The amazing ability of self-awarenss

self-awareness

One of the most important abilities that distinguishes us from most animals is our ability of self-awareness. We can, if we so wish, with our imagination place us outside ourselves, and observe ourselves with (partly) independent eyes. Doing this with a combination of self-criticism and self-compassion is a good exercise that can help us grow as human beings.

With this I mean to seek as true an image as possible about who we really are, with our strengths as well as our weaknesses. This should be done with a large amount of self-love. No one is perfect, and if we are unable to love ourselves, we can neither love others on a deeper level, nor allow others to truly love us.

True self-reflection is not easy, and we often fool ourselves based on the emotional state we happen to be in at the moment, but we also tend to create our own narrative of our life that we would like to paint more brightly than all the gray shades of reality.

When we reflect on who we really are, it’s important also to be our own mirror that reflects our inner self. This is not always easy, as we are easily affected by what we constantly hear others say about ourselves. We may hear that we do not strive enough, that we do not listen, that we do not care, that we only think of ourselves. Many times it’s the negative comments that dominate, not least in many failing relationships.

Certainly, there may sometimes be grains of truth in such comments, and if we want to develop and grow as human beings, it may be worth reflecting on whether there is something to learn from the criticism, or maybe it’s even something we are not aware of – our blind spots. We then have the opportunity to decide for ourselves if there is something we need to change.

But more often than not, the criticism we encounter from others is a projection of the other person’s own inner frustrations and feelings of shortcomings, which are off- loaded on us, as it is always easier to blame others than to change your own actions and attitudes.

I have written in a previous blog post that all of our experiences take place within us. Everything begins with our own thoughts that are inner reflections on all the impressions that reach us from the outside.

With self-awareness, imagination, and with the help of our inner ethical and moral compass, it is our own responsibility to draw conclusions from our awareness of who we are and who we want to be and then act upon this with detemination.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

Den fantastiska förmågan till självmedvetenhet

self-awareness

En av de viktigare sakerna som skiljer oss från de flesta djur är vår förmåga till självmedvetande. Vi kan, om vi så önskar, med vår föreställningsförmåga ställa oss utanför oss själva, och betrakta oss själva med (delvis) oberoende ögon. Att då och då göra detta med både självkritik och självkärlek, är en nyttig övning som kan hjälpa oss att växa som människor.

Med detta menar jag att söka en så sann bild som möjligt om vem vi verkligen är, med våra styrkor såväl som våra svagheter. Detta måste ske med ett stort mått av kärlek mot oss själva. Ingen är perfekt, och om vi inte har förmåga att älska oss själva, så kan vi varken älska andra på ett djupare plan, eller tillåta andra att verkligen älska oss.

Sann självreflektion är inte lätt, och vi lurar ofta oss själva utifrån vilket känslomässigt tillstånd vi råkar befinna oss i just i stunden, men också eftersom vi har en tendens att skapa en egen berättelse om vårt liv, som vi gärna vill göra mer positiv än verklighetens alla gråtoner.

När vi reflekterar över vilka vi verkligen är, så är det viktigt att själva vara spegeln som reflekterar vårt inre jag. Detta är inte alltid så lätt, då vi lätt blir färgade av vad vi hela tiden hör andra säga om oss. Vi kanske får höra att vi inte anstränger oss tillräckligt, att vi inte lyssnar, att vi inte bryr oss, att vi bara tänker på oss själva. Många gånger är det de negativa kommentarerna som dominerar, inte minst i många relationer som börjar knaka.

Visst kan det finnas ibland korn av sanning kring sådana kommentarer, och om vi vill utvecklas som människor kan det vara värt att reflektera över om det ligger något i kritiken, eller kanske det till och med är något som vi inte är medvetna om – våra blinda fläckar. Vi har då en möjlighet till självreflektion för att se om det är något vi behöver ändra.

