ för det innebär att vi inte behöver ta något ansvar för förändring själva. När vi går in i offerrollen blir vi passiva och reaktiva, vi skyller våra motgångar på andra och vi ger därmed upp kontrollen över våra egna liv.

Det andra alternativet är att acceptera att livet har försatt oss i en viss situation, men sedan i vårt inre söka svaren på vad vi själva kan göra för att behålla vårt initiativ och värdighet och för att förändra situationen.

Detta gäller i det lilla. Hur många förhållanden har inte kraschat för att båda parter har fokuserat på hur den andra måste förändra sig i stället för att fråga sig vad jag själv kan göra för min livspartner.

Om vi vill uppleva kärlek (ett tillstånd) så måste vi, oavsett vad den andra säger eller gör, börja med att älska (en aktiva handling). Att tro att kärleken bara ska uppstå och sedan finnas kvar för alltid är att lura oss själva och försätta oss i offerrollen snarare än i rollen av den som proaktivt formar sitt eget liv.

Men det gäller också i det stora. Viktor Frankl var en judisk österrikisk psykiater som överlevde nazisternas koncentrationsläger medan hela hans familj blev förintad. Frankl lyckades, under de vidrigaste förhållanden man kan tänka sig, bygga upp en stark övertygelse att nazisterna kunde begränsa hans yttre frihet men inte trycka ner hans inre frihet byggd på hans självkänsla och moraluppfattning.

Detta var denna inre övertygelse att inte betrakta sig själv som offer som i slutändan räddade honom från att gå samma öde till mötes som resten av sin familj. Hans fångvaktare hade en yttre frihet, men han hade en så mycket viktigare inre frihet. Han har beskrivit denna attityd till livet i sin mycket läsvärda bok Man’s search for meaning.

Frankl menade att det i våra liv finns tre centrala värden – våra upplevelser, det vi skapar (d.v.s. vår kreativitet) och våra attityder till de motgångar vi möter. Och av dessa tre är det attityderna som är mest avgörande för hur kompletta människor vi kan vara.

Så länge som vi inte fullt ut tar ansvar för våra attityder och handlingar så kommer vi hela tiden att falla tillbaka i offerrollen.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

10,000+ blog visits from all over the world

10000-visits

Almost on the day five months ago, I was contemplating to start writing a blog, sharing my views on creativity and personal growth. From the very start I have seen this mainly as my own personal development journey. I have as a person always found it challenging to quickly express my views orally. I have envied those being able to eloquently and seamlessly without any efforts come up with coherent views on just about anything. This is not me.

My way of thinking has always been through writing. I have a basic idea of the topic, but it is in the process of writing my thoughts down on paper (in the later years on the computer) that I manage to formulate my views more coherently.

Of course, I was curious whether anyone would be interested in my thoughts, and if so that would be a great bonus, and also a confirmation that I was not totally off in my views and my thinking.

The past five months have been a great learning experience for myself, especially as my writing goes hand in hand with my reading. I read a lot about the topics I’m covering in my blog, and this is where I get my ideas and inspiration. Then I try to see how that input relates to my own views and experiences, and eventually a blog post may come out of it.

But when starting out with the blog, I couldn’t imagine that so many persons would be interested in reading what I write. So, 10,000+ visits to my blog makes me humble and grateful and it will inspire me to continue on this journey.

What gives me even more pleasure is that the interest in the topics I write about seem to be global. Some 70% of the visits have been from my home country Sweden, and second the US, but there are now also visits from 104 other countries  from all continents of the world (see map).

I’d like to sincerely thank everyone that has visited, and especially those that have come back, liked the posts and commented. You are my true inspiration. Thank you!

For those curious, the top ten visited posts in English are:

  1. Twelve strategies to increase your happiness
  2. Test your out-of-the-box thinking skills with the nine-dot problem
  3. Five steps for effective problem-solving (and 3 more)
  4. How the right diet could increase your creativity
  5. Six thinking hats
  6. Leonardo da Vinci’s curiosity
  7. The importance of a good night’s sleep
  8. The traditional vs the creative leadership
  9. Eight ways to boost your creative life energy
  10. To find your Ithaka

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

10 000+ bloggbesök från hela världen

10000-visits

Nästan på dagen för fem månader sedan funderade jag på att starta en blogg för att dela med mig mina åsikter om kreativitet och personlig utveckling.

Från första början har jag sett detta huvudsakligen som min egen utvecklingsresa. Jag har som person alltid fått kämpa med att snabbt uttrycka mina åsikter muntligt. Jag har avundats dem som snabbt och elegant och till synes utan ansträngning kommit fram med en sammanhängande syn på nästan vad som helst. Det är inte min styrka.