Men oftare än så är kritiken vi möter från andra en projektion av den andra personens egna inre frustrationer och känslor av tillkortakommanden, som lastas på oss då det alltid är lättare att skylla problem på andra än att ta tag i dem själv.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att alla våra upplevelser sker inom oss. Allting börjar med våra egna tankar som är inre reflektioner på alla de intryck som når oss utifrån.

Med självmedvetande, föreställningsförmåga, och med hjälp av vår inre etiska och moraliska kompass är det sedan vårt eget ansvar att dra slutsatserna från vårt medvetande om vem vi är och vem vi vill vara och sedan handla därefter.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

You’ll become a victim only if you choose to be one

Not-vicitim

When we encounter problems and external difficulties, which eventually will happen to all of us, we can choose between two fundamentally different ways of handling the situation.

Firstly, we can see ourselves as victims of the circumstances and cursing the fate or those we consider have caused this miserable situation. This means that we choose to place ourselves in a passive position, where the situation can only change for the better if something or someone else changes.

This is a convenient option because it means that we do not need to take any responsibility for change ourselves. As we enter the victim role, we become passive and reactive and we give up control of our own lives.

The second option is to accept that life has put us in a certain situation, but then looking for inner answers to what we ourselves can do to keep our initiative and dignity and to positively change the situation.

This applies in the small. How many relationships have not crashed because both parties have focused on how the other must change instead of asking what they can do for their partners.

If we want to experience love (a state) then we must start by loving (an action). Believing that love will just descend upon us and then stay forever is to fool ourselves and commit us to the victim role rather than to the role of one who proactively shapes his own life.

But it also applies in the big. Viktor Frankl was a Jewish Austrian neurologist and psychiatrist who survived the Nazi concentration camps while his entire family was killed. Frankl was able to create a strong inner conviction that the Nazis could limit his outer freedom, but not affect his inner freedom based on his self-esteem and moral values.

This inner determination not to regard himself as a victim was what ultimately saved him from the same fate as the rest of his family. His nazi prison guards had an outer freedom, but he had a much more important inner freedom. He has described this attitude to life in his highly readable book Man’s search for meaning.

Frankl suggested that in our lives there are three key values – our experiences, what we create and our attitudes to the adversities we encounter. And of these three, it’s the attitudes that are most crucial to how complete and mature human beings we may become.

As long as we do not fully take responsibility for our attitudes and actions, we will always fall back in the victim role.

svensk_flagga   Detta blogginlägg på svenska

Du blir ett offer endast om du väljer att vara ett

Not-vicitim

När vi drabbas av problem och yttre svårigheter, vilka händer oss alla, så har vi två fundamentalt olika alternativ att hantera den uppkomna situationen.

Vi kan se oss som offer för omständigheterna och förbanna ödet eller dem vi anser har försatt oss i den här situationen. Detta gör att vi väljer att försätta oss i ett passivt underläge, där situationen enbart kan bli bättre om något eller någon annan förändras.

Detta är ett bekvämt alternativ för det innebär att vi inte behöver ta något ansvar för förändring själva. När vi går in i offerrollen blir vi passiva och reaktiva, vi skyller våra motgångar på andra och vi ger därmed upp kontrollen över våra egna liv.

Det andra alternativet är att acceptera att livet har försatt oss i en viss situation, men sedan i vårt inre söka svaren på vad vi själva kan göra för att behålla vårt initiativ och värdighet och för att förändra situationen.

Detta gäller i det lilla. Hur många förhållanden har inte kraschat för att båda parter har fokuserat på hur den andra måste förändra sig i stället för att fråga sig vad jag själv kan göra för min livspartner.

Om vi vill uppleva kärlek (ett tillstånd) så måste vi, oavsett vad den andra säger eller gör, börja med att älska (en aktiva handling). Att tro att kärleken bara ska uppstå och sedan finnas kvar för alltid är att lura oss själva och försätta oss i offerrollen snarare än i rollen av den som proaktivt formar sitt eget liv.

Men det gäller också i det stora. Viktor Frankl var en judisk österrikisk psykiater som överlevde nazisternas koncentrationsläger medan hela hans familj blev förintad. Frankl lyckades, under de vidrigaste förhållanden man kan tänka sig, bygga upp en stark övertygelse att nazisterna kunde begränsa hans yttre frihet men inte trycka ner hans inre frihet byggd på hans självkänsla och moraluppfattning.

Detta var denna inre övertygelse att inte betrakta sig själv som offer som i slutändan räddade honom från att gå samma öde till mötes som resten av sin familj. Hans fångvaktare hade en yttre frihet, men han hade en så mycket viktigare inre frihet. Han har beskrivit denna attityd till livet i sin mycket läsvärda bok Man’s search for meaning.

Frankl menade att det i våra liv finns tre centrala värden – våra upplevelser, det vi skapar (d.v.s. vår kreativitet) och våra attityder till de motgångar vi möter. Och av dessa tre är det attityderna som är mest avgörande för hur kompletta människor vi kan vara.

Så länge som vi inte fullt ut tar ansvar för våra attityder och handlingar så kommer vi hela tiden att falla tillbaka i offerrollen.

united-kingdom-flag-1-   This blog post in English

Take help to find your blind spots

blind spot

We all have a point deep inside our eyes, just where the optic nerve reaches the retina, where we do not have the ability to “see”. This is our “blind spot”. Also as humans, we carry blind spots in our personalities. These are peculiarities and behaviours that exist and prevent us from fully developing ourselves.

Although these blind spots can be completely obvious to the surroundings, it is meaningless to expect the persons in question to be able to to cope with them and adjust their behavious without help because they are actually blind to them.

You, like everyone else, have your own blind spots, and these can put obstacles in your way, not least if it is a behavior that other people find annoying. Knowing their existence, you should therefore take every effort to identify them. But as you don’t see them yourself, you have to rely on the help of others. If you are driven by an effort to constantly develop yourself and grow as a human being, you need to be prepared to open yourself to constructive criticism.

If you honestly and openly can listen to what others can tell about you, without immediately going into defense mode, you can gradually increase your self-awareness and eventually erase your blind spots.

But this requires courage to acknowledge your shortcomings both to yourself and others, and be prepared to work with them. And I can from my own experience certify that this could be a painful process.

svensk_flagga  Detta blogginlägg på svenska

Ta hjälp att hitta dina blinda fläckar

blind spot

Vi har alla en punkt djupt inne i våra ögon, just där synnerven når ut till näthinnan, där vi saknar möjlighet att ”se”. Detta är vår blinda fläck, eller ”blind spot”. Också som människor bär vi med oss blinda fläckar i våra personligheter. Detta är egenheter som finns där och som hindrar oss från att utveckla oss själva fullt ut.

Även om dessa blinda fläckar kan vara helt uppenbara för omgivningen så är det meningslöst att förvänta sig att personen ifråga själva utan hjälp ska kunna komma tillrätta med dessa egenheter – för de är just blinda för dem.

Du, liksom alla andra, har dina egna blinda fläckar och dessa kan ställa hinder i vägen för dig, inte minst om det är ett beteende som andra människor irriterar sig på. Du har därför allt att vinna på att identifiera dem.

Men eftersom du inte ser dem själv så måste du förlita dig på hjälp från andra. Om du drivs av en strävan att hela tiden förkovra dig och växa som människa så måste du var öppen för konstruktiv kritik.

Om du på ett ärligt och öppet sätt kan lyssna till vad andra har att säga om dig, utan att omedelbart gå i försvarsställning, så kan du också successivt öka din självkännedom och så småningom radera din blinda fläckar.

Men detta kräver mod att både inför dig själv och inför andra erkänna dina brister och vara beredd att arbeta med dem. Och jag kan själv av egen erfarenhet intyga att detta kan var en smärtsam process.

united-kingdom-flag-1-  This blog post in English