Min sätt att tänka har alltid varit genom att skriva. Jag har en grundläggande idé om ämnet, men det är processen att skriva ner mina tankar på papper (eller i datorn) som bäst tillåter mig att formulera mina åsikter mer sammanhängande.

Självklart var jag nyfiken på om någon skulle vara intresserad av mina tankar, och i så fall skulle det vara en härlig bonus, och även en bekräftelse på att jag inte var helt ute och reste med mina åsikter och mitt tänkande.

De senaste fem månaderna har varit en fantastisk läroresa för mig själv, speciellt eftersom mitt skrivande går hand i hand med min läsning. Jag läser mycket om de ämnen som jag täcker i min blogg, och det är här jag får mina idéer och inspiration. Sedan försöker jag se hur andras tankar är relaterade till mina egna åsikter och upplevelser, och så småningom kan ett blogginlägg komma ut ur det.

Men när jag började med bloggen kunde jag inte föreställa mig att så många personer skulle vara intresserade av att läsa vad jag skriver. Så 10 000+ besök på min blogg gör mig ödmjuk och tacksam och det kommer att inspirera mig att fortsätta på denna resa.

Vad som ger mig ännu mer nöje är att intresset för de ämnen jag skriver om verkar vara globalt. Cirka 70% av besöken har varit från Sverige, med USA på andraplats, men det har också kommit besök från 104 andra länder från alla världsdelar (se karta).

Jag skulle vilja tacka alla som har besökt bloggen, och särskilt de som har kommit tillbaka, gillat inläggen och kommenterat. Ni är min äkta inspiration. Tack!

För de nyfikna är de tio bästa visade svenska inläggen:

  1. Hur rätt kost kan öka din kreativitet
  2. Åtta sätt att öka din kreativa livsenergi
  3. Vad naturen kan lära oss om kreativitet
  4. Tolv strategier för att öka din lycka
  5. Testa din förmåga att tänka utanför lådan med niopunktsproblemet
  6. Det traditionella och det kreativa ledarskapet
  7. Tankar om lycka från en pilgrimsvandring
  8. Fem steg till effektiv problemlösning (och 3 till)
  9. Leva och låta leva – eller den ädla konsten att ge och ta emot råd
  10. Sex tänkarhattar

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Loneliness and the three steps to maturity

interdependence

In my previous blog post, I wrote about the importance of solitude for creativity. The voluntary solitude is important for inner reflection, self-exploration and creativity, but is inherently different from the involuntary loneliness.

Loneliness is linked to a number of negative health effects. It raises the levels of stress hormones, such as cortisol, and triggers inflammation in the body, and is thus causing a number of diseases such as type 2 diabetes, cardiovascular disease, dementia, not to mention the risk for psychosocial effects such as unhappiness, depression and even suicide.

The problems with involuntary loneliness are so serious that the UK Prime Minister, Theresa May, has recently appointed a special minister for loneliness. This very worthy initiative made me reflect on the three steps to maturity.

Step 1. Dependence (you). When we are born, we are totally dependent on our parents and other adults to cater for all our physical and emotional needs. This period of dependency is significantly longer than for any other animal species, mainly due to the slow maturation of our bodies and brains.

The interactions between the child and the care-takers is absolutely crucial for a healthy development and the possibility of the child to later reach the full potential as an intelligent, caring and mature adult.

Step 2. Independence (I). In the teens starts the, sometimes painful, process towards independence. The child needs to find his/her own paths, testing acquired skills, and learning from mistakes. During this period, the understanding parents should slowly let go, while still try to create a safe environment for their teens.

In our Western society, independence has been seen as the societal and desirable norm. It has been linked to individual freedom, the right to always choose your own paths, and endless possibilities for self-fulfilment. This is of course largely good, and we should cherish these possibilities that are not-self-evident in all parts of the world – but it is not the ultimate goal of life.

The backside of this coin is also the risk of loneliness, if for some reasons you would fall outside the social networks that glue society together (and here I don’t refer to the Internet). This is especially a risk for our elders, but also for many young people that have not yet found their place in life.

Step 3. Interdependence (we). This brings me to the third step of maturity, interdependence, where we are acting together in a social context, where everyone can contribute with something and everyone can learn and grow from others. Together we could make miracles.

But the interdependence, needs to be combined with independence. It should be the free choice of mature human beings that participate, knowing that helping and supporting others, is not only the right thing to do, but is also important for your own self-realisation, personal growth and happiness.

… and it will prevent loneliness.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska